Xrfgtjtk

.mw-parser-output .infobox{border:1px solid #aaa;background-color:#f9f9f9;color:black;margin:.5em 0 .5em 1em;padding:.2em;float:right;clear:right;width:22em;text-align:left;font-size:88%;line-height:1.6em}.mw-parser-output .infobox td,.mw-parser-output .infobox th{vertical-align:top;padding:0 .2em}.mw-parser-output .infobox caption{font-size:larger}.mw-parser-output .infobox.bordered{border-collapse:collapse}.mw-parser-output .infobox.bordered td,.mw-parser-output .infobox.bordered th{border:1px solid #aaa}.mw-parser-output .infobox.bordered .borderless td,.mw-parser-output .infobox.bordered .borderless th{border:0}.mw-parser-output .infobox-showbutton .mw-collapsible-text{color:inherit}.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedtoprow td,.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedtoprow th{border:0;border-top:1px solid #aaa;border-right:1px solid #aaa}.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedrow td,.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedrow th{border:0;border-right:1px solid #aaa}.mw-parser-output .infobox.geography{border:1px solid #ccd2d9;text-align:left;border-collapse:collapse;line-height:1.2em;font-size:90%}.mw-parser-output .infobox.geography td,.mw-parser-output .infobox.geography th{border-top:solid 1px #ccd2d9;padding:0.4em 0.6em 0.4em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .mergedtoprow td,.mw-parser-output .infobox.geography .mergedtoprow th{border-top:solid 1px #ccd2d9;padding:0.4em 0.6em 0.2em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .mergedrow td,.mw-parser-output .infobox.geography .mergedrow th{border:0;padding:0 0.6em 0.2em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .mergedbottomrow td,.mw-parser-output .infobox.geography .mergedbottomrow th{border-top:0;border-bottom:solid 1px #ccd2d9;padding:0 0.6em 0.4em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .maptable td,.mw-parser-output .infobox.geography .maptable th{border:0;padding:0}

Arsenal FC
Fotbollsklubb
Arsenal FC:s logotyp vid Emirates Stadium 2007.
Grundinformation
Grundad	1886 (132 år sedan)
Fullständigt namn	Arsenal Football Club
Tidigare namn	Dial Square FC (1886)[1] Royal Arsenal FC (1886–1893) Woolwich Arsenal FC (1893–1914) The Arsenal FC (1914–1919)
Smeknamn	The Gunners
Serie	Premier League
Ort	London, England, Storbritannien
Hemmaarena	Emirates Stadium (kapacitet: 59 867[2])
Nyckelpersoner
Ägare	Arsenal Holdings plc Stan Kroenke (67,05%) Alisjer Usmanov (30,04%) Småägare, ca 600 personer, främst klubbens fans (2,01%)
Ordförande	Chips Keswick
VD	Ivan Gazidis
Tränare	Unai Emery
Ass. tränare	Steve Bould
Lagkapten	Laurent Koscielny
Ass. lagkapten	Aaron Ramsey
Matchställ
Hemmaställ Bortaställ Tredjeställ
Meriter
Engelska ligamästare	13 (1931, 1933, 1934, 1935, 1938, 1948, 1953, 1971, 1989, 1991, 1998, 2002, 2004)
FA-cupen	13 (1930, 1936. 1950, 1971, 1979, 1993, 1998, 2002, 2003, 2005, 2014, 2015, 2017)
Ligacupen	2 (1987, 1993)
Community Shield	15 (1930, 1931, 1933, 1934, 1938, 1948, 1953, 1991 (delad), 1998, 1999, 2002, 2004, 2014, 2015, 2017)
Cupvinnarcupen	1 (1994)
Mässcupen	1 (1970)
Övrigt
Webbplats	arsenal.com

Arsenal FC är en fotbollsklubb i stadsdelen Islington i norra London, men ursprungligen grundad i stadsdelen Woolwich i sydöstra London 1886. Klubbens fyrstjärniga hemmaarena heter Emirates Stadium (men kallas i folkmun för Ashburton Grove) och är belägen intill den gamla arenan, Arsenal Stadium, mer känd som Highbury (vars läktare byggts om till bostadshus där fasaden har bevarats och planen är en park).

Resultatmässigt är Arsenal Londons mest framgångsrika fotbollsklubb med Tottenham Hotspur och Chelsea som främsta rivaler. Den senaste storhetsperioden har skapats under den franska tränaren Arsène Wenger. Arsenal är även en av de rikaste och mest supporterstöttade fotbollsklubbarna i världen.^[3][4]Forbes rankade klubben som den sjunde rikaste 2015 till ett värde av 1,3 miljarder pund.^[5]

Historia |

.mw-parser-output table.ambox{margin:0 10%;border-collapse:collapse;background:#fbfbfb;border:1px solid #aaa;border-left:10px solid #608ec2}.mw-parser-output table.ambox th.ambox-text,.mw-parser-output table.ambox td.ambox-text{padding:.25em .5em;width:100%}.mw-parser-output table.ambox td.ambox-image{padding:2px 0 2px .5em;text-align:center;vertical-align:middle}.mw-parser-output table.ambox td.ambox-imageright{padding:2px 4px 2px 0;text-align:center;vertical-align:middle}.mw-parser-output table.ambox-notice{border-left:10px solid #608ec2}.mw-parser-output table.ambox-delete,.mw-parser-output table.ambox-serious{border-left:10px solid #b22222}.mw-parser-output table.ambox-content{border-left:10px solid #f28500}.mw-parser-output table.ambox-style{border-left:10px solid #f4c430}.mw-parser-output table.ambox-merge{border-left:10px solid #9932cc}.mw-parser-output table.ambox-protection{border-left:10px solid #bba}.mw-parser-output .ambox+.ambox,.mw-parser-output .topbox+.ambox,.mw-parser-output .ambox+.topbox{border-top-width:0}.mw-parser-output .messagebox{border:1px solid #aaaaaa;background-color:#f9f9f9;width:80%;margin:0 auto 1em auto;padding:.2em}.mw-parser-output .messagebox.merge{border:1px solid #c0b8cc;background-color:#f0e5ff;text-align:center}.mw-parser-output .messagebox.cleanup{border:1px solid #9f9fff;background-color:#efefff;text-align:center}.mw-parser-output .messagebox.standard-talk{border:1px solid #c0c090;background-color:#f8eaba}.mw-parser-output .messagebox.nested-talk{border:1px solid #c0c090;background-color:#f8eaba;width:100%;margin:2px 4px}

Det här avsnittet behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2018-04) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Från begynnelsen till krigstiderna (1886–1939) |

Klubben grundades 1886 av arbetare vid den kungliga vapenarsenalen i Woolwich i sydöstra London. Klubben, som från början hette Dial Square FC, spelade sin första match den 11 december 1886 då Eastern Wanderers besegrades med 6–0.^[1] Namnet Dial Square var dock inte populärt bland klubbens medlemmar, och vid ett möte på juldagen 1886 ändrades namnet till Royal Arsenal FC. Vid detta möte bestämdes även var klubben skulle spela sina hemmamatcher och vilken färg matchtröjorna skulle ha. Den förre Nottingham Forest-spelaren Fred Beardsley skrev till sin gamla klubb för att be om hjälp. Nottingham Forest skickade då en uppsättning röda tröjor och en boll. Som hemmaarena valdes Plumstead Common, där klubben kom att spela fram till 1888 då man flyttade till Manor Ground i Plumstead. Därefter flyttade klubben till närbelägna Invicta Ground 1890 innan man återvände till Manor Ground tre år senare.

1891 blev klubben professionell och två år senare bytte man namn till Woolwich Arsenal FC. 1893 blev klubben medlem i The Football League och kom att tillbringa elva säsonger i Second Division, innan laget 1904 gick upp i First Division. Den första sejouren i högsta divisionen kom att präglas av ekonomiska svårigheter. Det faktum att Arsenal höll till i otillgängliga Plumstead gjorde att publiken inte hittade till arenan, och därmed förlorade klubben mycket pengar. Klubben var nära att gå i konkurs innan den 1910 köptes av affärsmannen Sir Henry Norris. För att öka klubbens inkomster försökte Norris slå ihop Woolwich Arsenal med Fulham, men han fick inte tillstånd till detta av ligan. 1913 valde därför Norris att flytta klubben till London Borough of Islington i norra London, och året efter ändrades klubbens namn till The Arsenal FC.

