Schengenområdet
| Schengenområdet och övriga områden utan inre gränskontroller |
| Medlemsstater inom Europeiska unionen med inre gränskontroller |
Schengenområdet, även känt som Schengenland, Schengenländerna eller Schengenzonen, utgörs av de 22 medlemsstater inom Europeiska unionen samt Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz som genom Schengensamarbetet har avskaffat sina gränskontroller vid de inre gränserna och samtidigt förstärkt sina gränskontroller vid de yttre gränserna. Inom Schengenområdet får de inre gränserna passeras överallt utan att någon in- eller utresekontroll genomförs, oavsett personens nationalitet. Dock kan tullkontroller och tillfälliga gränskontroller förekomma.
De medlemsstater som har avskaffat sina gränskontroller vid de inre gränserna är Belgien, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike. Även Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz ingår i Schengenområdet genom särskilda associeringsavtal. Därutöver har de europeiska mikrostaterna Monaco, San Marino och Vatikanstaten samt Färöarna och Grönland öppna gränser gentemot Schengenområdet.
Inom Europeiska unionen finns det sex medlemsstater som fortfarande har kvar fullständiga gränskontroller. Dessa är Bulgarien, Cypern, Irland, Kroatien, Rumänien och Storbritannien. Bortsett från Irland och Storbritannien har dessa medlemsstater förbundit sig att avskaffa sina gränskontroller vid de inre gränserna när de väl uppfyller vissa tekniska kriterier.
Innehåll
1 Utbredning
1.1 Utomeuropeiska områden
1.2 Europeiska mikrostater
2 Utvidgning
2.1 Cypern
2.2 Bulgarien och Rumänien
2.3 Kroatien
2.4 Irland och Storbritannien
3 Tidslinje
4 Se även
5 Referenser
5.1 Noter
Utbredning |
| Medlemsstater inom Europeiska unionen utan inre gränskontroller |
| Andra europeiska stater utan inre gränskontroller |
| Mikrostater utan gränskontroller |
| Medlemsstater som kommer att avskaffa de inre gränskontrollerna när de tekniska kriterierna uppfylls |
| Medlemsstater som står permanent utanför delar av Schengensamarbetet |
Det officiella Schengenområdet utgörs av de 22 medlemsstater inom Europeiska unionen som genom Schengensamarbetet har avskaffat sina gränskontroller vid de inre gränserna. Dessa medlemsstater är Belgien, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike.[1] Därutöver ingår även Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz genom särskilda associeringsavtal. Således bor det cirka 400 miljoner människor i Schengenområdet,[2] och varje år sker ungefär 1,25 miljarder resor över de inre gränserna.[3] Samtidigt passeras de yttre gränserna legalt av över 700 miljoner människor årligen, varav drygt hälften av passagerna sker med flyg.[4] Totalt omfattar Schengenområdets yttre gräns 7 721 km landgräns och 42 673 km sjögräns.[1]
Genom att avskaffa sina gränskontroller vid de inre gränserna och ansluta sig till Schengenområdet deltar dessa medlemsstater fullt ut i Schengensamarbetet. De har därmed överfört sina befogenheter över gränskontrollpolitiken till europeisk nivå. Unionsakter som utvecklar Schengenregelverket är bindande som unionsrätt för hela Schengenområdet, utom Danmark samt Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz. Danmark deltar på mellanstatlig basis och måste därför för varje ny unionsakt sluta ett internationellt avtal med unionen. Genom särskilda associeringsavtal deltar även Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz i Schengensamarbetet på mellanstatlig basis. Detta innebär att nya unionsakter som utvecklar Schengenregelverket är bindande för dessa stater utan att de har rösträtt i lagstiftningsprocessen. De kan dock välja att säga upp sina associeringsavtal om de inte skulle vilja kvarstå i samarbetet.
