Xrfgtjtk

.mw-parser-output .infobox{border:1px solid #aaa;background-color:#f9f9f9;color:black;margin:.5em 0 .5em 1em;padding:.2em;float:right;clear:right;width:22em;text-align:left;font-size:88%;line-height:1.6em}.mw-parser-output .infobox td,.mw-parser-output .infobox th{vertical-align:top;padding:0 .2em}.mw-parser-output .infobox caption{font-size:larger}.mw-parser-output .infobox.bordered{border-collapse:collapse}.mw-parser-output .infobox.bordered td,.mw-parser-output .infobox.bordered th{border:1px solid #aaa}.mw-parser-output .infobox.bordered .borderless td,.mw-parser-output .infobox.bordered .borderless th{border:0}.mw-parser-output .infobox-showbutton .mw-collapsible-text{color:inherit}.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedtoprow td,.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedtoprow th{border:0;border-top:1px solid #aaa;border-right:1px solid #aaa}.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedrow td,.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedrow th{border:0;border-right:1px solid #aaa}.mw-parser-output .infobox.geography{border:1px solid #ccd2d9;text-align:left;border-collapse:collapse;line-height:1.2em;font-size:90%}.mw-parser-output .infobox.geography td,.mw-parser-output .infobox.geography th{border-top:solid 1px #ccd2d9;padding:0.4em 0.6em 0.4em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .mergedtoprow td,.mw-parser-output .infobox.geography .mergedtoprow th{border-top:solid 1px #ccd2d9;padding:0.4em 0.6em 0.2em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .mergedrow td,.mw-parser-output .infobox.geography .mergedrow th{border:0;padding:0 0.6em 0.2em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .mergedbottomrow td,.mw-parser-output .infobox.geography .mergedbottomrow th{border-top:0;border-bottom:solid 1px #ccd2d9;padding:0 0.6em 0.4em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .maptable td,.mw-parser-output .infobox.geography .maptable th{border:0;padding:0}

Kapitulationen vid Perevolotjna
Del av Stora nordiska kriget
Kapitulationen. Röda=ryssarna och blåa=svenskarna. Nere till vänster går Karl XII över Dnepr
Ägde rum 1 juli 1709 Plats Perevolotjna, nuvarande Ukraina Resultat Ingen strid, svensk kapitulation
Stridande
Sverige	Ryssland
Befälhavare och ledare
Adam Ludwig Lewenhaupt  (tillfångatagen)	Alexander Mensjikov
Styrka
12 575 man	9 000 man
Förluster
983 officerare, 12 575 meniga samt 6 456 icke-stridande [1]

.mw-parser-output table.navbox{border:#aaa 1px solid;width:100%;margin:auto;clear:both;font-size:88%;text-align:center;padding:1px}.mw-parser-output table.navbox+table.navbox{margin-top:-1px}.mw-parser-output .navbox-title,.mw-parser-output .navbox-abovebelow,.mw-parser-output table.navbox th{text-align:center;padding-left:1em;padding-right:1em}.mw-parser-output .navbox-thlinkcolor .navbox-title a{color:inherit}.mw-parser-output .nowraplinks a,.mw-parser-output .nowraplinks .selflink{white-space:nowrap}.mw-parser-output .navbox-group{white-space:nowrap;text-align:right;font-weight:bold;padding-left:1em;padding-right:1em}.mw-parser-output .navbox,.mw-parser-output .navbox-subgroup{background:#fdfdfd}.mw-parser-output .navbox-list{border-color:#fdfdfd}.mw-parser-output .navbox-title,.mw-parser-output table.navbox th{background:#b0c4de}.mw-parser-output .navbox-abovebelow,.mw-parser-output .navbox-group,.mw-parser-output .navbox-subgroup .navbox-title{background:#d0e0f5}.mw-parser-output .navbox-subgroup .navbox-group,.mw-parser-output .navbox-subgroup .navbox-abovebelow{background:#deeafa}.mw-parser-output .navbox-even{background:#f7f7f7}.mw-parser-output .navbox-odd{background:transparent}