1919, samma år som klubben tog bort ordet "The" i klubbnamnet och fick sitt nuvarande namn Arsenal FC, bestämdes att First Division skulle utökas från 20 till 22 klubbar. Sista säsongen innan första världskriget hade Arsenal slutat på femte plats i Second Division, medan grannklubben Tottenham Hotspur hade slutat på 20:e plats i First Division. Efter kontroverser med omröstning och påstådd mutning kom Arsenal upp till First Division på bekostnad av Tottenham, som lett till en ständig och hetsig rivalitet mellan de båda klubbarna. Arsenal har alltsedan 1919 spelat i förstadivisionen, och är därmed den klubb i England som spelat flest säsonger i rad i högsta ligan.

1925 fick Herbert Chapman jobbet som manager i Arsenal, som gav en början på Arsenals första storhetstid. 1927 gick Arsenal till final i FA-cupen för första gången, men förlorade med 1–0 mot Cardiff City (för övrigt hittills den enda gången som ett walesiskt lag vunnit FA-cupen). 1930 vann Arsenal sin första stora titel efter seger mot Huddersfield Town med 2–0 i FA-cupfinalen. Säsongen 1930/31 blev Arsenal ligamästare för första gången efter att ha gjort 127 mål på 42 matcher, där Jack Lambert blev störst målskytt med 38 mål. Säsongen efter kom laget på andra plats i ligan och förlorade dessutom FA-cupfinalen mot Newcastle United. Sedan följde tre ligasegrar i rad 1933–1935. Vid denna tid hade Arsenal sju engelska landslagsspelare; Frank Moss, George Male, Eddie Hapgood, Wilf Copping, Ray Bowden, Ted Drake och Cliff Bastin.

I januari 1934 drabbades Herbert Chapman av lunginflammation och avled kort därefter. Han ersattes av George Allison, som skulle komma att stanna hos klubben i 13 år. Säsongen 1934/35 vann Ted Drake skytteligan med sina 42 mål efter att bland annat ha gjort fyra mål mot Birmingham, Chelsea, Wolverhampton och Middlesbrough plus tre hattrick. Den 9 mars 1935 kom det 73 295 åskådare till matchen mot Sunderland, vilket står sig som publikrekord på Highbury.. Den 14 december samma år satte Ted Drake ett rekord som även det står sig än idag för målskyttar engelska högstadivisionen: i bortamatchen mot Aston Villa gjorde han alla sju målen för Arsenal i en match som slutade 7–1.

1936 vann Arsenal FA-cupen för andra gången efter vinst mot Sheffield United med 1–0 (målet av Ted Drake). Säsongen 1937/38 vann Arsenal ligan för femte gången på åtta år, men detta skulle visa sig bli storhetstidens sista stora seger. 1939 satte andra världskriget nämligen stopp för ligaspelet i England där nio spelare från Arsenal miste livet; Henry Cook, Bobby Daniel, William Dean, Hugh Glass, Leslie Lack, William Parr, Sidney Pugh, Herbie Roberts och Cyril Tooze.

1945–1986 |

Efter kriget började fotbollen i England komma igång igen på allvar. I FA-cupen 1945/46 blev Arsenal utslaget redan i tredje omgången, och då ligaspelet återupptogs säsongen 1946/47 slutade Arsenal på trettonde plats. George Allison avgick som manager och ersattes av Tom Whittaker. Året efter vann Arsenal ligan för sjätte gången, med Ronnie Rooke som främste målskytt (33 mål). 1953 vann Arsenal ligan återigen då Arsenal och Preston North End hade lika många poäng, och ligan avgjordes därför genom att jämföra de båda lagens målkvot (antalet gjorda mål dividerat med antalet insläppta mål) som blev till Arsenals fördel med endast 99 tusendelars marginal. Mellan de båda ligasegrarna lyckades Arsenal vinna FA-cupen 1950 efter en 2–0-seger i finalen mot Liverpool.

Hösten 1956 avled managern Tom Whittaker och Jack Crayston, som hade spelat i klubben under 1930-talet, blev manager för de närmsta två åren. Därefter tog den före detta målvakten George Swindin över, men inte heller han kunde föra laget till några titlar. 1962 anställdes den legendariske Wolverhamptonspelaren Billy Wright som manager, men spelmässigt fortsatte lagets motgångar under 1960-talet. 1966 slutade laget på 14:e plats – den lägsta placeringen sedan 1930. Publiken minskade också; den 5 maj 1966 noterades den lägsta publiksiffran på Highbury (4 544 åskådare) då Arsenal mötte Leeds. Efter denna säsong fick Billy Wright sparken, och ersattes av fysioterapeuten Bertie Mee – som förde Arsenal till final i Ligacupen både 1968 och 1969 som dock förlorades mot Leeds United respektive Swindon Town. Arsenals juniorlag hade vunnit FA Youth Cup 1966, och av spelarna i det laget kom bland andra Charlie George, Ray Kennedy och John Radford att etablera sig i A-laget under de kommande åren. Säsongen 1969/70 vann Arsenal Mässcupen (föregångaren till UEFA-cupen) efter finalseger mot belgiska Anderlecht (förlust 1–3 borta och vinst 3–0 hemma).

Säsongen 1970/71 vann Arsenal en så kallad "dubbel" när laget efter en mindre lyckad säsongsinledning lyfte sig och stod till slut för sin åttonde ligatitel. Arsenal ställdes mot Liverpool i FA-cupfinalen, som Arsenal vann i förlängningen efter en mållös match under ordinarie speltid. I december 1971 värvades den förre världsmästaren Alan Ball från Everton för 220 000 pund. 1972 gick Arsenal till final i FA-cupen, men förlorade denna gång mot Leeds United, och året efter kom Arsenal tvåa i ligan efter Liverpool. Efter två misslyckade säsonger med en sextondeplats 1974/75 och en sjuttondeplats 1975/76, avgick managern Bertie Mee och ersattes av Terry Neill. 1976 värvades Newcastles skyttekung Malcolm Macdonald för den udda övergångssumman 333 333 pund och 33 pence, som vann skytteligan på 25 mål under sin första säsong i Arsenal men hösten 1978 skadades han och kunde inte komma tillbaka. Efter säsongen 1976/77 lämnade George Armstrong Arsenal som klubbens meste spelare genom tiderna med sina 621 matcher.

Nya unga spelare som Liam Brady, Frank Stapleton och David O'Leary kom fram under dessa år och laget gick till FA-cupfinal tre år i rad (1978, '79, '80). 1978 års final förlorades mot Ipswich som skrällde, men vanns 1979 mot Manchester United med 3–2 (vägen dit krävdes det bland annat fyra omspelsmatcher i tredje omgången för att få Sheffield Wednesday på fall). Vintern 1978/79 var ovanligt kall, och omspelsmatcherna (som spelades på neutral plan) förlades till Filbert Street i Leicester, som var en av få arenor med spelduglig plan. I ligan slutade Arsenal på sjunde plats.

Säsongen 1979/80 förlorade Arsenal FA-cupfinalen mot West Ham United, gick till kvartsfinal i Ligacupen samt till final i Cupvinnarcupen. Dessutom tillkom de 42 matcherna i ligan, vilket innebar att Arsenal denna säsong fick spela 70 matcher på nio månader och utan någon titel. I andra omgången av Ligacupen besegrades Leeds United med 7–0 och i Cupvinnarcupens kvartsfinal slogs IFK Göteborg med 5–1. FA-cupsemifinalen mot Liverpool slutade 0–0, och det skulle krävas tre omspelsmatcher innan Arsenal stod som segrare. Detta var tidernas längsta semifinal i FA-cupen. Efter denna säsong såldes Arsenals storspelare Liam Brady till Juventus. Terry Neill fick sparken som manager i december 1983 efter några floppsäsonger, och två år senare avgick hans efterträdare Don Howe som i sin tur ersattes av George Graham 1986.

