Lista över bysantinska monarker
De bysantinska kejsarna och kejsarinnorna innehade makten i det romerska riket från och med att Konstantin den store bytt huvudstaden (och därmed flyttat den centrala administrationen i riket) till Konstantinopel år 330. Efter kejsardömets slutliga delning in i två administrativa indelningar år 395 och det västromerska rikets fall år 476 fortsatte de bysantinska kejsarna att regera över det östromerska riket från huvudstaden Konstantinopel. Deras rike kallas från och med det västromerska rikets fall 476 oftast för det bysantinska riket för att skilja på antikens romerska rike och den medeltida stat som utvecklades ur de "överlevande" östliga provinserna. Därav kallas rikets monarker för bysantinska monarker trots att detta inte är en beteckning de själva hade varit bekanta med.
Kejsare till och med Theodosius I:s död år 395 var antingen medregenter eller kejsare över hela det romerska kejsardömet. Efter 395 regerade kejsarna i den här listan de östliga provinserna fram till det västromerska rikets fall år 476. Efter det ansåg sig de östromerska kejsarna som lagliga arvingar till hela det romerska riket då den östliga kejsaren Zeno år 480 upplöste titlarna "västromersk kejsare" och "östromersk kejsare" och utsåg sig själv till ensam Augustus över kejsardömet. Alla de bysantinska kejsarna ansåg sig själva vara rättmätiga romerska kejsare i direkt succession till Augustus. Termen "bysantinsk" skapades inte förrän på 1500-talet, några årtionden efter rikets fall, och titeln hade inte varit omstridd innan år 800 då påven Leo III krönte den frankiske kungen Karl den store till "romersk kejsare" (se karolinger). Detta gjordes delvis för att det bysantinska riket då styrdes av kejsarinnan Irene, som påven vägrade erkänna på grund av att hon var kvinna.
Alla kejsare innan Herakleios använde officiellt titeln Augustus, samt ibland andra titlar såsom Dominus. Deras namn inleddes med Imperator Caesar och avslutades med Augustus. När Herakleios ändrade statsspråket till grekiska blev titeln istället den grekiska synonymen Basileus. Titeln Autokrator användes också ibland efter att det tysk-romerska riket, som även de gjorde anspråk på titeln "romersk kejsare", etablerats. På senare tid kallades de bysantinska kejsarna oftast för "grekiska kejsare" av européer västerifrån, en titel de själva aldrig använde. Mot kejsardömets slut var "kejsare och autokrat över romarna" den vanligaste varianten av titeln.
Kejserliga dynastier blev allt vanligare under medeltiden, men att titeln skulle ärvas av släktingar lagstadgades aldrig utan var snarare en tradition.
Listan inkluderar regerande kejsare och kejsarinnor av det östromerska och senare "bysantinska" riket, från år 324 till år 1453. Västromerska kejsare, även de från samma dynastier som de östromerska (exempelvis Konstantin II av den konstantinska dynastin) inkluderas inte i listan om de aldrig regerade över den östliga hälften av riket.
Innehåll
1 Lista över regerande kejsare och kejsarinnor
1.1 Konstantinska dynastin
1.2 Icke-dynastiska
1.3 Valentinianska dynastin
1.4 Theodosianska dynastin
1.5 Leoninska dynastin
1.6 Justinianska dynastin
1.7 Icke-dynastiska
1.8 Herakleiska dynastin
1.9 Icke-dynastiska
1.10 Herakleiska dynastin (återinsatt)
1.11 Icke-dynastiska
1.12 Isauriska eller syriska dynastin
1.13 Nikeforiska dynastin
1.14 Icke-dynastiska
1.15 Amoriska eller frygiska dynastin
1.16 Makedoniska dynastin
1.17 Icke-dynastiska
1.18 Komnenska dynastin
1.19 Ducasiska eller förkomnenska dynastin
1.20 Icke-dynastiska
1.21 Komnenska dynastin (återinsatt)
1.22 Angeliska dynastin
1.23 Lascariska dynastin (Kejsardömet Nicaea)
1.24 Palaiologiska dynastin (återinsatt i Konstantinopel)
2 Anspråk på titeln efter rikets fall
2.1 Palaiologiska dynastin (i exil)
2.2 Andra riken
2.2.1 Osmanska riket
2.2.2 Tsarryssland och Kejsardömet Ryssland
3 Se även
Lista över regerande kejsare och kejsarinnor |
Konstantinska dynastin |
| Namn | Bild | Regeringstid | Övrigt |
|---|---|---|---|
Konstantin I ("den store") Latin: Caesar Flavius Constantinus Valerius Augustus (CAESAR FLAVIVS CONSTANTINVS VALERIVS AVGVSTVS) |  | 19 september 324 – 22 maj 337 | Född vid Naissus omkring år 272 som son till Constantius I Chlorus och Helena. Blev Augustus över det västromerska riket år 306 som arv från sin far. Blev ensam kejsare över det västromerska riket år 312 vid Severus II:s död. Besegrade den östliga kejsaren Licinius år 324 och återförenade då hela riket efter tetrarkin. |
Constantius II Latin: Caesar Flavius Ilulius Constantius Augustus (CAESAR FLAVIVS IVLIVS CONSTANTIVS AVGVSTVS) |  | 22 maj 337 – 5 oktober 361 | Konstantin I:s andra son. Ärvde den östra tredjedelen av riket vid sin fars död och var ensam romersk kejsare från och med 353 efter att ha besegrat den västliga troninkräktaren Magnentius. |
Julianus ("Apostata") Latin: Caesar Flavius Claudius Iulianus Augustus (CAESAR FLAVIVS CLAVDIVS IVLIANVS AVGVSTVS) |  | 5 oktober 361 – 28 juni 363 | Född i maj 332, barnbarn till Constantius I Chlorus och kusin till Constantius II. Utsedd till kejsare av sin armé i Gallien och blev sedan kejsare legitimt vid Constantius II:s död. Dog på ett fälttåg mot Sasaniderna. |
Icke-dynastiska |
| Namn | Bild | Regeringstid | Övrigt |
|---|---|---|---|
Jovianus Latin: Caesar Flavius Iovianus Augustus (CAESAR FLAVIVS IOVIANVS AVGVSTVS) |  | 28 juni 363 – 17 februari 364 | Född omkring år 332. Kapten av vakten under Julianus Apostata och utsedd till kejsare av armén vid Julianus död. Dog under en återresa till Konstantinopel. |
Valentinianska dynastin |
| Namn | Bild | Regeringstid | Övrigt |
|---|---|---|---|