Vid undertecknandet av Schengenavtalet den 14 juni 1985 ingick Belgien, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna och Tyskland i gränskontrollsamarbetet. Den 26 mars 1995 upphörde dessa medlemsstater samt Portugal[5] och Spanien[6] med sina gränskontroller vid de inre gränserna. Sedan dess har även Italien och Österrike (1997),[7][8] Grekland (1999),[9] Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige (2001),[10][11][12][13] Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern (2007),[14] Schweiz (2008)[15] och Liechtenstein (2011)[16] upphört med sina gränskontroller.
Utomeuropeiska områden |
Utöver det europeiska territoriet av Schengenområdet ingår även de yttersta randområdena Azorerna, Madeira och Kanarieöarna. Däremot står de franska yttersta randområdena Franska Guyana, Guadeloupe, Martinique, Mayotte och Réunion liksom alla utomeuropeiska länder och territorier utanför Schengensamarbetet. Även den danska ögruppen Färöarna och den norska ögruppen Svalbard står utanför samarbetet. Dock ingår Färöarna i den nordiska passunionen och har, i likhet med Grönland, en öppen gräns mot Schengenområdet. Däremot står Svalbard utanför både Schengensamarbetet och den nordiska passunionen eftersom området har egna inreseregler, och gränskontroller genomförs vid in- och utresa.
De spanska exklaverna Ceuta och Melilla i Afrika ingår officiellt i både Europeiska unionen och Schengenområdet. Till exempel omfattas de av den gemensamma viseringspolitiken. Trots detta utförs gränskontroller mellan Ceuta och Melilla, å ena sidan, och övriga Schengenområdet, å andra sidan, i enlighet med det spanska anslutningsavtalet till Schengensamarbetet.[6][17]
Europeiska mikrostater |
De tre europeiska mikrostaterna Monaco, San Marino och Vatikanstaten har alla öppna gränser gentemot Schengenområdet, något de redan hade innan Schengensamarbetet inleddes. De utfärdar inga egna visum, utan det är Schengenvisum som krävs för tredjelandsmedborgare. Ingen av dem har heller någon flygplats, men Monaco har däremot både hamn och järnvägsförbindelser. Monacos yttre gränser sköts av Frankrike i enlighet med Schengenregelverket. För San Marino och Vatikanstaten gäller att helikoptrar bara får ankomma från platser inom Schengenområdet eftersom det saknas infrastruktur för att genomföra gränskontroller.
Liechtenstein är en del av Schengenområdet genom ett särskilt associeringsavtal. Trots detta utfärdar Liechtenstein inga Schengenvisum och det finns inga gränsövergångsställen mot tredjeland.
Till skillnad från de övriga mikrostaterna finns det gränskontroller mellan Andorra, å ena sidan, och Frankrike och Spanien, å andra sidan. Schengenvisum krävs för att resa in till Andorra, som saknar internationell flygplats.
Utvidgning |
Alla Europeiska unionens medlemsstater, utom Irland och Storbritannien, har förbundit sig att avskaffa sina gränskontroller vid de inre gränserna när de väl uppfyller vissa tekniska kriterier. Särskilda bestämmelser som rör Irland och Storbritannien innebär att dessa två medlemsstater kan välja att delta endast i de delar av Schengensamarbetet som de vill delta i. För övriga medlemsstater som inte har avskaffat sina gränskontroller vid de inre gränserna utvärderar Europeiska kommissionen regelbundet deras fullgörande av de tekniska kriterierna. Det finns dock inget som tvingar en medlemsstat till att uppfylla de tekniska kriterierna, till exempel har Cypern på grund av Cypernfrågan avstannat sin anslutningsprocess till Schengenområdet.
De tekniska kriterierna innefattar bland annat krav om hur gränskontrollerna vid de yttre gränserna ska genomföras. En anslutande medlemsstat måste också ha anpassat sin infrastruktur, framför allt hamnar och flygplatser, till avskaffandet av de inre gränskontrollerna. Till exempel måste passagerare som reser inom Schengenområdet separeras från passagerare som reser till eller från områden utanför Schengenområdet.