Åren med George Graham (1986–1995) |

George Grahams karriär som Arsenalmanager började med att Arsenal slutade fyra i ligan, efter att laget legat etta efter halva säsongen spelad. Klubben vann Ligacupen också för första gången efter seger med 2–1 i finalen mot Liverpool. Graham gav flera unga spelare chansen att etablera sig i startelvan under senare delen av 1980-talet; bland andra David Rocastle, Paul Merson och Tony Adams (blev kapten) – samtidigt som han gjorde sig av med en del äldre avdankade spelare. Graham förde också en mycket strängare disciplin än sina föregångare, både i omklädningsrummet och på planen, som medförde en strikt defensiv disciplin. 1988 var Arsenal åter i final i Ligacupen, men förlorade mot Luton Town som skrällde stort.

1988/89 var Arsenal med i kampen om ligaguldet då den saken avgjordes den 26 maj 1989, när Arsenal och Liverpool möttes på Anfield Road i Liverpool i säsongens sista match. Inför matchen ledde Liverpool serien tre poäng före Arsenal som hade tappat förstaplatsen ur egna händer, och Arsenal behövde vinna med två måls marginal. Efter 90 minuter ledde Arsenal med 1–0 från första halvlek och Liverpoolspelarna började gratulera varandra när de fick veta att det bara var en minut kvar av matchen. Då fick Michael Thomas ett friläge i slutsekunderna som kunde sätta bollen i nät, vilket gav upphov till en av ligans mest dramatiska upplösningar någonsin.

Arsenal slutade nästkommande säsong på fjärde plats, och kunde inte heller göra avtryck i Europacupen på grund av Heyselkatastrofen och det förbud som uppstod för engelska klubbar i de europeiska cuperna som fortfarande var i kraft vid den tiden. Förbudet hävdes efter den säsongen, men Liverpool (laget som var närvarande på Heyselkatastrofen) var avstängt ytterligare ett extra år. 1991 vann Arsenal ligan igen, med svensken Anders Limpar i truppen som gjorde elva mål i ligan. I sista ligamatchen för säsongen vann man hemma mot Coventry med 6–1 efter ett hattrick av Limpar. Under bortamatchen mot Manchester United på Old Trafford inträffade ett mindre bråk mellan spelarna och Arsenal fråntogs två poäng. Lagkaptenen Tony Adams åkte fast för rattfylla i december 1990 och fick sitta i fängelse i två månader. Trots detta förlorade Arsenal bara en ligamatch under hela säsongen (bortamatchen mot Chelsea). I september 1991 betalade Arsenal 2,5 miljoner pund (nytt klubbrekord) för Ian Wright, som skulle komma att tillbringa sju år i klubben och bli dess bäste målgörare någonsin innan Thierry Henry slog det. 1991/92 spelade klubben för första gången i Europacupen på 20 år, men slogs ut av SL Benfica i andra omgången, och en annan flopp blev ett faktum då laget slogs ut ur FA-cupen mot Wrexham. Arsenal slutade på fjärde plats i ligan.

1992/93 kom laget bara på tionde plats i ligan, men istället vanns både FA-cupen och Ligacupen. Arsenal mötte Sheffield Wednesday i båda finalerna och i FA-cupfinalen krävdes det omspel (första matchen hade slutat 1–1). I omspelet vann Arsenal med 2–1. Under ärevarvet efter segern i Ligacupfinalen lyfte Tony Adams upp matchhjälten Steve Morrow på sina axlar, men Adams tappade honom och Morrow fick föras till sjukhus med bruten arm. Av segern i FA-cupen 1993 fick Arsenal delta i Cupvinnarcupen säsongen 1993/94 och tog sig till finalen i Köpenhamn mot italienska Parma, som vanns med 1–0.

Den 21 februari 1995 fick Graham sparken efter att det uppdagats att han hade tagit emot 425 000 pund i mutor från den norske agenten Rune Hauge i samband med värvningarna av Pål Lydersen och John Jensen. Trots detta lyckades Arsenal återigen ta sig till final i Cupvinnarcupen men förlorade denna gång mot spanska Real Zaragoza efter att David Seaman släppt in ett skott från halva plan i förlängningen. Säsongen 1995/96 hade Bruce Rioch ansvaret som manager i klubben, men fick till följd av resultatet sparken sommaren 1996. Rioch hade dock hunnit värva den holländske stjärnan Dennis Bergkamp från italienska Inter.

Tiden med Arsène Wenger (1996–2018) |

I september 1996 anlände den franske tränaren Arsène Wenger till Arsenal från Japan där han hade tränat Nagoya Grampus Eight. Det första han gjorde var att köpa den unge franske mittfältaren Patrick Vieira. Wengers första säsong i Arsenal slutade med en tredjeplats i ligan, och till nästa säsong förstärktes truppen med Nicolas Anelka, Emmanuel Petit samt Marc Overmars, men samtidigt såldes publikfavoriten Paul Merson. Trots det kunde Arsenal 1997/98 vinna "dubbeln" för andra gången i historien; Arsenal vann ligan en poäng före Manchester United, och i FA-cupfinalen besegrades Newcastle med 2–0. Sedan följde tre år utan titlar då Arsenal kom på andra plats i ligan efter Manchester United 1999, 2000 och 2001. Dessutom förlorades FA-cupfinalen mot Liverpool 2001 med 2–0, och Uefacup-finalen mot Galatasaray 2000 efter straffar. Hösten 1998 kom Fredrik Ljungberg från Halmstads BK till Highbury, som lyckades göra mål i debuten mot Manchester United. Inför säsongen 1999/2000 köpte Wenger Thierry Henry från Juventus.

Arsenals och engelska landslagets mittfältare David 'Rocky' Rocastle avled den 31 mars 2001 av non-Hodgkin-lymfom, endast 33 år gammal, samma dag som derbymötet med Tottenham. Han spelade 277 matcher och gjorde 34 mål.

Säsongen 2001/02 vann Arsenal "dubbeln" än en gång. Arsenal vann ligan sju poäng före tvåan Liverpool, utan att ha förlorat en enda ligamatch på bortaplan. Thierry Henry vann skytteligan med sina 24 mål och Fredrik Ljungberg gjorde sin dittills bästa säsong i karriären. I FA-cupfinalen besegrades Chelsea med 2–0. Efter säsongen avslutade Tony Adams sin karriär, efter 19 säsonger i Arsenals A-lag.

Säsongen 2002/03 vann Arsenal återigen FA-cupen, efter finalseger med 1–0 mot Southampton.

Säsongen 2003/04 blev Arsenal den första klubb sedan Preston North End 1889 som gått obesegrade genom engelska ligan. Arsenal vann 26 matcher och spelade oavgjort 12 gånger på de 38 ligamatcherna, och slutade elva poäng före tvåan Chelsea. Däremot blev laget utslaget av Chelsea och Manchester United i Champions Leagues kvartsfinal respektive FA-cupens semifinal. Thierry Henry blev förste Arsenalspelare sedan Ronnie Rooke 1948 att göra 30 mål i ligan, vilket räckte till seger i Premier Leagues skytteliga.

Säsongen 2004/05 slutade Arsenal tvåa i ligan, 11 poäng efter Chelsea. Sviten på 49 ligamatcher i rad utan förlust, vilket är ett rekord i engelsk ligafotboll, sprack under hösten när Manchester United vann med 2–0. I Champions League slogs Arsenal ut i åttondelsfinalen mot Bayern München. I slutet av säsongen besegrades Everton med 7–0 i en ligamatch. Thierry Henry vann med sina 25 gjorda mål skytteligan för tredje gången. Arsenal gick till final i FA-cupen, där Manchester United besegrades på straffsparkar efter en mållös match.

Under sista säsongen på Highbury, 2005/06, lyckades Arsenal efter många om och men klara fjärdeplatsen, vilket innebar en kvalplats till nästa säsongs Champions League. Väl där höll målvakten Jens Lehmann nollan sju gånger (och Arsenal satte Champions League-rekord genom att hålla nollan i 820 minuter – över nio matcher – i rad), och Arsenal nådde sin första Europacup-/CL-final som dock förlorades med 1–2 mot Barcelona. Thierry Henry blev skyttekung i Premier League för tredje året i rad, och under säsongen passerade han Ian Wright som Arsenals bäste målskytt genom tiderna. Efter elva säsonger på Highbury valde holländaren Dennis Bergkamp att avsluta karriären.