Valentinianus I Latin: Flavius Valentinianus Augustus (FLAVIVS VALENTINIANVS AVGVSTVS) |  | 26 februari 364 – 28 mars 364 | En officerare under Julianus och Jovianus, utsedd till kejsare över riket av armén efter Jovianus död. Utsedde snabbt sin yngre bror Valens till östlig kejsare, och var fortsatt själv västlig kejsare fram till år 375. |
Valens Latin: Flavius Iulius Valens Augustus (FLAVIVS IVLIVS VALENS AVGVSTVS) |  | 28 mars 364 – 9 augusti 378 | En soldat i den romerska armén. Utsedd till östlig kejsare av sin bror Valentinianus I. Dog i slaget vid Adrianopel. |
Gratianus Latin: Flavius Gratianus Augustus (FLAVIVS GRATIANVS AVGVSTVS) |  | 9 augusti 378 – 19 januari 379 | Son till Valentinianus I och kejsare över det västromerska riket efter honom. Ärvde kontrollen över det östromerska riket efter Valens död år 378. Utsedde Theodosius I till östromersk kejsare 379. Lönnmördad år 383. |
Theodosianska dynastin |
| Namn | Bild | Regeringstid | Övrigt |
|---|---|---|---|
Theodosius I ("den store") Latin: Flavius Theodosius Augustus (FLAVIVS THEODOSIVS AVGVSTVS) |  | 19 januari 379 – 17 januari 395 | Militär ledare och aristokrat samt svåger till Gratianus, som valde honom till östlig kejsare. Ensam romersk kejsare från och med 392. Theodosius I var den sista romerska kejsaren att ensam härska över hela riket. |
Arcadius Latin: Flavius Arcadius Augustus (FLAVIVS ARCADIVS AVGVSTVS) |  | 17 januari 395 – 1 maj 408 | Theodosius I:s äldsta son, hans yngre bror Honorius ärvde det västromerska riket. Detta var den sista och permanenta delningen av det romerska kejsardömet. |
Theodosius II Latin: Flavius Theodosius Augustus (FLAVIVS THEODOSIVS AVGVSTVS) |  | 1 maj 408 – 28 juli 450 | Arcadius enda son. |
Pulcheria Latin: Aelia Pulcheria Augusta (AELIA PULCHERIA AUGUSTA) |  | 28 juli 450 – juli 453 | En av Arcadius döttrar, medregent med sin make Marcianus. |
Marcianus Latin: Flavius Marcianus Augustus (FLAVIVS MARCIANIVS AVGVSTVS) |  | 28 juli 450 – januari 457 | En soldat och politiker som blev kejsare efter att ha gift sig med kejsarinnan Pulcheria, syster till Theodosius II. |
Leoninska dynastin |
| Namn | Bild | Regeringstid | Övrigt |
|---|---|---|---|
Leo I ("Thrakiern") Latin: Flavius Valerius Leo Augustus (FLAVIVS VALERIVS LEO AVGVSTVS) |  | 7 februari 457 – 18 januari 474 | Valdes till kejsare av armén vid Marcianus död. Den förste kejsaren att krönas av patriarken i Konstantinopel. Efter fred med Persien kunde Leo I assistera kejsare av det västromerska riket, bland annat med försök att återta provinsen Africa från vandalerna. |
Leo II ("den yngre") Latin: Flavius Leo Iunior Augustus (FLAVIVS LEO IVNIOR AVGVSTVS) |  | 18 januari 474 – 17 november 474 | Barnbarn till Leo I och son till Zeno och Leo I:s dotter Ariadne. Dog efter en kort regeringstid, möjligen förgiftad. |
Zeno ("Isauriern") Latin: Flavius Zeno Perpetuus Augustus (FLAVIVS ZENO PERPETVVS AVGVSTVS) |  | 17 november 474 – 9 januari 475 | Soldat från Isaurien. Utnämnd till medkejsare av sin son Leo II och blev ensam kejsare vid dennes död. Avsattes 475 av kejsaren Flavius Basiliskos. |
Flavius Basiliskos Latin: Flavius Basiliscus Augustus (FLAVIVS BASILISCVS AVGVSTVS) |  | 9 januari 475 – augusti 476 | General och svåger till Leo I. Avsatte Zeno, men avsattes kort därefter själv av densamme. Dog antingen 476 eller 477. |
Zeno ("Isauriern") Latin: Flavius Zeno Perpetuus Augustus (FLAVIVS ZENO PERPETVVS AVGVSTVS) | | (Återinsatt) Augusti 476 – 9 april 491 | Återtog kontroll över Konstantinopel år 476 och avsatte Flavius Basiliskos. Under Zenos regeringstid föll det västromerska riket och Zeno avslutade formellt indelningen av det romerska riket i två delar genom att lösa upp titlarna "östromersk kejsare" och "västromersk kejsare" och göra sig själv till ensam romersk kejsare år 480. |
Anastasios I Latin: Flavius Anastasius Augustus (FLAVIVS ANASTASIVS AVGVSTVS) |  | 11 april 491 – 9 juli 518 | Make till Zenos kejsarinna Ariadne efter Zenos död 491. Hans reformationer av skattesystemet och valutan ledde till att riket var betydligt rikare vid slutet av hans regeringstid. |
Justinianska dynastin |
| Namn | Bild | Regeringstid | Övrigt |
|---|---|---|---|
Justinus I Latin: Flavius Justinus Augustus (FLAVIVS IVSTINVS AVGVSTVS) |  | Juli 518 – 1 augusti 527 | Ledde den kejserliga livvakten under kejsaren Anastasios I. Vald till kejsare av folket och armén efter dennes död då Anastasios saknade arvingar. |
Justinianus I ("den store") Latin: Flavius Petrus Sabbatius Iustinianus Augustus (FLAVIVS PETRVS SABBATIVS IVSTINIANVS AVGVSTVS) |  | 1 augusti 527 – 13/14 november 565 | Brorson till Justinus I. Utnämnd till medkejsare den 1 april 527 och efterträdde Justinus I i augusti samma år. Justinianus I skickade ett flertal expeditioner ledda av erfarna generaler, i synnerhet Belisarius, för att återta tidigare västromerska områden. Han återförde Nordafrika, Italien och delar av Spanien till romersk kontroll. Justinianus är även känd för verket Corpus juris civilis, som utgör grunden för många moderna europeiska nationers lagar. |
Justinus II Latin: Flavius Justinus Iunior Augustus (FLAVIVS IVSTINIVS IVNIOR AVGVSTVS) |  | 14 november 565 – 5 oktober 578 | Brorson till Justinianus I. Tog tronen vid Justinianus död med hjälp av armén och senaten. Blev senare galen och riket styrdes av en serie ställföreträdare under senare delen av hans regeringstid, bland andra Aelia Sophia. |
Tiberios II Latin: Flavius Tiberius Constantinus Augustus (FLAVIVS TIBERIVS CONSTANTINVS AVGVSTVS) |  | 5 oktober 578 – 14 augusti 582 | Ledare över livvakten till Justinus II. Även dennes vän och adoptivson och kröntes därför till kejsare vid hans död. |
Maurikios Latin: Flavius Mauricius Tiberius Augustus (FLAVIVS MAVRIKIVS TIBERIVS AVGVSTVS) |  | 14 augusti 582 – 22 november 602 | Gifte sig med Tiberios II:s dotter och kröntes till kejsare vid hans död. Utnämnde sin son Theodosius till medkejsare år 590. Avsattes och avrättades av Fokas 602. |