Mot bakgrund av dessa utvärderingar beslutar Europeiska unionens råd med enhällighet bland Schengenområdets medlemsstater och den anslutande medlemsstaten och efter samråd med Europaparlamentet om en medlemsstat ska avskaffa sina gränskontroller. I praktiken väger även politiska faktorer in, till exempel har Bulgariens och Rumäniens anslutning till Schengenområdet blockerats av vissa medlemsstater som har villkorat anslutningen med att mekanismen för samarbete och kontroll först upphävs, vilket dock inte är ett formellt krav för att bli en del av Schengenområdet.
Cypern |
Cypern anslöt sig till Europeiska unionen den 1 maj 2004 och har därmed förbundit sig att avskaffa sina gränskontroller vid de inre gränserna när de tekniska kriterierna väl uppfylls. På grund av Cypernfrågan har medlemsstaten varit motvillig till att inrätta fullständiga gränskontroller gentemot Nordcypern, vilket skulle krävas enligt Schengenregelverket så länge ön inte har återförenats. Cyperns anslutning till Schengenområdet har därför försenats i väntan på en återförening av ön. Cypern har ingen landgräns mot någon annan Schengenstat (och minst 400 km avstånd med båt eller flyg) vilket gör Schengenmedlemskap mindre viktigt.
Bulgarien och Rumänien |
Bulgarien och Rumänien anslöt sig till Europeiska unionen den 1 januari 2007 och har därmed förbundit sig att avskaffa sina gränskontroller vid de inre gränserna när de tekniska kriterierna väl uppfylls. Anslutningen till Schengenområdet har varit en prioriterad fråga för både den bulgariska och den rumänska regeringen, men har blockerats av vissa medlemsstater inom Schengenområdet.
Rådet utarbetade den 29 september 2010 ett första utkast till beslut om fullständig tillämpning av bestämmelserna i Schengenregelverket i Bulgarien och Rumänien.[18][19]Europeiska kommissionen konstaterade 2011 att både Bulgarien och Rumänien uppfyller de tekniska kriterierna för att få ansluta sig till Schengenområdet. Rådet påbörjade således antagandet av sitt beslut och konstaterade vid ett sammanträde den 9–10 juni 2011, i enlighet med kommissionens utvärdering, att Bulgarien och Rumänien uppfyller de tekniska kriterierna för att ansluta sig till Schengenområdet och att utvärderingsmekanismen därmed kan avslutas.[20] Samma månad godkände Europaparlamentet utkastet till beslut med smärre ändringar.[21] En justerad version av utkastet till beslut utarbetades av rådet den 8 juli 2011.[19][22]
När rådet väl skulle anta utkastet till beslut vid sitt sammanträde den 22–23 september 2011 stöddes det dock inte av samtliga medlemsstater inom Schengenområdet.[23][24] Eftersom enhällighet krävdes kunde beslutet därför inte antas. Framför allt regeringarna i Finland, Nederländerna och Tyskland motsatte sig utvidgningen med motiveringen att Bulgarien och Rumänien först måste vidta kraftfulla åtgärder mot korruption och organiserad brottslighet i enlighet med mekanismen för samarbete och kontroll.[25] Den 7 december 2011 utarbetade rådet ett helt nytt utkast till beslut som skulle innebära en tvåstegsutvidgning, där luft- och sjögränserna mot Bulgarien och Rumänien skulle upphävas i ett första steg och landgränserna först vid ett senare tillfälle,[19] men inte heller detta beslut har kunnat nå enhälligt stöd i rådet. Därför har utvidgningsprocessen i praktiken skrinlagts.