Säsongen 2006/07 präglades av skador och tillvänjningsproblem till den nya hemmaarenan Emirates Stadium, där endast fem av de tio första hemmamatcherna slutade med seger. Arsenal lyckades på nytt sluta på fjärde plats i ligan, nådde åttondelsfinal i Champions League och final i Ligacupen. Efter åtta säsonger och 226 mål för Arsenal valde kaptenen Thierry Henry att lämna klubben för Barcelona.

2007/08 var ytterligare en säsong utan titlar för Arsenal, men med en skadedrabbad trupp (som inkluderade Robin van Persie och Eduardo da Silva) var laget länge med i toppstriden och slutade på tredje plats i Premier League. I Champions League nådde Arsenal kvartsfinal, som förlorades mot Liverpool.

Säsongen 2008/09 inleddes med stora poängtapp i ligan, men Arsenal lyckades ändå nå den åtråvärda fjärdeplatsen (som ger Champions League-spel nästkommande säsong). I både Champions League och FA-cupen nådde Arsenal semifinal, men slogs ut mot Chelsea respektive Manchester United.

Säsongen 2009/10 nådde Arsenal en tredjeplats i ligan och kvartsfinal i Champions League, där de förlorade mot Barcelona.

Säsongen 2010/11 blev Arsenal fyra i ligan. Barcelona slog återigen ut Arsenal från Champions League, trots den dittills första hemmavinsten mot Barcelona (2–1). Arsenal gick även till final i Ligacupen men förlorade där mot Birmingham. Jack Wilshere blev utsedd till årets unga spelare i Premier League.

Säsong 2011/2012 startade i turbulens och tre tongivande spelare lämnade klubben: Francesc Fabregas, Samir Nasri och Gaël Clichy. Wenger gick ifrån sin filosofi om att värva talanger och förstärkte istället med fyra etablerade spelare – André Santos, Per Mertesacker, Mikel Arteta och Gervinho. På grund av de stora förändringarna i laguppställningen öppnade Arsenal säsongen med bland annat storförlusten 2–8 mot Manchester United, och efter tre omgångar hade Arsenal 1 poäng och 2–10 i målskillnad. Under säsongens gång kunde dock laget lyfta sig och slutade till sist trea i ligan. Champions League slutade redan i åttondelsfinalen mot Milan. Robin van Persie vann med sina 30 mål Premier Leagues skytteliga. På grund av skador i truppen gjorde Thierry Henry en tvåmånads-comeback i klubben när han kom på lån från New York Red Bulls.

Säsongen 2012/13 var Arsenal den sista engelska klubben kvar i Champions League efter Manchester Uniteds förlust mot Real Madrid. Efter det blev Wenger uppringd av radiokanalen Talksport och i en intervju förklarade Wenger att Arsenal förtjänade Premier League-titeln eftersom Manchester United hade skämt ut hela landet genom sitt uppträdande efter förlusten. Wenger blev efter detta uttalande för första gången någonsin hyllad av den berömda journalisten Piers Morgan på det sociala nätverket Twitter. Först efter sista omgången stod det klart att Arsenal tagit fjärdeplatsen i ligan och därmed säkrat kvalplatsen till Champions League framför ärkerivalen Tottenham.

Inför 2013/14 blev Mesut Özil Arsenals dyraste värvning genom tiderna med 440 miljoner SEK från Real Madrid. Den 21 september firade klubben 100 år sedan flytten till Islington, genom att ha jubileumströjor på sig under hemmamatchen mot Stoke som vanns med 3–1. Arsenal toppade ligan längst av alla lag, men tappade sin form frampå vårkanten och gick miste om toppstriden för att till slut hamna på fjärde plats. I Champions League gick Arsenal vidare till åttondelsfinal och förlorade, liksom året innan, mot Bayern München. Den 17 maj 2014 blev Arsenal FA-cupmästare efter vinst mot Hull i finalen med 3–2 efter förlängning, vilket gjorde slut på nio års titeltorks.

Säsongen 2014/15 inledde Arsenal med att vinna mot regerande ligamästarna Manchester City med 3–0 i Community Shield-mötet den 10 augusti 2014. I Champions League tog sig Arsenal vidare från gruppspelet som tvåa efter Dortmund, men förlorade i åttondelsfinalen dubbelmötet mot Monaco på färre gjorda bortamål. Arsenal slutade på tredje plats i ligan och blev därmed på nytt direktkvalificerade för Champions League. I FA-cupfinalen vann Arsenal över Aston Villa med 4–0 och försvarade därmed sin titel och blev mesta mästarna med 12 titlar i cupen.

Inför 2015/16 värvades målvakten Petr Čech från lokalrivalen Chelsea. I Community Shield-mötet den 2 augusti 2015 slog Arsenal regerande ligamästarna Chelsea med 1–0. I åttondelsfinalen i Champions League förlorade laget mot FC Barcelona. Arsenal lyckas ta andraplatsen i ligan före lokalrivalen Tottenham.

Säsongen 2016/17 åkte Arsenal ut i åttondelsfinalen i Champions League efter förluster mot Bayern München med 1–5 både borta och hemma. I ligan slutade Arsenal femma och missade därmed Champions League för första gången på 20 år, och fick under säsongen 2017/18 istället spela i Uefa Europa League. I säsongens sista match lyckades dock Arsenal vinna FA-cupfinalen över redan klara ligamästarna Chelsea och återtog med sina 13 titlar cup-rekordet, samtidigt som tränaren Wenger ökade sin skörd till 7 titlar.

Säsongen 2017/18 började med att Arsenal vann Community Shield för tredje gången på fyra år, efter straffar mot Chelsea FC. Spelartruppen började förnyas: i juni släpptes Yaya Sanogo till Toulouse och Chris Willock till Benfica. I juli såldes målvakten Wojciech Szczęsny till Juventus och i mitten av augusti såldes backen Gabriel till Sevilla. Senare i augusti såldes Jon Toral till Hull City, liksom trotjänarna Kieran Gibbs (2007–2017) till West Bromwich och Alex Oxlade-Chamberlain (2011–2017) till Liverpool. In kom vänsterbacken Sead Kolašinac på fri övergång från Schalke 04 och anfallaren Alexandre Lacazette från Lyon, för uppskattningsvis 50 miljoner euro – klubbens dittills dyraste värvning någonsin.

En annan typ av värvning var att Arsenal anställde Borussia Dortmunds hyllade chefsscout Sven Mislintat, som i januari gjorde sina första värvningar: Pierre-Emerick Aubameyang köptes in från Dortmund och Henrikh Mkhitaryan (som även han har ett förflutet i Dortmund) kom från Manchester United i utbyte mot Alexis Sánchez. Under "januarifönstret" såldes även Francis Coquelin till Sevilla, Theo Walcott till Everton och Olivier Giroud till Chelsea, medan Mathieu Debuchy fick en fri övergång till Saint-Étienne.

Den 20 april 2018 meddelade Arsene Wenger att han efter nästan 22 år som lagets manager slutar efter denna säsong. Efter en svag säsong i ligan och FA-cupen, förlust mot Manchester City i ligacupfinalen, och slutligen förlust mot Atlético Madrid i Europa League-semifinalen, stod det klart att Wengers karriär inte fick krönas med någon ny titel. Wenger avslutande sin tid med Arsenal med en vinst mot Huddersfield den 13 maj 2018.