Icke-dynastiska |
| Namn | Bild | Regeringstid | Övrigt |
|---|---|---|---|
Fokas Latin: Flavius Phocas Augustus (FLAVIVS PHOCAS AVGVSTVS) |  | 22 november 602 – 4 oktober 610 | Ledde ett uppror för att avsätta Maurikios. Blev mer och mer opopulär och tyrannisk och avsattes och avrättades 610 av Herakleios. Under Fokas uppfördes det sista monumentet på Forum Romanum i Rom, Fokaskolonnen. |
Herakleiska dynastin |
| Namn | Bild | Regeringstid | Övrigt |
|---|---|---|---|
Herakleios Latin: Flavius Heraclius Augustus (FLAVIVS HERACLIVS AVGVSTVS) Grekiska: Phlavios Herakleios (Φλάβιος Ἡράκλειος') |  | 5 oktober 610 – 11 februari 641 | Ledde en revolt mot Fokas 609 - 610. Lyckades avsluta ett krig som pågått mot sasaniderna sedan 602 år 628, men förlorade Syrien till muslimerna. Ersatte officiellt latin med grekiska som kejsardömets administrativa och officiella språk. |
Konstantin III Latin: Heraclius Novus Constantinus Augustus (HERACLIVS NOVVS CONSTANTINVS AVGVSTVS) Grekiska: Herakeios Neos Konstantinos (Ἡράκλειος νέος Κωνσταντῖνος) | | 11 februari 641 – 24/26 maj 641 | Den äldsta sonen till Herakleios och dennes första fru Fabia Eudokia. Utnämnd till medkejsare 613 och efterträdde sin far tillsammans med sin yngre bror Heraklonas år 641. Dog kort därefter av tuberkulos, möjligen förgiftad av Martina. Regentsiffran "III" medräknar även den västromerska kejsaren Konstantin II, son av Konstantin den store, men inte den västromerske Konstantin III. |
Heraklonas Latin: Flavius Constantinus Heraclianus Augustus (FLAVIVS CONSTANTINVS HERACLIANVS AVGVSTVS) Grekiska: Heraklonas (Ἡρακλεωνᾶς) | | 11 februari 641 – september 641 | Regerade tillsammans med sin bror Konstantin III (Herakleios Konstantin) efter sin far Herakleios död. Ensam kejsare en kort tid efter Konstantin III:s död. Tvingades göra Konstans II till medkejsare av armén och avsattes av senaten i september 641. |
Konstans II Latin: Heraclius Constantinus Augustus (HERACLIVS CONSTANTINVS AVGVSTVS) Grekiska: Konstas II (Κώνστας Β') |  | September 641 – 15 september 668 | Son till Konstantin III. Utnämnd till medkejsare av armén och sedan till ensam kejsare efter att farbrodern Heraklonas tvingats abdikera av senaten. Döptes ursprungligen till Heraclius, men regerade under "Konstantin", Konstans är ett smeknamn. Flyttade under en kort period huvudstaden från Konstantinopel till Syrakusa, där han lönnmördades år 668. |
Konstantin IV ("den skäggige") Latin: Flavius Constantinus Augustus (FLAVIVS CONSTANTINVS AVGVSTVS) Grekiska: Konstantinos IV (Κωνσταντῖνος Δ') |  | 15 september 668 – september 685 | Kejsare efter att hans far Konstans II mördats. Smeknamnet "den skäggige" är egentligen hans fars, men har av senare historiker felaktigt använts för Konstantin IV. Sammankallade det tredje konciliet i Konstantinopel 680 - 681 och slog tillbaka den första arabiska belägringen av Konstantinopel år 678. |
Justinianus II ("halvnäsan") Latin: Flavius Iustinianus Augustus (FLAVIVS IVSTINIANVS AVGVSTVS) Grekiska: Ioustinianos II (Ἰουστινιανός Β΄) |  | september 685 – 695 | Son till Konstantin IV och medkejsare med denna sedan 681. Blev ensam kejsare vid sin fars död. Var ambitiös och önskade att skapa en ny romersk gyllene tidsålder, men saknade sin fars finess och takt. Avsattes av en militär revolt 695 då han även vanställdes (därav smeknamnet) samt skickades i exil till Krimhalvön. Återtog sedan tronen år 705. |
Icke-dynastiska |
| Namn | Bild | Regeringstid | Övrigt |
|---|---|---|---|
Leontios Latin: Leontius Augustus (LEONTIVS AVGVSTVS) Grekiska: Leontios (Λεόντιος) |  | 695 – 698 | General från Isaurien. Avsatte Justinianus II år 695 och avsattes sedan själv i en revolt 698. Avrättades år 706. |
Tiberios III Latin: Tiberius Augustus (TIBERIVS AVGVSTVS) Grekiska: Tiberios III (Τιβέριος Γʹ) |  | 698 – augusti 705 | Gjorde revolt mot Leontios efter en misslyckad expedition. Regerade sedan relativt lyckat under namnet Tiberius tills det att Justinianus II avsatte och avrättade honom. |
Herakleiska dynastin (återinsatt) |
| Namn | Bild | Regeringstid | Övrigt |
|---|---|---|---|
Justinianus II ("halvnäsan") Latin: Flavius Iustinianus Augustus (FLAVIVS IVSTINIANVS AVGVSTVS) Grekiska: Ioustinianos II (Ἰουστινιανός Β΄) | | (Återinsatt) Augusti 705 – 11 december 711 | Lyckades återta tronen med hjälp av en armé bulgarer. Utnämnde sin son Tiberius till medkejsare år 706. Avsatt och dödad i en revolt år 711. |
Icke-dynastiska |
| Namn | Bild | Regeringstid | Övrigt |
|---|---|---|---|
Filippikos Grekiska: Philippikos (Φιλιππικός) |  | 11 december 711 – 3 juni 713 | Avsatte Justinianus II och förlorade själv tronen i en revolt år 713. |
Anastasios II Grekiska: Artemios Anastasios II ( Ἀρτέμιος Ἀναστάσιος Β΄) |  | 3 juni 713 – november 715 | Hette ursprungligen Artemios. Utsedd till kejsare av soldaterna som störtade Filippikos. Avsatt i en annan revolt och dog under ett misslyckat försök att återta tronen från Leo III år 718. |
Theodosius III Grekiska: Theodosios III (Θεοδόσιος Γ΄) |  | November 715 – 25 mars 717 | Utsedd till kejsare av soldaterna som gjort revolt mot Anastasios II under maj 715 och tågade in i Konstantinopel i november samma år. Abdikerade efter Leo III:s revolt och blev munk. |
Isauriska eller syriska dynastin |
| Namn | Bild | Regeringstid | Övrigt |
|---|---|---|---|
Leo III ("Isauriern", "Syriern") Grekiska: Leon III ho Isauros (Λέων Γ΄ ὁ Ἴσαυρος) |  | 25 mars 717 – 18 juni 741 | Avsatte Theodosius III efter en revolt och tog tronen. Slog tillbaks den andra arabiska belägringen av Konstantinopel och påbörjade den bysantinska ikonoklasmen. |