Trots detta har Bulgarien och Rumänien under 2017 och 2018 fått tillgång till informationssystemet för viseringar (VIS) och Schengens informationssystem (SIS).[26][27] Ett fullt deltagande i Schengensamarbetet blockeras dock fortfarande av vissa medlemsstater, främst av den nederländska regeringen som har uttryckt oro för att den utbredda korruptionen i Bulgarien skulle underminera bevakningen av den yttre gränsen.[28] Dessutom har migrationskrisen i Europa orsakat ytterligare tveksamhet om utvidgningen av Schengenområdet. Europaparlamentet och kommissionen har däremot stått fast vid att Bulgarien och Rumänien uppfyller de tekniska kriterierna och att anslutningen till Schengenområdet inte bör kopplas ihop med mekanismen för samarbete och kontroll. Parlamentet antog en resolution i december 2018 som uppmanade rådet att återuppta utvidgningsprocessen för Bulgarien och Rumänien.[19]
Kroatien |
Kroatien anslöt sig till Europeiska unionen den 1 juli 2013 och har därmed förbundit sig att avskaffa sina gränskontroller vid de inre gränserna när de tekniska kriterierna väl uppfylls. Anslutningen till Schengenområdet har varit en prioriterad fråga för den kroatiska regeringen. Kroatien har inte varit föremål för mekanismen för samarbete och kontroll. Anslutningen är dock villkorad med att Kroatien uppfyller de tekniska kriterierna för att få bli en del av Schengenområdet. Europeiska kommissionen inledde utvärderingsförfarandet den 1 juli 2015.[29] Denna utvärdering gav ett positivt resultat och Kroatien anses vara på god väg att uppfylla de tekniska kriterierna. Under 2017 hade Kroatien uppfyllt alla krav vad gäller viseringspolitik, återvändande, dataskydd, polissamarbete och eldvapen, medan utvärderingen av övriga delar (Schengens informationssystem, hanteringen av de yttre gränserna och straffrättsligt samarbete) fortfarande pågår.[30] Den kroatiska regeringen har som mål att Kroatien ska bli en del av Schengenområdet senast 2020.[31] I samband med migrationskrisen i Europa hotade den ungerska regeringen 2015 med att blockera Kroatiens anslutning till Schengenområdet om inte flyktingströmmen över den kroatisk-ungerska gränsen stoppades.[32]
Irland och Storbritannien |
Irland och Storbritannien erhöll särskilda bestämmelser om Schengensamarbetet i samband med ratificeringen av Amsterdamfördraget, då Schengensamarbetet införlivades inom Europeiska unionens ramar. Irland och Storbritannien är därför inte förpliktade att delta i Schengensamarbetet, utan kan välja från fall till fall om de vill tillämpa en unionsakt som rör gränskontrollpolitiken.[33] Den brittiska regeringen har varit mån om att bibehålla gränskontrollerna. Eftersom Irland inte vill behöva upprätta gränskontroller vid landgränsen mellan Irland och Nordirland har även Irland valt att stå utanför Schengensamarbetet. Enligt särskilda bestämmelser får Irland stå utanför Schengensamarbetet så länge Irland och Storbritannien har ett eget gränskontrollsamarbetet inom ramen för den gemensamma resezonen.[34]
Storbritannien tillämpar sedan den 22 december 2004 vissa delar av Schengenregelverket, framför allt de delar som rör det fördjupade polissamarbetet.[35][36][37] Även Irland har begärt att få delta i vissa delar av samarbetet,[38] men har valt att inte genomföra bestämmelserna. Den irländska regeringen har möjlighet att när som helst meddela Europeiska unionens råd om att Irland inte längre vill stå utanför Schengensamarbetet. I så fall börjar de normala bestämmelserna i fördragen att gälla istället.[39]
I mars 2017 begärde Storbritannien utträde ur Europeiska unionen, vilket förväntas ske i mars 2019. Då kommer Storbritannien att avsluta allt tillämpande av Schengenregelverket såvida inget avtal ingås om något annat. Eftersom Storbritannien då också hamnar utanför tullunionen kommer tullkontroller troligtvis att behöva upprättas mellan Storbritannien och Europeiska unionen, i synnerhet mellan Nordirland och Irland, där inga gränskontroller förekommer i dagsläget. Det är oklart hur Irlands regering i en sådan situation skulle ställa sig till att fortsätta stå utanför Schengenområdet eller att istället ansluta sig. Alla berörda partier, både Storbritannien, Irland och unionens institutioner, har dock uttalat sig positivt till att minimera alla typer av kontroller mellan Irland och Nordirland. Det är därför mest troligt att Irland kommer att stå kvar utanför Schengenområdet även efter att Storbritannien har lämnat unionen.