Unai Emery ny coach för Arsenal 2018– |

Efter spekulationer om att någon tidigare spelare skulle ta över som ny tränare för Arsenal meddelades 23 maj 2018 att den 46-årige spanske tränare Unai Emery – som bland annat lett Sevilla till tre titlar i Europa League åren 2014–2016 och franska PSG till ligaguld 2017/2018 – tar över som chefscoach efter Arsene Wenger.^[6]

Inför säsongen fortsatte förnyelsen av spelartruppen. Per Mertesacker avslutade sin spelarkarriär för att ingå i akademilagets tränarstab. Långtidsskadade Santi Cazorla fick fri övergång till moderklubben Villareal. Trotjänaren Jack Wilshere och Lucas Perez värvades till West Ham, och tidigare akademispelarna Jeff Reine-Adelaide och Chuba Akpom släpptes till franska Angers respektive grekiska Salonika, medan Joel Campbell släpptes till Serie A-klubben Frosinone. Dessutom lånades Calum Chambers ut till nyuppflyttade Premier League-laget Fulham. Kort efter sommarens fotbolls-VM hämtades de mittfältaren Lucas Torreira från Sampdoria, och de rutinerade försvararna Stephan Lichtsteiner från Juventus och Sokratis Papastathopulos från Dortmund. Målvaktssidan förstärktes av Bernd Leno från Bayer Leverkusen. Unge mittfältaren Matteo Guendouzi köptes från Lorient.

Ivan Gazidis är den tidigare verkställande direktören för den engelska Premier League-klubben Arsenal Football Club. Den 18 september 2018 meddelade han att han lämnade Arsenal för att gå med i AC Milan. Han kommer att ta upp rollen den 31 oktober 2018.

Emirates Stadium |

Under 2003 började klubben byggandet av en ny arena på Ashburton Grove, alldeles intill Highbury. Arenan var färdigbyggd i juli 2006 och har en kapacitet på 60 432 åskådare. I bygget ingick en ordentlig upprustning av kringområdena, bland annat skulle 1 800 nya jobbtillfällen skapas och 2 000 nya bostäder byggas.

Projektet gick på cirka 357 miljoner pund (vilket är ungefär 4,6 miljarder SEK) och finansierades delvis av det Förenade Arabemiraten-baserade flygbolaget Emirates. Den nya arenan har döpts efter detta bolag (det officiella namnet är Emirates Stadium, men många supportrar kallar arenan Ashburton Grove). Sedan första säsongen på den nya arenan, säsongen 2006/07, har Arsenal spelat med texten "Fly Emirates" på tröjorna.

Supporterstöd |

Supportrar till Londonlaget Arsenal FC kallas ofta Gooners, en härledning från The Gunners, vilket är ett smeknamn på själva klubben. Kvinnliga fans kallas "Goonerette".

Motto |

Victoria concordia crescit är latin och betyder "Seger växer ur harmoni".

Uttrycket, som myntades 1948 i ett programblad, blev året därpå också en del i klubbens märke. När dagens klubbmärke började användas år 2002 togs mottot bort. Motivet var att det inte gick att varumärkesskydda ett motto och därmed inte heller klubbmärket, men mottot lever fortfarande kvar i klubben.

Maskot |

Gunnersaurus har varit klubbens maskot sedan augusti 1993. Debuten skedde 14 augusti 1993, när Arsenal mötte Coventry City. Det är barn som är med i Arsenals fanklubb som i tur och ordning föreställer maskoten.

Matchställ |

Arsenals matchställ har under många år bestått av röda tröjor med vita ärmar samt vita byxor. Den röda färgen kommer från Nottingham Forest. Två av klubbens grundare, Fred Beardsley och Morris Bates, hade tidigare spelat i Forest och flyttade till Woolwich för att arbeta. De skrev till sin gamla klubb och bad om hjälp med att skaffa ett matchställ. Forest skickade en uppsättning röda tröjor som hade en mörkare färg än vad klubben har haft i modern tid. Tröjorna bars tillsammans med antingen vita eller mörkröda byxor.

1933 införde Herbert Chapman den tröja som har blivit förknippad med Arsenal: en ljusare röd med vita ärmar. Under en kort period på 1960-talet hade laget en helröd tröja, som dock inte var populär – redan efter ett år togs de vita ärmarna tillbaka.

Färgen på strumporna har varierat något under årens lopp; fram till Herbert Chapmans dagar var de mörkblå. Chapman lade till vita ränder på de mörkblå strumporna, för att spelarna lättare skulle se en medspelare medan han kontrollerade bollen. 1969 började laget använda röda strumpor. Mellan 1994 och 1996 hade laget rödvitrandiga strumpor och sedan dess har laget haft antingen röda eller vita strumpor.

Även Arsenals reservställ har varierat. Ofta har reservstället bestått av gula tröjor och blå byxor, men har även haft andra färger. I FA-cupfinalen mot Liverpool 1950 spelade laget i orange tröjor och vita byxor. Mellan 1982 och 1984 hade laget gröna tröjor med mörkblå ärmar och mörkblå byxor. Under 1990-talet och 2000-talet bars vissa säsonger blå reservställ. Säsongen 2009/10 återkom det sedvanliga röd-vita matchstället hemma, men ett nytt bortaställ i form av en blårandig tröja med klubbemblemet på det sedvanliga stället till vänster.

Under några få speciella säsonger har Arsenals ställ haft en viss historisk anknytning. Sista säsongen på Highbury, 2005/06, spelade laget i en vinröd tröja – samma färg som tröjorna hade under klubbens första tid. Säsongen 2011/12 spelade Arsenal i en sedvanlig röd tröja med vita ärmar, men med en krans runt emblemet för att fira klubbens 125-årsjubileum.

Spelartruppen |

Spelartruppen 2018/2019 |

Senast uppdaterad: 17 augusti 2018 ^[7]

Målvakter
Nummer	Land	Spelare	Födelsedatum	Kom ifrån
1		Petr Cech	20 maj 1982 (36 år)	Chelsea (-15)
19		Bernd Leno	4 mars 1992 (26 år)	Bayer Leverkusen (-18)
26		Emilio Martinez	2 september 1992 (26 år)	Independiente (-11)

Försvarare
Nummer	Land	Spelare	Födelsedatum	Kom ifrån
2		Héctor Bellerín	19 mars 1995 (23 år)	Barcelona (-11)
5		Sokratis Papastathopoulos	9 juni 1988 (30 år)	Borussia Dortmund (-18)
6		Laurent Koscielny	10 september 1985 (33 år)	Lorient (-10)
12		Stephan Lichtsteiner	16 januari 1984 (34 år)	Juventus (-18)
16		Rob Holding	20 september 1995 (23 år)	Bolton Wanderers (-16)
18		Nacho Monreal	26 februari 1986 (32 år)	Málaga (-13)
20		Shkodran Mustafi	17 april 1992 (26 år)	Valencia (-16)
25		Carl Jenkinson	8 februari 1992 (26 år)	Charlton (-11)
27		Konstantinos Mavropanos	11 december 1997 (20 år)	PAS Giannina (-18)
31		Sead Kolasinac	20 juni 1993 (25 år)	Schalke 04 (-17)

Mittfältare
Nummer	Land	Spelare	Födelsedatum	Kom ifrån
4		Mohamed Elneny	11 juli 1992 (26 år)	Basel (-16)
7		Henrich Mchitarjan	21 januari 1989 (29 år)	Manchester United (-18)
8		Aaron Ramsey	26 december 1990 (27 år)	Cardiff City (-08)
10		Mesut Özil	15 oktober 1988 (30 år)	Real Madrid (-13)
11		Lucas Torreira	11 februari 1996 (22 år)	Sampdoria (-18)
15		Ainsley Maitland-Niles	29 augusti 1997 (21 år)	Arsenal FC
29		Matteo Guendouzi	14 april 1999 (19 år)	Lorient (-18)
34		Granit Xhaka	27 september 1992 (26 år)	Borussia Mönchengladbach (-16)

Anfallare
Nummer	Land	Spelare	Födelsedatum	Kom ifrån
9		Alexandre Lacazette	28 maj 1991 (27 år)	Lyon (-17)
14		Pierre-Emerick Aubameyang	18 juni 1989 (29 år)	Dortmund (-18)
17		Alex Iwobi	3 maj 1996 (22 år)	Arsenal FC
23		Danny Welbeck	26 november 1990 (28 år)	Manchester United (-14)

Utlånade spelare |

Senast uppdaterad: 7 augusti 2018

Nr Land Pos Namn   A Takuma Asano (i Hannover till 31 maj 2019)   F Calum Chambers (i Fulham till 31 maj 2019)   MV David Ospina (i Napoli till 31 maj 2019)

Nyförvärv/förluster säsongen 2018/19 |

Senast uppdaterad: 17 augusti 2018

In:

• 
  Stephan Lichtsteiner från Juventus
  


• 
  Bernd Leno från Bayer Leverkusen
  


• 
  Sokratis Papastathopoulos från Borussia Dortmund
  


• 
  Lucas Torreira från UC Sampdoria
  


• 
  Matteo Guendouzi från FC Lorient
  

Ut:

• 
  Santi Cazorla till Villareal
  


• 
  Per Mertesacker klubblös (Tränare i Arsenals akademi)


• 
  Jack Wilshere till West Ham
  


• 
  Jeff Reine-Adelaide till Angers
  


• 
  Chuba Akpom till Salonika
  


• 
  Lucas Perez till West Ham
  


• 
  Joel Campbell till Frosinone
  

Noterbara spelare |

För en lista över alla som har spelat över 100 matcher för Arsenal, se Lista över spelare i Arsenal FC.