Konstantin V Grekiska: Konstantinos V (Κωνσταντῖνος Ε΄) |  | 18 juni 741 – juni 741 | Leo III:s enda son och medkejsare sedan 720. Anfallen av Artabasdos på väg för att bekämpa muslimer år 741 och förlorade huvudstaden till honom. Fortsatte att bekämpa Artabasdos och återtog Konstantinopel år 743. Konstantin V kallades även för "Kopronymos" ("den dyng-döpta") av sina fiender. |
Artabasdos Grekiska: Artabasdos ( Ἀρτάβασδος) Armeniska: Artavazd (Արտավազդ) |  | Juni 741 – november 743 | General och svåger till Leo III. Tog tronen och huvudstaden Konstantinopel från Konstantin V år 741. Utnämnde sin son Nikeforos till medkejsare år 741 och sin fru Anna till Augusta. Besegrades av Konstantin V år 743. Artabasdos och hans söner bländades och skickades i exil till ett kloster i Konstantinopels utkanter där de senare avled. |
Konstantin V Grekiska: Konstantinos V (Κωνσταντῖνος Ε΄) | | (Återinsatt) November 743 – 14 september 775 | Efter att ha besegrat Artabasdos fortsatte Konstantin V att förespråka ikonoklasmen och ledde även fälttåg mot bulgarerna och umayyaderna. Han utnämnde sin son Leo IV till medkejsare år 751. |
Leo IV ("Khazaren") Grekiska: Leon IV ho Khazaros (Λέων Δ΄ ὁ Χάζαρος) |  | 14 september 775 – 8 september 780 | Konstantin V:s äldsta son och medkejsare sedan 751. Efterföljde sin far som kejsare vid dennes död. |
Konstantin VI Grekiska: Konstantinos VI (Κωνσταντῖνος Ϛ΄) | | 8 september 780 – augusti 797 | Leo IV:s enda barn och medkejsare sedan 776. Hans mor Irene var ställföreträdare till och med år 790. Avsattes år 797 på order av sin mor som även såg till att Konstantin VI bländades och sattes i fängelse vilket han troligen dog av kort därefter. |
Irene Grekiska: Eirini n Athinaia (Εἰρήνη ἡ Ἀθηναία) |  | Augusti 797 – 31 oktober 802 | Maka till Leo IV och mor till Konstantin VI. Avsatte Konstantin VI och blev regerande kejsarinna år 797. Irene avvecklade officiellt den rådande ikonoklasmen i riket. Irene var inte den första kvinnan att regera över riket (vilket var Pulcheria), men var den första att regera på samma villkor som en man, som krönts med samma ritualer och som öppet satt ensam på tronen med alla ceremoniel som vanligtvis tillkom en manlig regent. Hennes kön fick påven Leo III (inte att förväxla med kejsaren Leo III) att se den romerska tronen som vakant och kröna Karl den store som "romersk kejsare", den första gången titeln varit omtvistad mellan två olika riken. Irene avsattes år 802 och dog senare på ön Lesbos i exil ett år senare. |
Nikeforiska dynastin |
| Namn | Bild | Regeringstid | Övrigt |
|---|---|---|---|
Nikeforos I ("Segraren") Grekiska: Nikephoros I Logothetes (Νικηφόρος Α΄ λογοθέτης) |  | 31 oktober 802 – 26 juli 811 | Finansminister under Irene och krönt till kejsare vid kuppen som störtade henne. Ledde ett flertal lyckade fälttåg på Balkanhalvön samt en serie krig och fredsavtal med Karl den store, vars kejserliga titel Nikeforos vägrade erkänna. Dog vid Slaget vid Pliska. Krum av Bulgarien avrättade honom och sägs ha gjort en kopp av hans skalle. |
Staurakios Grekiska: Staurakios (Σταυράκιος) |  | 26 juli 811 – 2 oktober 811 | Nikeforos I:s enda son och medkejsare sedan 803. Hade skadats allvarligt vid Pliska och var paralyserad. Därav abdikerade han och bosatte sig i ett kloster där han dog kort därefter. |
Mikael I Rangabe Grekiska: Mikhael I Rhangabe (Μιχαῆλ A' Ῥαγγαβέ) |  | 2 oktober 811 – 22 juni 813 | Svåger till Nikeforos I. Krönt till kejsare när Staurakios abdikerade. Abdikerade själv efter Leo V:s revolt och bosatte sig i ett kloster där han dog 844. |
Icke-dynastiska |
| Namn | Bild | Regeringstid | Övrigt |
|---|---|---|---|
Leo V ("Armeniern") Grekiska: Leon ho ex Armenias (Λέων ὁ ἐξ Ἀρμενίας) |  | 22 juni 813 – 25 december 820 | Gjorde revolt och tvingade Mikael I att abdikera. Utsedde sin son Symbatios som medkejsare under namnet Konstantin vid julen 813. Återinförde ikonoklasmen. Mördades av en konspiration ledd av Mikael II. |
Amoriska eller frygiska dynastin |
| Namn | Bild | Regeringstid | Övrigt |
|---|---|---|---|
Mikael II ("Amoriern", "stammaren") Grekiska: Mikhael II o ex Amoriou (Μιχαὴλ Β΄ ὁ ἐξ Ἀμορίου) |  | 25 december 820 – 2 oktober 829 | En vän till Leo V, men ledde konspirationen att mörda honom. Förstärkte ikonoklasmen. Under Mikael II:s regeringstid förlorades Kreta till muslimerna och den islamska invasionen av Sicilien påbörjades. |
Theofilos Grekiska: Theophilos (Θεόφιλος) |  | 2 oktober 829 – 20 januari 842 | Mikael II:s enda son och medkejsare sedan 821. Efterträdde sin far vid dennes död 829 som ensam kejsare. Den siste kejsaren att stödja ikonoklasm. |
Mikael III ("fylleristen") Grekiska: Mikhael III (Μιχαήλ Γʹ) |  | 20 januari 842 – 23 september 867 | Son till Theofilos och efterträdde honom som kejsare vid dennes död. Avslutade ikonoklasmen. Mördades av Basileios I och kallades "fylleristen" av senare historiker som stödde Basileios. |
Makedoniska dynastin |
| Namn | Bild | Regeringstid | Övrigt |
|---|---|---|---|
Basileios I ("Makedoniern") Grekiska: Basileios o Makedon (Βασίλειος ὁ Μακεδών) |  | 23 september 867 – 2 augusti 886 | Avsatte och mördade Mikael III. Ledde lyckade fälttåg österut mot araberna och paulicianerna samt återtog södra Italien till kejsardömet. |
Leo VI ("den vise", "filosofen") Grekiska: Leon VI ho Sophos (Λέων ΣΤ΄ ὁ Σοφός) |  | 2 augusti 886 – 11 maj 912 | Troligen son till antingen Mikael III eller Basileios I. Känd för sin lärdom. Under Leo VI:s regeringstid ökade muslimska flottattacker. |
Alexander Grekiska: Alexandros (Αλέξανδρος) |  | 11 maj 912 – 6 juni 913 | Son till Basileios I. Var medkejsare med sin bror Leo VI från och med 879 och blev ensam kejsare vid dennes död. Dog av utmattning efter en match polo. Numreras ibland som Alexander III (då räknande Alexander Severus och troninkräktaren Domitius Alexander). |