Tidslinje |
Se även |
- Schengensamarbetet
Referenser |
Noter |
- ^ [a b] ”Europa utan gränser - Schengenområdet”. Europeiska kommissionen. http://ec.europa.eu/dgs/home-affairs/e-library/docs/schengen_brochure/schengen_brochure_dr3111126_sv.pdf. Läst 30 december 2015.
^ ”Schengen Area” (på engelska). Europeiska kommissionen. 13 november 2015. http://ec.europa.eu/dgs/home-affairs/what-we-do/policies/borders-and-visas/schengen/index_en.htm. Läst 30 december 2015.
^ ”Schengen agreement 30 years” (på engelska). Europeiska kommissionen. 12 juni 2015. http://ec.europa.eu/dgs/home-affairs/what-is-new/news/news/2015/20150612_01_en.htm. Läst 30 december 2015.
^ ”Schengen borders in figures” (på engelska). Europeiska kommissionen. 29 mars 2011. http://ec.europa.eu/home-affairs/policies/borders/borders_maps_en.htm. Läst 30 mars 2011.
^ ”Avtal om Portugisiska republikens anslutning till konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, undertecknad i Schengen den 19 juni 1990, till vilken Italienska republiken anslutit sig genom avtal undertecknat i Paris den 27 november 1990”. EGT L 239, 22.9.2000, s. 76-82. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:JOL_2000_239_R_0001_01.
- ^ [a b] ”Avtal om Konungariket Spaniens anslutning till konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, undertecknad i Schengen den 19 juni 1990, till vilken Italienska republiken anslutit sig genom avtal undertecknat i Paris den 27 november 1990”. EGT L 239, 22.9.2000, s. 69-75. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:JOL_2000_239_R_0001_01.
^ ”Avtal om Italienska republikens anslutning till konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, undertecknad i Schengen den 19 juni 1990”. EGT L 239, 22.9.2000, s. 63-68. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:JOL_2000_239_R_0001_01.
^ ”Avtal om Republiken Österrikes anslutning till konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, undertecknad i Schengen den 19 juni 1990, till vilken Italienska republiken, Konungariket Spanien och Portugisiska republiken samt Hellenska republiken anslutit sig genom avtal undertecknade den 27 november 1990, den 25 juni 1991 respektive den 6 november 1992”. EGT L 239, 22.9.2000, s. 90-96. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:JOL_2000_239_R_0001_01.
^ ”Avtal om Hellenska republikens anslutning till konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, undertecknad i Schengen den 19 juni 1990, till vilken Italienska republiken anslutit sig genom avtal undertecknat i Paris den 27 november 1990 samt Konungariket Spanien och Portugisiska republiken genom avtal undertecknade i Bonn den 25 juni 1991”. EGT L 239, 22.9.2000, s. 83-89. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:JOL_2000_239_R_0001_01.
^ ”Avtal om Konungariket Danmarks anslutning till konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, undertecknad i Schengen den 19 juni 1990”. EGT L 239, 22.9.2000, s. 97-105. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:JOL_2000_239_R_0001_01.
^ ”Avtal om Republiken Finlands anslutning till tillämpningskonventionen till Schengenavtalet av den 14 juni 1985 om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, undertecknad i Schengen den 19 juni 1990”. EGT L 239, 22.9.2000, s. 106-114. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:JOL_2000_239_R_0001_01.
^ ”Avtal om Konungariket Sveriges anslutning till tillämpningskonventionen till Schengenavtalet av den 14 juni 1985 om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, undertecknad i Schengen den 19 juni 1990”. EGT L 239, 22.9.2000, s. 115-123. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:JOL_2000_239_R_0001_01.