Akademilag |

Senast uppdaterad: 31 augusti 2018^[8]

Nr Land Pos Namn ??   MV Deyan Iliev (-95) ??   F Tolaji Bola (-99) ??   F Cohen Bramall (-96) ??   F Zech Medley (-00) ??   F Jordi Osei-Tutu (-98) ??   F Julio Pleguezuelo (-97) ??   MF Gedion Zelalem (-97)

Nr Land Pos Namn ??   MF Charlie Gilmour (-99) ??   MF Joseph Willock (-99) ??   MF Emile Smith Rowe (-00) ??   MF Ben Sheaf (-98) ??   A Eddie Nketiah (-99) ??   A Nathan Tormey (-00) ??   A Stephy Mavididi (-98)

Utlånade spelare |

Senast uppdaterad: 31 augusti 2018

Nr Land Pos Namn   MF Kelechi Nwakali (i Porto till 30 juni 2019)   MV Matt Macey (i Plymouth till 31 maj 2019)   F Krystian Bielik (i Charlton till 31 maj 2019)   MF Reiss Nelson (i Hoffenheim till 31 maj 2019)

Svenska spelare |

• 
  Anders Limpar 1990–1994


• 
  Stefan Schwarz 1994–1995


• 
  Fredrik Ljungberg 1998–2007


• 
  Sebastian Larsson 2001–2007


• 
  Rami Shaaban 2002–2004


• 
  Kristoffer Olsson 2012– 2015 (Ungdomsspelare)


• 
  Kim Källström 2014 (Lån)


• 
  Kristopher Da Graca 2015–2017 (Ungdomsspelare)

Utländska spelare genom tiderna |

Uppdaterad den 27 juli 2018

Listkriterier:

• Listan inkluderar alla icke-brittiska spelare (som ej kommer ifrån England, Nordirland, Skottland, Wales eller Irland) som representerat klubben.

• Listan inkluderar enbart spelare som representerat klubbens seniorlag i tävlingsmatcher.

^[9][10][11]

Afrika Mohamed Elneny (2016–) Emmanuel Eboué (2005–2011) Gervinho (2011–2013) Kolo Touré (2002–2009) Pierre-Emerick Aubameyang (2018–) Emmanuel Frimpong (2008–2014) Quincy Owusu-Abeyie (2002–2006) Kaba Diawara (1998–1999) Alexandre Song (2005–2012) Lauren (2000–2007) Carlin Itonga (1999–2002) Christopher Wreh (1997–2000) Jehad Muntasser (1997–1998) Marouane Chamakh (2010–2013) Alex Iwobi (2004–) Nwankwo Kanu (1999–2004) Armand Traoré (2006–2011) Dan Le Roux (1957–1958) Emmanuel Adebayor (2006–2009) Asien Takuma Asano (2016–) Junichi Inamoto (2001–2002) Ryo Miyaichi (2011–2015) Park Chu-young (2011–2013) Europa Henrich Mchitarjan (2018–) Thomas Vermaelen (2009–2014) Sead Kolasinac (2017– ) John Jensen (1992–1996) Nicklas Bendtner (2004–2014) Sebastian Svärd (2000–2005) Mart Poom (2005–2007) Glen Kamara (2012–2017) Abou Diaby (2006–2015) Alexandre Lacazette (2017–) Bacary Sagna (2007–2014) David Grondin (1998–2003) Emmanuel Petit (1997–2000) Francis Coquelin (2008–2018) Gael Clichy (2003–2011) Gilles Grimandi (1997–2002) Gilles Sunu (2007–2011) Ismaël Bennacer (2015–2017) Jeff Reine-Adelaide (2015–2018) Jérémie Aliadière (1999–2007) Lassana Diarra (2007–2008) Laurent Koscielny (2010–) Mathieu Debuchy (2014–2018) Mathieu Flamini (2004–2016) Mikael Silvestre (2006–2007) Nicolas Anelka (1997–1999)

Olivier Giroud (2012–2018) Pascal Cygan (2002–2006) Patrick Vieira (1996–2005) Remi Garde (1996–1999) Robert Pirès (2000–2006) Samir Nasri (2008–2011) Sébastien Squillaci (2010–2013) Sylvain Wiltord (2000–2004) Thierry Henry (1999–2012) William Gallas (2006–2010) Yaya Sanogo (2013–2017) Konstantinos Mavropanos (2018–) Sokratis Papastathopoulos (2018–) Stathis Tavlaridis (2001–2004) Albert Guðmundsson (1946–1947) Ólafur Ingi Skúlason (2001–2005) Siggi Jónsson (1989–1991) Yossi Benayoun (2011–2012) Arturo Lupoli (2004–2007) Vito Mannone (2009–2013) Vladimir Petrović (1983) Davor Suker (2000–2007) Eduardo (2007–2010) Igors Stepanovs (2000–2003) Tomas Danilevičius (2000) Dennis Bergkamp (1995–2006) Gerry Keyser (1930–1931) Giovanni van Bronckhorst (2001–2003) Glenn Helder (1995–1997) Marc Overmars (1997–2000) Nacer Barazite (2007–2011) Robin van Persie (2004–2012) Pål Lydersen (1991–1995) Krystian Bielik (2015–) Lukasz Fabianski (2007–2014) Wojciech Szczesny (2009–2017) Amaury Bischoff (2008–2009) Luís Boa Morte (1997–1999) Rui Fonte (2008–2009) Andrej Arsjavin (2009–2013) Johan Djourou (2003–2014) Granit Xhaka (2016–) Martin Angha (2012–2013) Philippe Senderos (2004–2010) Stephan Lichtsteiner (2018–) Cesc Fàbregas (2003–2011) Fran Mérida (2007–2010) Héctor Bellerín (2014–) Ignasi Miquel (2008–2014) José Antonio Reyes (2004–2007) Manuel Almunia (2004–2012) Mikel Arteta (2011–) Nacho Monreal (2013–)

Santi Cazorla (2012–2018) Lucas Pérez (2016–2018) Anders Limpar (1990–1994) Fredrik Ljungberg (1998–2007) Kim Källström (2014) Kristoffer Olsson (2013–2014) Rami Shaaban (2002–2004) Sebastian Larsson (2001–2007) Stefan Schwarz (1994–1995) Michal Papadopoulos (2003–2004) Petr Cech (2015–) Tomáš Rosický (2006–2016) Oguzhan Özyakup (2011–2012) Alberto Méndez (1997–2002) Bernd Leno (2018–) Jens Lehmann (2003–2011) Lukas Podolski (2012–2015) Mesut Özil (2013–) Moritz Volz (1999–2004) Per Mertesacker (2011–2018) Serge Gnabry (2012–2016) Stefan Malz (1999–2001) Thomas Eisfeld (2012–2014) Shkodran Mustafi (2016–) Oleg Luzhny (1999–2003) Alexander Hleb (2005–2008) Alex Manninger (1997–2002) Nordamerika Joel Campbell (2014–) Carlos Vela (2008–2012) Justin Hoyte (2003–2008) Gavin Hoyte (2008–2012) Danny Karbassiyoon (2002–2005) Frank Simek (2001–2005) Gedion Zelalem (2013–) Oceanien John Kosmina (1978–1979) Syd- och Latinamerika Emiliano Martínez (2012–) Fabián Caballero (1998–1999) Nelson Vivas (1998–2001) André Santos (2011–2013) Denílson (2006–2013) Edu (2001–2005) Gabriel Paulista (2015–2017) Gilberto Silva (2002–2008) Juan (2001–2004) Julio Baptista (2006–2007) Lucas Torreira (2018–) Sylvinho (1999–2001) Alexis Sánchez (2014–2017) David Ospina (2014–)