Konstantin VII Grekiska: Konstantinos VII Porphyrogennetos (Κωνσταντίνος Ζ΄ ὁ Πορφυρογέννητος) |  | 6 juni 913 – 17 december 920 | Son till Leo VI och medkejsare sedan 908. Var ung och genomgick flera ställföreträdare varav den sista, Romanos I, även blev hans svärfar och krönte sig själv till regerande kejsare år 920. |
Romanos I Lakapenos Grekiska: Romanos I Lakapenos (Ρωμανός Α΄ Λακαπηνός) |  | 17 december 920 – 16 december 944 | Ursprungligen regent och beskyddare för Konstantin VII. Under Romanos I:s regeringstid avslutades kriget med bulgarerna och stora områden erövrades österut. |
Konstantin VII Grekiska: Konstantinos VII Porphyrogennetos (Κωνσταντίνος Ζ΄ ὁ Πορφυρογέννητος) | | (Återinsatt) 16 december 944 – 9 november 959 | Återigen den huvudsaklige kejsaren efter Romanos I:s död. Ökade sin kontroll genom att avsätta Romanos I:s söner (vilka Romanos hade befordrat till medkejsare under sin regeringstid). Påbörjade den "makedoniska renässansen" och ledde ett misslyckat fälttåg för att återta ön Kreta. |
Romanos II Grekiska: Romanos II (Ρωμανός Β΄) |  | 9 november 959 – 5 mars 963 | Konstantin VII:s enda överlevande son. Under Romanos II:s regeringstid lyckades generalen Nikeforos Fokas återta ön Kreta. |
Nikeforos II Fokas Grekiska: Nikephoros II Phokas (Νικηφόρος Β΄ Φωκᾶς) |  | 16 augusti 963 – 11 december 969 | En framstående general under Romanos II. Tog tronen med stöd från både armén och folket samt gifte sig med Romanos II:s fru Theophano. Ledde fälttåg österut och återtog bland annat stora delar av Syrien. Mördades av sin brorson Johannes I. |
Johannes I Tzimiskes Grekiska: Ioannes I Tzimiskes (Ἰωάννης Α΄ Τζιμισκής) |  | 11 december 969 – 10 januari 976 | Brorson till Nikeforos II. Efterträdde honom som kejsare och ställföreträdare för Romanos II:s unga söner. Krigade mot Tsardömet Bulgarien och gick sedan på fälttåg österut, där han dog. |
Basileios II ("bulgar-slaktaren", "den yngre") Grekiska: Basileios II (Βασίλειος Β΄) |  | 10 januari 976 – 15 december 1025 | Romanos II:s äldsta son. Många historiker anser att Basileios II:s regeringstid var det medeltida rikets höjdpunkt då han lyckades förstärka riket genom att erövra Bulgarien efter ett tjugoårigt krig samt erövra stora delar av Armenien. |
Konstantin VIII Grekiska: Konstantinos VIII (Κωνσταντῖνος Η΄) |  | 15 december 1025 – 15 november 1028 | Romanos II:s andra son. |
Zoë Grekiska: Zoë (Ζωή) |  | 15 november 1028 – juni 1050 | Dotter till Konstantin VIII och det bysantinska rikets tredje regerande kejsarinna. Hennes tre makar, Romanos III, Mikael IV och Konstantin IX, regerade tillsammans med henne. |
Romanos III Argyros Grekiska: Romanos III Argyros (Ρωμανός Γ΄ Αργυρός) |  | 15 november 1028 – 11 april 1034 | Vald av Konstantin VIII till Zoës make på sin dödsbädd och regerade som kejsare tillsammans med henne. |
Mikael IV ("Paphlagoniern") Grekiska: Mikhael ho Paphlagon (Μιχαὴλ (Δ´) ὁ Παφλαγών) |  | 11 april 1034 – 10 december 1041 | Zoës älskare redan innan Romanos III:s död, efterträdde Romanos III som Zoës make och kejsare. Genomförde ett misslyckat försök att återta Sicilien. |
Mikael V Grekiska: Mikhael V (Μιχαήλ Ε΄) |  | 10 december 1041 – 20 april 1042 | Brorson och adoptivson till Mikael IV och efterföljde honom som medkejsare med Zoë. Försökte usurpera makten från Zoë helt och hållet, vilket möttes med en revolt från folket som tvingade honom att abdikera. Efter sin abdikering kastrerades han och tonsurerades och dog några månader senare. |
Konstantin IX Monomachos Grekiska: Konstantinos IX Monomakhos (Κωνσταντῖνος Θ΄ Μονομάχος) |  | 11 juni 1042 – 11 januari 1055 | Zoës tredje make. Efter hennes död 1050 blev Konstantin IX ensam kejsare. Den stora schismen mellan den östortodoxa kristendomen och den västliga katolicismen skedde under Konstantin IX:s regeringstid. |
Theodora Grekiska: Theodora (Θεοδώρα) |  | 11 januari 1055 – 31 augusti 1056 | Syster till Zoë och det bysantinska rikets fjärde regerande kejsarinna. Egentligen officiellt upphöjd till kejsarinna tillsammans med sin syster efter revolten mot Mikael V år 1042 på folkets begäran, men efter att systern gift sig med Konstantin IX överfördes all Theodoras egentliga makt till honom. Efter Konstantin IX:s död återfick Theodora sin rätt att härska trots att många i hovet motsagt sig detta, hon lyckades med detta delvis på grund av folkets stora stöd för henne. |
Icke-dynastiska |
| Namn | Bild | Regeringstid | Övrigt |
|---|---|---|---|
Mikael VI Bringas ("den militära", "den gamle") Grekiska: Mikhael VI Bringas (Μιχαήλ ΣΤ΄ Βρίγγας) |  | September 1056 – 31 augusti 1057 | Valdes till efterträdare av kejsarinnan Theodora. Avsattes av Isak I Komnenos och bosatte sig i ett kloster där han dog 1059. |
Komnenska dynastin |
| Namn | Bild | Regeringstid | Övrigt |
|---|---|---|---|
Isak I Komnenos Grekiska: Isaakios I Komnenos ( Ισαάκιος A' Κομνηνός) |  | 31 augusti 1057 – 22 november 1059 | Avsatte Mikael VI efter att ha lett de östliga arméerna i revolt mot honom. Abdikerade 1059 och dog två år senare. |
Ducasiska eller förkomnenska dynastin |
| Namn | Bild | Regeringstid | Övrigt |
|---|---|---|---|
Konstantin X Ducas Grekiska: Konstantinos X Doukas (Κωνσταντῖνος Ι΄ Δούκας) |  | 24 november 1059 – 22 maj 1067 | General och nära allierad med Isak I Komnenos och ärvde kejsartiteln vid hans abdikering. |
Mikael VII Ducas Grekiska: Michael VII Doukas (Μιχαήλ Ζ΄ Δούκας) |  | 22 maj 1067 – 1 januari 1068 | Konstantin X:s äldsta son. Hans mor var ställföreträdare på grund av Mikael VII:s unga ålder. Moderns andra make, Romanos IV, krönte sig själv till högre kejsare 1068. |