^ ”Avtal mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket”. EGT L 176, 10.7.1999, s. 36-49. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:21999A0710(02).
^ ”Rådets beslut av den 6 december 2007 om fullständig tillämpning av bestämmelserna i Schengenregelverket i Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta, Republiken Polen, Republiken Slovenien och Republiken Slovakien (2007/801/EG)”. EUT L 323, 8.12.2007, s. 34-39. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32007D0801.
^ ”Rådets beslut av den 27 november 2008 om fullständig tillämpning av Schengenregelverkets bestämmelser i Schweiziska edsförbundet (2008/903/EG)”. EUT L 327, 5.12.2008, s. 15-17. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32008D0903.
^ ”Rådets beslut av den 13 december 2011 om fullständig tillämpning av Schengenregelverkets bestämmelser i Furstendömet Liechtenstein (2011/842/EU)”. EUT L 334, 16.12.2011, s. 27-28. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011D0842.
^ ”Melilla and Ceuta: A touch of Spain in Africa” (på engelska). EuroCheapo. 23 november 2012. https://www.eurocheapo.com/blog/melilla-and-ceuta-a-touch-of-spain-in-africa.html. Läst 13 juli 2018.
^ ”Utkast till rådets beslut om fullständig tillämpning av bestämmelserna i Schengenregelverket i Republiken Bulgarien och Rumänien”. Europeiska unionens råd. 29 september 2010. https://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-14142-2010-INIT/sv/pdf. Läst 20 januari 2019.
- ^ [a b c d] ”Europaparlamentets resolution av den 11 december 2018 om fullständig tillämpning av bestämmelserna i Schengenregelverket i Bulgarien och Rumänien: avskaffande av kontroller vid de inre land-, sjö- och luftgränserna (2018/2092(INI))”. Europaparlamentet. 11 december 2018. http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//NONSGML+TA+P8-TA-2018-0497+0+DOC+PDF+V0//SV. Läst 20 januari 2019.
^ ”3096th Council meeting” (på engelska). Europeiska unionens råd. 10 juni 2011. https://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-11008-2011-INIT/en/pdf. Läst 20 januari 2019.
^ ”Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 8 juni 2011 om utkastet till rådets beslut om fullständig tillämpning av bestämmelserna i Schengenregelverket i republiken Bulgarien och Rumänien (14142/2010 – C7-0369/2010 – 2010/0820(NLE)) (2012/C 380 E/29)”. EUT C 380, 11.12.2012, s. 160. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52011AP0254.
^ ”Draft Council Decision on the full application of the provisions of the Schengen acquis in the Republic of Bulgaria and Romania”. Europeiska unionens råd. 8 juli 2011. https://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-14142-2010-REV-1/en/pdf. Läst 20 januari 2019.
^ ”3111th Council meeting” (på engelska). Europeiska unionens råd. 23 september 2011. https://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/en/jha/124713.pdf. Läst 20 januari 2019.
^ ”Rådets möte för rättsliga och inrikes frågor (RIF) den 4–5 december 2014”. Regeringskansliet. 24 november 2014. https://www.regeringen.se/49bb73/contentassets/25a372d856a741769b9fad9cb958b8e7/radspromemoria-dp-19-c. Läst 20 januari 2019.
^ ”Romania Withdraws Bid to Join Schengen Area” (på engelska). Balkan Insight. 7 oktober 2015. http://www.balkaninsight.com/en/article/romania-bulgaria-face-new-delay-on-joining-schengen-space-10-06-2015. Läst 5 juli 2016.
^ ”Rådets beslut (EU) 2017/1908 av den 12 oktober 2017 om inledande av tillämpningen av vissa bestämmelser i Schengenregelverket rörande Informationssystemet för viseringar i Republiken Bulgarien och Rumänien”. EUT L 269, 19.10.2017, s. 39-43. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32017D1908.