Tränare genom åren |

Källa:^[12]

Namn	Aktiva år	Antal titlar	Ligamästare	FA-cupen	Ligacupen	FA Community Shield (FA Charity Shield före 2002)	Europeiska titlar
Sam Hollis	(1894–1897)	0	0	0	0	0	0
Tom Mitchell	(1897–1898)	0	0	0	0	0	0
George Elcoat	(1898–1899)	0	0	0	0	0	0
Harry Bradshaw	(1899–1904)	0	0	0	0	0	0
Phil Kelso	(1904–1908)	0	0	0	0	0	0
George Morrell	(1908–1915)	0	0	0	0	0	0
Leslie Knighton	(1919–1925)	0	0	0	0	0	0
Herbert Chapman	(1925–1934)	8	3	1	0	4	0
George Allison	(1934–1947)	4	2	1	0	1	0
Tom Whittaker	(1947–1956)	5	2	1	0	2	0
Jack Crayston	(1956–1958)	0	0	0	0	0	0
George Swindin	(1958–1962)	0	0	0	0	0	0
Billy Wright	(1962–1966)	0	0	0	0	0	0
Bertie Mee	(1966–1976)	2	1	1	0	0	0
Terry Neill	(1976–1983)	1	0	1	0	0	0
Don Howe	(1984–1986)	0	0	0	0	0	0
George Graham	(1986–1995)	7	2	1	2	1	1
Bruce Rioch	(1995–1996)	0	0	0	0	0	0
Arsène Wenger	(1996–2018)	16	3	7	0	6	0
Unai Emery	2018-	0	0	0	0	0	0

Klubbrekord och statistik |

Tabellplaceringar |

FA-cupen |

FA Cupen placeringar under 2000-talet
Plats	99/00	00/01	01/02	02/03	03/04	04/05	05/06	06/07	07/08	08/09	09/10	10/11	11/12	12/13	13/14	14/15	15/16	16/17	17/18
Vinnare
Finalförlust
Semifinal
Kvartsfinal
Åttondelsfinal
16-dels final

Arsenal i Europacupspel |

Senast uppdaterad: 5 maj 2018

Säsong	UEFA Champions League 1955–, (1992– i nuvarande form)	UEFA Europa League 1971–, (2009– i nuvarande form)	Europeiska cupvinnarcupen 1960–1999	UEFA Super Cup 1972-, (1999– i nuvarande form)
17/18		Semifinal
16/17	Åttondelsfinal
15/16	Åttondelsfinal
14/15	Åttondelsfinal
13/14	Åttondelsfinal
12/13	Åttondelsfinal
11/12	Åttondelsfinal
10/11	Åttondelsfinal
09/10	Kvartsfinal
08/09	Semifinal
07/08	Kvartsfinal
06/07	åttondelsfinal
05/06	Finalförlust
04/05	Kvartsfinal
03/04	Kvartsfinal
02/03	Åttondelsfinal
01/02	Åttondelsfinal
00/01	Kvartsfinal
99/00	Gruppspel	Finalförlust
98/99	Gruppspel
97/98		Första omgången
96/97		Första omgången
94/95			Finalförlust
93/94			Mästare	Finalförlust
91/92	Åttondelsfinal
82/83		Första omgången
81/82		32delsfinal
79/80			Finalförlust
78/79		16delsfinal
71/72	Kvartsfinal

Rekord ^[13] |

• 
  Flest liga-titlar som tränare Arsene Wenger och Herbert Chapman 3 st


• 
  Flest FA-cuptitlar som tränare Arsene Wenger 7 st


• 
  Mesta gjorda mål av en spelare under ett kalenderår: Robin van Persie har gjort hittills 35 mål (2011).


• 
  Mesta gjorda mål av en spelare i en match: Ted Drake, 7 st (seger mot Aston Villa 7–1 borta på Villa Park 14 december 1935).


• 
  Flest finaler i FA-cupen: 20 st


• 
  Flest titlar i FA-cupen: 13 st


• 
  Flest matcher: David O'Leary, 722.


• 
  Snabbast mål: Theo Walcott efter 19 sek mot QPR i Premier League borta på Loftus Road 4 maj 2013


• 
  Flest mål: Thierry Henry, 228.


• 
  Yngste spelare: Francesc Fàbregas, 16 år och 177 dagar (mot Rotherham United i Ligacupen den 28 oktober 2003).


• 
  Äldste spelare: Jock Rutherford, 41 år och 159 dagar (mot Manchester City i division ett den 20 mars 1926).


• 
  Största seger: 12–0 mot Loughborough Town den 12 mars 1900.


• 
  Största förlust: 0–8 mot Loughborough Town den 28 januari 1899.


• 
  Högsta publiksiffra på Highbury: 73 295 mot Sunderland den 9 mars 1935.


• 
  Lägsta publiksiffra på Highbury: 4 554 mot Leeds United den 5 maj 1966.


• 
  Flest matcher i rad utan förlust i ligan: 49 st.


• 
  Flest matcher utan förlust under en säsong i ligan: 38 st säsong 2003/2004 (Hela säsongen).


• 
  Flest Champions League-matcher i rad utan släppa in något mål: 10 stycken 2005/2006 (Arsenal höll nollan i 995 minuter. Tiden fördelas på två målvakter, Jens Lehmann 648 min och Manuel Almunia 347 min.).


• Hemmasegern över Birmingham City med 2–1 den 16 oktober 2010 var en milstolpe för Wenger; det var hans 800:e match som tränare för Arsenal, vilket är fler än någon annan gjort.


• Matchen mot Norwich den 5 maj 2012 var ännu en milstolpe för Wenger, hans 900:e match som tränare.


• Wengers 1000:e match spelades mot Chelsea den 22 mars 2014. Chelsea vann med 6-0.


• Wenger är den tränare som varit tränare i flest matcher 1235 matcher under 22 år.

Hat tricks för Arsenal-spelare i Premier League |

Senast uppdaterad: 18 juli 2018

Namn	Hat tricks	Aktiv i klubben	Senaste hat tricks	Övrigt
Thierry Henry	8		7 maj 2006 Wigan
Ian Wright	5		13 september 1997 Bolton
Robin van Persie	5		4 februari 2012 Blackburn Rover
Nicolas Anelka	3		1 november 2008 Chelsea
Emmanuel Adebayor	3		13 september 2008 Blackburn Rover
Theo Walcott	3		24 maj 2015 West Bromwich Albion
Kevin Campbell	2		27 december 1993 Swindon
Alexis Sanchez	2		3 december 2016 West Ham
Olivier Giroud	2		15 maj 2016 Aston Villa
Dennis Bergkamp	1		27 August 1997 Leicester City
Marc Overmars	1		21 november 1999 Middlesbrough
Nwankwo Kanu	1		23 oktober 1999 Chelsea
Ray Parlour	1		10 december 2000 Newcastle
Sylvain Wiltord	1		3 mars 2001 West Ham
Fredrik Ljungberg	1		11 maj 2003 Sunderland
Robert Pirès	1		7 maj 2003 Southampton	Pires och Pennant gjorde hat trick i Samma match
Jermaine Pennant	1		7 maj 2003 Southampton	Pires och Pennant gjorde hat trick i Samma match
Andrei Arshavin	1		21 april 2009 Liverpool	Gjorde fyra mål i samma match.
Santi Cazorla	1		17 december 2012 Reading
Aaron Ramsey	1	Ja	3 februari 2018 Everton

Hat tricks för Arsenal-spelare i UEFA Champions League |

Senast uppdaterad: 29 april 2018

Namn	Hat tricks	Aktiv i klubben	År och motståndare
Alan Smith	1		Mot FK Austria 1991
Thierry Henry	1		Mot Roma 2002
Nicklas Bendtner	1		Mot Porto 2010
Danny Welbeck	1	Ja	Mot Galatasaray 2014
Olivier Giroud	1		Mot Olympiakos 2015
Mesut Özil	1	Ja	Mot Ludogorets Razgrad 2016
Lucas Pérez	1	Ja	Mot Basel 2016