Romanos IV Diogenes Grekiska: Romanos IV Diogenes (Ρωμανός Δʹ Διογένης) |  | 1 januari 1068 – 24 oktober 1071 | Gift med Konstantin X:s tidigare fru Eudokia Makrembolitissa och ställföreträdare för hennes son, kejsaren Mikael VII. Krönte sig själv till kejsare men avsattes, bländades och skickades i exil efter förlusten av slaget vid Manzikert. Förlusten kom att ge Seldjukturkarna kontroll över stora delar av Anatolien. |
Mikael VII Ducas Grekiska: Michael VII Doukas (Μιχαήλ Ζ΄ Δούκας) | | (Återinsatt) 24 oktober 1071 – 24 mars 1078 | Återinsattes som huvudsaklig kejsare efter Romanos IV:s avsättning. Abdikerade när Nikeforos III gjorde uppror och bosatte sig i ett kloster där han dog runt år 1090. |
Icke-dynastiska |
| Namn | Bild | Regeringstid | Övrigt |
|---|---|---|---|
Nikeforos III Botaniates Grekiska: Nikephoros III Botaniates (Νικηφόρος Γ΄ Βοτανειάτης) |  | 24 mars 1078 – 4 april 1081 | Gjorde revolt mot Mikael VII, som abdikerade och välkomnade Nikeforos III till Konstantinopel. Ett flertal revolter skedde under hans styre och han avsattes till slut av ätten Komnenos varpå han bosatte sig i kloster och dog samma år. |
Komnenska dynastin (återinsatt) |
| Namn | Bild | Regeringstid | Övrigt |
|---|---|---|---|
Alexios I Komnenos Grekiska: Alexios I Komnenos (Ἀλέξιος Αʹ Κομνηνός) |  | 4 april 1081 – 5 augusti 1118 | Gjorde revolt mot Nikeforos III och tog tronen. Alexios påbörjade en långsam uppbyggnad av riket både militärt och finansiellt men var oförmögen att återta de landområden som förlorats i Anatolien, varpå han bad påven Urban II om hjälp vilket ledde till korstågen. Med hjälp av korsfarare återtog bysantinska riket under Alexios I stora delar av Anatolien samt staden Antiokia och assisterade korsfararna med att etablera sydligare korsfararstater. |
Johannes II Komnenos ("den vackre", "den gode") Grekiska: Ioannes II Komnenos (Ίωάννης Βʹ Κομνηνός) |  | 5 augusti 1118 – 8 april 1143 | Alexios I:s äldsta son och medkejsare sedan 1092. Mycket av hans regeringstid gick åt till krig med turkarna. Utnämnde sin son Alexios till medkejsare år 1122, men sonen dog innan honom. |
Manuel I Komnenos Grekiska: Manouel I Komnenos (Μανουήλ Α' Κομνηνός) |  | 8 april 1143 – 24 september 1180 | Johannes II:s fjärde och yngsta son, vald som kejsare istället för sin äldre bror Isak av sin far på dennes dödsbädd. Manuel gick på fälttåg mot turkarna, Ungern och lyckades underkasta sig korsfararstaterna. Han genomförde även ett misslyckat försök att återta Italien. De många fälttågen, trots att vissa var lyckade, förbrukade stora delar av kejsardömets resurser. |
Alexios II Komnenos Grekiska: Alexios II Komnenos (Αλέξιος Β’ Κομνηνός) | 24 september 1180 – oktober 1183 | Manuel I:s enda son. Hans mor Maria av Antiochia var ställföreträdare tills att hon avsattes av Andonikos Komnenos som regerade som medkejsare innan han avsatte och avrättade Alexios II. | |
Andronikos I Komnenos Grekiska: Andronikos I Komnenos (Ἀνδρόνικος Α' Κομνηνὸς) |  | 1183 – 11 september 1185 | Brorson till Johannes II och tidigare medkejsare till Alexios II. Andronikos var en impopulär kejsare och avsattes och lynchades i en revolt. |
Angeliska dynastin |
| Namn | Bild | Regeringstid | Övrigt |
|---|---|---|---|
Isaac II Angelos Grekiska: Isaakios II Angelos ( Ἰσαάκιος Β’ Ἄγγελος) |  | 1185 – mars 1195 | Isaac II Angelos utropades till kejsare efter Andronikos I:s fall 1185, och bidrog genom bristande regentgåvor till rikets fall. Han framkallade även genom utpressning ett uppror som kom att leda till bildandet av det nybulgariska riket. För att skydda sitt rike vid 3:e korståget slöt han förbund med sultanen Saladin, varigenom västerlandets fiendskap mot bysantinska riket ökade. 1195 avsattes han och bländades. |
Alexios III Angelos Grekiska: Alexios III Angelos (Αλέξιος Γ' Άγγελος) |  | Mars 1195 – 17/18 juli 1203 | Avsatte och bländade sin yngre bror Isaac II Angelos. Avsattes av det fjärde korståget och reste runt i Grekland och Anatolien i hopp om att få hjälp att återta sin tron. Dog i fångenskap i Kejsardömet Nicaea år 1211. |
Alexios IV Angelos Grekiska: Alexios IV Angelos (Αλέξιος Δ' Άγγελος) |  | 18 juli 1203 – 27/28 januari 1204 | Regerade tillsammans med sin far Isaac II. Avsatte Alexios III med hjälp av det fjärde korståget för att återinsätta sin far som kejsare. Då Alexios IV inte kunde möta korsfararnas krav avsattes han av Alexios V i januari 1204 och dödades genom att strypas den 8 februari samma år. |
Isaac II Angelos Grekiska: Isaakios II Angelos ( Ἰσαάκιος Β’ Ἄγγελος) | | (Återinsatt) 18 juli 1203 – 27/28 januari 1204 | Regerade tillsammans med sin son Alexios IV. Återinsattes med hjälp av sin son och det fjärde korståget. Då Alexios IV inte kunde möta korsfararnas krav avsattes Isaac II och hans son av Alexios V i januari 1204. Isaac II dog den 28 januari, möjligen förgiftad. |
Alexios V Ducas Grekiska: Alexios V Doukas (Ἀλέξιος Εʹ Δούκας) |  | 5 februari 1204 – 13 april 1204 | Avsatte Alexios IV och Isaac II i en kupp och genomförde ett misslyckat försök att få bort korsfararna från Konstantinopel. Istället tog korsfararna staden och skapade det latinska riket. Alexios V flydde och mötte upp den tidigare avsatta Alexios III, som bländade honom och övergav honom till korsfararna. Han avrättades av korsfararna i december 1204. |
Lascariska dynastin (Kejsardömet Nicaea) |
Efter att det latinska riket etablerats och Konstantinopel erövrats fortsatte bysantinska administrationer i tre separata stater: Kejsardömena Nicaea, Epirus och Trabzon. Nicaea ses oftast som den legitima fortsättningen på det bysantinska riket under den här perioden. Delvis på grund av att kejsarna hävdade viss extra legitimitet (se Konstantin Lascaris nedan) men främst för att det var den starkaste av staterna och den som lyckades återta Konstantinopel. Kejsarna av Epirus och Trabzon använde samma titlar som de i Nicaea och fortsatte att göra anspråk även efter det att Nicaea återtagit huvudstaden.