^ ”Rådets beslut (EU) 2018/934 av den 25 juni 2018 om inledande av tillämpningen av återstående bestämmelser i Schengenregelverket rörande Schengens informationssystem i Republiken Bulgarien och Rumänien”. EUT L 165, 2.7.2018, s. 37-39. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32018D0934.
^ ”Bulgaria made to wait for Schengen access” (på engelska). Euroviews. 22 april 2014. http://www.euroviews.eu/2014/2014/04/22/bulgaria-made-to-wait-for-schengen-access/. Läst 5 juli 2016.
^ ”Croatia begins process of applying for Schengen Area membership” (på engelska). Kroatiens regering. 1 juli 2015. https://vlada.gov.hr/news/croatia-begins-process-of-applying-for-schengen-area-membership/17276. Läst 30 december 2015.
^ ”Answer given by Mr Avramopoulos on behalf of the Commission” (på engelska). Europaparlamentet. 17 december 2017. http://www.europarl.europa.eu/doceo/document/E-8-2017-006312-ASW_EN.html. Läst 20 januari 2019.
^ ”Croatia hopeful it will join the Schengen Area by 2020” (på engelska). SchengenVisaInfo.com. 17 oktober 2018. https://www.schengenvisainfo.com/news/croatia-hopeful-it-will-join-schengen-area-by-2020/. Läst 31 december 2018.
^ ”Croatia says 'forcing' Hungary to take in migrants” (på engelska). Reuters. 19 september 2015. http://www.reuters.com/article/us-europe-migrants-croatia-idUSKCN0RJ0EA20150919. Läst 21 januari 2017.
^ ”Protokoll 19 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 290-292. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL.
^ ”Protokoll 20 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 293-294. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL.
^ ”Rådets beslut av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (2000/365/EG)”. EGT L 131, 1.6.2000, s. 43-47. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32000D0365.
^ ”Rådets beslut av den 22 december 2004 om att vissa bestämmelser i Schengenregelverket skall börja tillämpas på Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (2004/926/EG)”. EUT L 395, 31.12.2004, s. 70-80. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32004D0926.
^ ”Rådets beslut av den 1 december 2014 om anmälan från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket som ingår i unionsakter på området för polissamarbete och straffrättsligt samarbete och om ändring av beslut 2000/365/EG och 2004/926/EG (2014/857/EU)”. EUT L 345, 1.12.2014, s. 1-5. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32014D0857.
^ ”Rådets beslut av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (2002/192/EG)”. EGT L 64, 7.3.2002, s. 20-23. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32002D0192.
^ ”Artikel 8 i protokoll 21 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 297. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL.
.mw-parser-output table.navbox{border:#aaa 1px solid;width:100%;margin:auto;clear:both;font-size:88%;text-align:center;padding:1px}.mw-parser-output table.navbox+table.navbox{margin-top:-1px}.mw-parser-output .navbox-title,.mw-parser-output .navbox-abovebelow,.mw-parser-output table.navbox th{text-align:center;padding-left:1em;padding-right:1em}.mw-parser-output .navbox-thlinkcolor .navbox-title a{color:inherit}.mw-parser-output .nowraplinks a,.mw-parser-output .nowraplinks .selflink{white-space:nowrap}.mw-parser-output .navbox-group{white-space:nowrap;text-align:right;font-weight:bold;padding-left:1em;padding-right:1em}.mw-parser-output .navbox,.mw-parser-output .navbox-subgroup{background:#fdfdfd}.mw-parser-output .navbox-list{border-color:#fdfdfd}.mw-parser-output .navbox-title,.mw-parser-output table.navbox th{background:#b0c4de}.mw-parser-output .navbox-abovebelow,.mw-parser-output .navbox-group,.mw-parser-output .navbox-subgroup .navbox-title{background:#d0e0f5}.mw-parser-output .navbox-subgroup .navbox-group,.mw-parser-output .navbox-subgroup .navbox-abovebelow{background:#deeafa}.mw-parser-output .navbox-even{background:#f7f7f7}.mw-parser-output .navbox-odd{background:transparent}
| |||||||||||
 | EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia. |