Hat tricks för Arsenal-spelare i UEFA Europa League |

Senast uppdaterad: 29 april 2018

Namn	Hat tricks	Aktiv i klubben	År och motståndare
Ray Parlour	1		Mot Werder Bremen 2000

Längsta svit av segrar i ligan |

år	Segrar i rad	Övrigt
2002	14	skedde över två säsonger
1998	10
1987	10
2015	9
2004	9
1971	9
2000	8

Spelare som har gjort 100 eller fler mål för klubben |

Senast uppdaterad: 18 januari 2018

Spelare	Mål	Aktiva år i Klubben
Thierry Henry	228	1999–2007, 2012
Ian Wright	185	1991–1998
Cliff Bastin	178	1929–1946
John Radford	149	1962–1976
Jimmy Brain	139	1923–1931
Ted Drake	139	1934–1945
Doug Lishman	137	1948–1956
Robin van Persie	128	2004–2012
Joe Hulme	125	1926–1938
David Jack	124	1928–1934
Dennis Bergkamp	121	1995–2006
Reg Lewis	118	1935–1953
Alan Martin Smith	115	1987–1995
Jack Lambert	109	1926–1933
Frank Stapleton	108	1972–1981
Theo Walcott	108	2006–2018
David Herd	107	1954–1961
Olivier Giroud	105	2012–2018
Joe Baker	100	1962–1966

Fotnot: 1991/92 gjorde Ian Wright fem mål för Crystal Palace och 24 för Arsenal.

Spelare som har gjort flest matcher för klubben |

Spelare	Matcher	Aktiva år i klubben (A-laget)
David O'Leary	722	1975–1993
Tony Adams	669	1984–2002
George Armstrong	621	1961–1977
Lee Dixon	619	1988–2002
Nigel Winterburn	584	1987–2000
David Seaman	564	1990–2003
Pat Rice	528	1964–1980
Peter Storey	501	1965–1977
John Radford	481	1964–1977
Peter Simpson	477	1964–1977

Arsenal Holdings plc |

Arsenals moderbolag, Arsenal Holdings plc, verkar som ett onoterat aktiebolag, vars ägandeförhållanden är olikt många andra fotbollsklubbar. Det totala antalet aktier är endast 62 219, och de handlas inte på någon offentlig aktiebörs. I maj 2017 värderades en aktie till 18 000 pund, vilket ger ett samlat börsvärde på drygt 1,1 miljarder pund. Marknadsvärdet bedöms dock vara betydligt högre, cirka 1,4 miljarder pund.^[14]

Ägare |

• Stan Kroenke (67,05%)


• Alisjer Usmanov (30,04%)


• Småägare, cirka 600 personer, främst klubbens fans (2,01%)

Styrelse ^[15] |

• Ordförande – Sir Chips Keswick
  


• Verkställande direktör – Ivan Gazidis
  


• Direktör/sekreterare – Ken Friar
  


• Direktör – Philip Harris, Baron Harris of Peckham


• Direktör – Stanley Kroenke
  


• Direktör – Josh Kroenke
  

Referenser |

Noter |

1. ^ [a b] Kelly, Andy (21 april 2013). ”Arsenal’s First Game – The Facts Finally Revealed”. AISA Arsenal History Society. Arkiverad från originalet den 26 april 2013. https://web.archive.org/web/20130426033737/http://www.blog.woolwicharsenal.co.uk/archives/6280. Läst 7 juni 2016. 
   


2. 
   ^ ”Premier League Handbook 2017–18”. Premier League Handbook 2017–18. Premier League. 11 augusti 2017. https://pulse-static-files.s3.amazonaws.com/premierleague/document/2017/09/27/bfb4b8a2-55c4-45c4-a5f0-c2abbd6a6f4b/PL_Handbook_2017-18_FINAL.pdf. Läst 19 juni 2018. 
   


3. 
   ^ O'Connor, Ashling (13 oktober 2011). ”Liverpool lag in fight for global fan supremacy as TV row grows”. The Times. http://www.thetimes.co.uk/tto/sport/football/premierleague/article3192868.ece. Läst 25 juni 2014. 
   


4. 
   ^ ”Football Money League”. Football Money League. Deloitte. January 2014. http://www.deloitte.com/view/en_GB/uk/industries/sportsbusinessgroup/sports/football/deloitte-football-money-league/. Läst 25 juni 2014. 
   


5. 
   ^ ”Soccer Team Values”. Soccer Team Values. Forbes. May 2015. http://www.forbes.com/soccer-valuations/list/. Läst 25 juni 2015. 
   


6. 
   ^ ”Welcome Unai” (på Engelska). Arsenal.com. 23 maj 2018. https://www.arsenal.com/news/welcome-unai. Läst 23 maj 2018. 
   


7. 
   ^ ”First team players”. https://www.arsenal.com/first-team/players. Läst 22 maj 2018. 
   


8. 
   ^ ”Academy”. Arsenal FC. https://www.arsenal.com/academy/players. Läst 3 juli 2018. 
   


9. 
   ^ ”Arsenal Player Database”. http://www.arsenal.com/history/arsenal-player-database. Läst 17 mars 2016. 
   


10. 
    ^ ”Behind the Numbers: Global Gunners”. 21 september 2011. http://www.arsenal.com/news/news-archive/behind-the-numbers-. Läst 17 mars 2016. 
    


11. 
    ^ ”Arsenal FC - Squad´s performance data”. http://www.transfermarkt.co.uk/arsenal-fc/leistungsdaten/verein/11/plus/0?reldata=%262012. Läst 17 mars 2016. 
    


12. 
    ^ http://www.arseweb.com/history/honours.html
    


13. 
    ^ http://www.arsenal.com/history/club-records/goalscoring-records
    


14. 
    ^ ”Arsenal Holdings plc - Growth Market” (på engelska). NEX Exchange. 6 juni 2017. http://www.nexexchange.com/member?securityid=10092. Läst 8 juni 2017. 
    


15. 
    ^ http://www.arsenal.com/the-club/corporate-info/the-arsenal-board
    

Externa länkar |

• 
  Wikimedia Commons har media som rör Arsenal FC.
  Bilder & media
  
  


• Arsenal FC


• Arsenal Sweden


• Arsenal på FCHD


• Styrelse Arsenal.com

.mw-parser-output table.navbox{border:#aaa 1px solid;width:100%;margin:auto;clear:both;font-size:88%;text-align:center;padding:1px}.mw-parser-output table.navbox+table.navbox{margin-top:-1px}.mw-parser-output .navbox-title,.mw-parser-output .navbox-abovebelow,.mw-parser-output table.navbox th{text-align:center;padding-left:1em;padding-right:1em}.mw-parser-output .navbox-thlinkcolor .navbox-title a{color:inherit}.mw-parser-output .navbox-group{white-space:nowrap;text-align:right;font-weight:bold;padding-left:1em;padding-right:1em}.mw-parser-output .navbox,.mw-parser-output .navbox-subgroup{background:#fdfdfd}.mw-parser-output .navbox-list{border-color:#fdfdfd}.mw-parser-output .navbox-title,.mw-parser-output table.navbox th{background:#b0c4de}.mw-parser-output .navbox-abovebelow,.mw-parser-output .navbox-group,.mw-parser-output .navbox-subgroup .navbox-title{background:#d0e0f5}.mw-parser-output .navbox-subgroup .navbox-group,.mw-parser-output .navbox-subgroup .navbox-abovebelow{background:#deeafa}.mw-parser-output .navbox-even{background:#f7f7f7}.mw-parser-output .navbox-odd{background:transparent}

v • r Premier League 2018/2019 Arsenal · Bournemouth · Brighton & Hove Albion · Burnley · Cardiff City · Chelsea · Crystal Palace · Everton · Fulham · Huddersfield Town · Leicester City · Liverpool · Manchester City · Manchester United · Newcastle United · Southampton · Tottenham Hotspur · Watford · West Ham United · Wolverhampton Wanderers