| Namn | Bild | Regeringstid | Övrigt |
|---|---|---|---|
Konstantin Lascaris Grekiska: Konstantinos Laskaris (Κωνσταντίνος Λάσκαρης) | 1204 – 1205 | Efter att Alexios V flytt Konstantinopel hölls en ceremoni där stadens folk fick välja en ny kejsare. Konstantin Lascaris vann titeln och började omedelbart förbereda stadens trupper att möta korsfararna. Konstantin förstod dock att allt var förlorat och flydde staden för att möta sin bror Theodor Lascaris i Nicaea och förbereda det bysantinska motståndet mot korsfararna. Han stred i slaget vid Adramyttion mot det latinska riket, där han tros ha dött. Han ges ibland regentsiffran XI, men den ges oftast till den senare Konstantin Palaiologos. | |
Theodor I Lascaris Grekiska: Theodoros I Laskaris (Θεόδωρος Α' Λάσκαρις) |  | 1205 – december 1221/1222 | Svärson till Alexios III och bror till Konstantin Lascaris. Theodor efterträdde sin bror efter dennes död 1205. Under Theodor lyckades kejsardömet Nicaea stoppa det latinska rikets framryckningar samt attacker från seldjukturkarna och växa sig till det starkaste av de tre bysantinska kejsardömena. |
Johannes III Ducas Vatatzes Grekiska: Ioannes III Doukas Vatatzes (Ιωάννης Γ΄ Δούκας Βατάτζης) |  | December 1221/1222 – 3 november 1254 | Blev svärson till Theodor I år 1212. Han bekämpade och erövrade landområden från det latinska riket, Bulgarien och det rivaliserande Epirus. |
Theodor II Lascaris Grekiska: Thodoros II Doukas Laskaris (Θεόδωρος Β΄ Δούκας Λάσκαρις) |  | 3 november 1254 – 18 augusti 1258 | Johannes III:s enda son. Segrade mot Bulgarien och expanderade in i Albanien. |
Johannes IV Lascaris Grekiska: Ioannes IV Doukas Laskaris (Ἰωάννης Δ΄ Δούκας Λάσκαρις) |  | 18 augusti 1258 – 25 december 1261 | Theodor II:s enda son. Som minderårig, han var född 1250, placerades han under ställföreträdare, varav den sista var Mikael Palaiologos. Mikael Palaiologos krönte sig själv till medkejsare och lyckades i juli 1261 återta huvudstaden Konstantinopel, varpå han önskade vara ensam kejsare och bländade och tillfångatog Johannes IV. Han tros ha dött runt år 1305. |
Palaiologiska dynastin (återinsatt i Konstantinopel) |
Den 25 juli 1261 återtog kejsardömet Nicaea huvudstaden Konstantinopel från det latinska riket. Därav slutar man då tala om "kejsardömet Nicaea" och talar istället om ett återuppstått bysantinskt rike. Den kejserliga dynastin som regerade under tiden vid återtagandet, Palaiologos, kom att regera till rikets slut.
| Namn | Bild | Regeringstid | Övrigt |
|---|---|---|---|
Mikael VIII Palaiologos Grekiska: Mikhael VIII Palaiologos (Μιχαὴλ Η΄ Παλαιολόγος) |  | 1 januari 1259 – 11 december 1282 | Barnbarn till Alexios III, medkejsare med Johannes IV sedan 1259, ensam kejsare efter december 1261. |
Andronikos II Palaiologos Grekiska: Andronikos II Palaiologos (Ἀνδρόνικος Βʹ Παλαιολόγος) |  | 11 december 1282 – 24 maj 1328 | Son till Mikael VIII och medkejsare sedan september 1261. Utnämnde sin son Mikael IX Palaiologos till medkejsare 1294, men han dog innan sin far år 1320. Tvingades erkänna sitt barnbarn Andronikos III som medkejsare år 1316 och blev senare avsatt 1328 av densamme. Han dog år 1332. |
Andronikos III Palaiologos Grekiska: Andronikos III Palaiologos (Ἀνδρόνικος Γ' Παλαιολόγος) |  | 24 maj 1328 – 15 juni 1341 | Son till Mikael IX Palaiologos och sonson till Andronikos II. Avsatte sin farfar 1328 och regerade då som ensam kejsare till sin död år 1341. Under hans regeringstid skedde förluster mot det Osmanska riket, men lyckade återtagningar av Epirus och Thessalien. |
Johannes V Palaiologos Grekiska: Ioannes V Palaiologos (Ἰωάννης Ε' Παλαιολόγος) |  | 15 juni 1341 – 8 februari 1347 | Andronikos III:s enda son. Han hade dock inte utnämnts till medkejsare eller arvinge innan sin fars död, vilket ledde till ett destruktivt inbördeskrig mellan hans ställföreträdare. Vid inbördeskrigets slut hade ställföreträdaren Johannes VI krönt sig till kejsare med Johannes V som medkejsare. |
Johannes VI Kantakouzenos Grekiska: Ioannes VI Kantakouzenos (Ἰωάννης ΣΤ' Καντακουζηνὸς) |  | 8 februari 1347 – 4 december 1354 | Avsattes 1354 av Johannes V och blev en munk. Dog den 15 juni 1383. |
Johannes V Palaiologos Grekiska: Ioannes V Palaiologos (Ἰωάννης Ε' Παλαιολόγος) | | (Återinsatt) 4 december 1354 – 12 augusti 1376 | Återinsattes som den huvudsaklige kejsaren efter att Johannes VI avsatts. Bad västliga riken om hjälp mot det expanderande osmanska riket, men ingen hjälp kom. Avsattes av sin son Andronikos IV år 1376. |
Andronikos IV Palaiologos Grekiska: Andronikos IV Palaiologos (Ἀνδρόνικος Δ΄ Παλαιολόγος) |  | 12 augusti 1376 – 1 juli 1379 | Son till Johannes V. Medkejsare sedan 1352. Avsatte sin far 1376 och regerade som ensam kejsare fram till att hans far avsatte honom 1379. Han läts dock fortsatt vara medkejsare till sin död 1385. |
Johannes V Palaiologos Grekiska: Ioannes V Palaiologos (Ἰωάννης Ε' Παλαιολόγος) | | (Återinsatt för andra gången) 1 juli 1379 – 14 april 1390 | Avsattes igen år 1390 av sin sonson Johannes VII. |
Johannes VII Palaiologos Grekiska: Ioannes VII Palaiologos (Ἰωάννης Ζ' Παλαιολόγος) |  | 14 april 1390 – 17 september 1390 | Son till Andronikos IV och sonson till Johannes V. Avsatte sin farfar år 1390 och regerade som ensam kejsare några månader samma år tills att han avsattes av sin farfar. Medverkade senare i krig med det osmanska riket (där han bland annat höll Konstantinopel mot osmanerna 1399 - 1402) och dog år 1408. |
Johannes V Palaiologos Grekiska: Ioannes V Palaiologos (Ἰωάννης Ε' Παλαιολόγος) | | (Återinsatt för tredje gången) 17 september 1390 – 16 februari 1391 | Återigen ensam kejsare. Regerade den här gången till sin död år 1391. |
Manuel II Palaiologos Grekiska: Manouel II Palaiologos (Μανουήλ Β΄ Παλαιολόγος) |  | 16 februari 1391 – 21 juli 1425 | Johannes V:s andra son. Medkejsare från och med 1373. Han reste runt till diverse europeiska riken för att försöka få hjälp mot det osmanska riket och kunde utnyttja det osmanska rikets förlust i slaget vid Ankara för att återta små landområden i Anatolien. |
Johannes VIII Palaiologos Grekiska: Ioannes VIII Palaiologos (Ἰωάννης Η' Παλαιολόγος) |  | 21 juli 1425 – 31 oktober 1448 | Manuel II:s äldsta överlevande son. Medkejsare sedan 1416. Då han var i stort behov av hjälp mot det osmanska riket försökte Johannes VII under konciliet i Florens skapa en union mellan den östortodoxa kyrkan och den katolska. |
Konstantin XI Palaiologos Grekiska: Konstantinos XI Dragases Palaiologos ( Κωνσταντῖνος ΙΑ' Δραγάσης Παλαιολόγος) |  | 6 januari 1449 – 29 maj 1453 | Manuel II:s yngre son och Johannes VIII:s bror. Tidigare despot över Morea. Bekämpade den osmanska sultanen Mehmet II som hade ögonen på Konstantinopel. Vid det här laget kontrollerade riket mycket litet förutom huvudstaden Konstantinopel, och Konstantins vädjanden om hjälp från andra kristna kungariken var förgäves. Vid belägringen av Konstantinopel 1453 vägrade Konstantin XI att ge upp staden till Mehmet II och dog under det följande slaget. Hans död markerar slutet på det bysantinska/östromerska riket, som hade överlevt ytterligare 977 år efter det västromerska rikets fall. |
Anspråk på titeln efter rikets fall |
Palaiologiska dynastin (i exil) |
| Namn | Bild | Tid för anspråk | Övrigt |
|---|---|---|---|
Demetrios Palaiologos Grekiska: Demetrios Palaiologos (Δημήτριος Παλαιολόγος) |  | 29 maj 1453 – 1460 | Son till Manuel II. Meddespot över Morea till och med 1460. Deserterade till osmanerna efter att Morea intagits av Mehmet II. Dog år 1470. |
Thomas Palaiologos Grekiska: Thomas Palaiologos (Θωμᾶς Παλαιολόγος) |  | 1460 – 12 maj 1465 | Son till Manuel II. Meddespot över Morea till och med 1460. När Morea intogs av Mehmet II och Demetrios deserterade till osmanerna tog Thomas upp anspråket på att vara bysantinsk kejsare, vilket kan kvarstod vid under sin exil i Italien fram tills sin död 1465. |
Andreas Palaiologos Grekiska: Andreas Palaiologos (Ἀνδρέας Παλαιολόγος) |  | 12 maj 1465 – 1502 | Son till Thomas Palaiologos. Besökte sin syster Zoë Paleologos, fru till storfursten Ivan III av Moskva, åren 1480 - 1491. Spenderade mycket pengar och sålde sina anspråk på den kejserliga titeln först till kung Karl VIII 1494 av Frankrike och sedan till monarkerna av Spanien 1502. Han dog 1502. |
Andra riken |
Osmanska riket |
När Mehmet II intagit Konstantinopel lät han patriarken i Konstantinopel kröna honom till Kayser-i Rûm ("romersk kejsare") då han intagit rikets huvudstad. Mehmet II var även släkt med det bysantinska rikets kejserliga familj, hans företrädare, sultanen Orhan, hade gift sig med en bysantinsk prinsessa, en dotter till Johannes VI. Det osmanska riket kom senare att inkorporera mycket av den bysantinska kulturen i sin egen och påföljande sultaner fortsatte att hävda sig som rättmätiga arvtagare till det bysantinska riket och på så sätt även antikens Rom. Den sista osmanska sultanen, Mehmet VI, abdikerade den 1 november 1922.
Tsarryssland och Kejsardömet Ryssland |
Tsarryssland (och senare kejsardömet Ryssland) hävdade anspråk på titeln dels för att landet efter det bysantinska rikets fall var det starkaste och mäktigaste av de östortodoxa nationerna men även baserat på att storfursten (och den första tsaren) Ivan III gift sig med Zoë Paleologos, brorsdotter till den sista bysantinska kejsaren Konstantin XI. Titeln "Tsar" har sitt ursprung i den romerska "Caesar". Den sista tsaren Nikolaj II tvingades abdikera den 15 mars 1917.
Se även |
- Lista över romerska kejsare
- Romerska kejsardömet
- Bysantinska riket
.mw-parser-output table.navbox{border:#aaa 1px solid;width:100%;margin:auto;clear:both;font-size:88%;text-align:center;padding:1px}.mw-parser-output table.navbox+table.navbox{margin-top:-1px}.mw-parser-output .navbox-title,.mw-parser-output .navbox-abovebelow,.mw-parser-output table.navbox th{text-align:center;padding-left:1em;padding-right:1em}.mw-parser-output .navbox-thlinkcolor .navbox-title a{color:inherit}.mw-parser-output .nowraplinks a,.mw-parser-output .nowraplinks .selflink{white-space:nowrap}.mw-parser-output .navbox-group{white-space:nowrap;text-align:right;font-weight:bold;padding-left:1em;padding-right:1em}.mw-parser-output .navbox,.mw-parser-output .navbox-subgroup{background:#fdfdfd}.mw-parser-output .navbox-list{border-color:#fdfdfd}.mw-parser-output .navbox-title,.mw-parser-output table.navbox th{background:#b0c4de}.mw-parser-output .navbox-abovebelow,.mw-parser-output .navbox-group,.mw-parser-output .navbox-subgroup .navbox-title{background:#d0e0f5}.mw-parser-output .navbox-subgroup .navbox-group,.mw-parser-output .navbox-subgroup .navbox-abovebelow{background:#deeafa}.mw-parser-output .navbox-even{background:#f7f7f7}.mw-parser-output .navbox-odd{background:transparent}
| |||||||||||||||||||||||||