v • r Stora nordiska kriget Baltiska krigsskådeplatsen (1700–1710) Riga I – Jungfernhof – Varja – Pühhajoggi pass – Narva I – Ladoga – Rappin – Rauge – Errastfer – Peipus – Hummelshof – Saladen – Embach – Wesenberg I – Dorpat – Narva II – Jakobstadt – Gemauerthof – Wesenberg II – Riga II – Pärnu – Reval – Ösel Danska krigsskådeplatsen (1700–1712) Reinbeck – Tönning I – Humlebæk – Köge bukt – Fladestrand – Møn – Tönning II – Skagerrak – Lindesnes – Femer bält Ingermanland och Ryssland (1701–1710) Petsjory – Archangelsk – Nöteborg – Nyenskans – Nevas mynning – Systerbäck – Petersburg – Viborg I – Vinna – Neva – Koporje – Kolkanpää – Viborg II – Kexholm Polska fälttåget (1701–1706) Düna – Tryszkami – Dersunisjki – Vilna – Kliszów – Piotrków – Krakow – Rawa – Janiski – Pułtusk – Wladislawa – Thorn – Chybice – Lautenburg – Posen – Lemberg – Warszawa – Punitz – Skuodas – Oderbeltsch – Tillendorf – Cissowa – Rakowitz – Mitau – Praga – Grodno I – Alytus – Fraustadt – Olkieniki – Nieśwież – Lachowicze – Kletsk – Kalisch – Elbing Ryska fälttåget (1708–1709) Grodno II – Holowczyn – Malatitze – Rajovka – Lesna – Starodub – Desna – Baturyn – Koniecpol – Veprik – Oposjnja – Krasnokutsk–Gorodnoje – Lachowcami – Sokolki – Oposjnja II – Staryje Senzjary – Poltava Finska krigsskådeplatsen (1708–1716) Borgå – Hogland – Landsbro – Pälkäne – Helsingfors – Storkyro – Hangö udd – Kajaneborg – Ledsund Svenska krigsskådeplatsen (1710–1721) Fjälkinge – Helsingborg – Göteborg – Dynekilen – Nya Varvet I – Strömstad – Gävle – Marstrand – Nya Älvsborg – Stäket – Nya Varvet II – Selånger Tyska krigsskådeplatsen (1710–1716) Lübow – Stralsund – Greifswalder Bodden I – Stade – Westtief – Rügen I – Damgarten – Gadebusch – Altona – Hollingsted – Stettin – Wismar – Rügen II – Peenemünde – Stralsund II – Greifswalder Bodden II – Stresow – Jasmund Osmanska riket (1710–1713) Prut – Bender Norska fälttågen (1716–1718) Høland – Kristiania – Moss I – Akershus fästning – Gjellebekk – Harestua – Norderhov – Nordkleiva – Moss II – Svinesund – Styrsö – Fredrikshald I – Idefjorden – Trondheim – Fredrikshald II Fördrag Freden i Traventhal – Freden i Warszawa – Freden i Altranstädt – Kapitulationen vid Perevolotjna – Frederna i Stockholm – Freden i Frederiksborg – Freden i Nystad Fördrag

Kapitulationen vid Perevolotjna var den karolinska arméns kapitulation den 1 juli 1709.

Bakgrund |

Efter nederlaget vid Poltava var det Karl XII:s avsikt att vid byn Bjeliki, söder om Poltava, föra armén över Vorskla till tatariskt område. Morgonen efter slaget gavs det inga order vid uppbrottet från Novo Sensjary, varvid marschen fortsattes på Vorsklas högra strand. Söder om Bjeliki fanns ett vad över Vorskla vid Kisjenka, men genom misstag av flera officerare passerade man förbi denna plats och ryckte fram till Perevolotnja, en halv mil därifrån.

Kapitulationen |

Vid Perevolotnja fick Karl XII av Adam Ludwig Lewenhaupt och andra av det högre befälen chansen att med en eskort gå över Dnepr för att ila i förväg till osmanskt område; kungens motiv att gå över där ska bland annat varit att han fort ville komma till Polen. Lewenhaupt skulle enligt Karl XII:s önskan medföljt över Dnepr, men fick på sin egen begäran stanna kvar och föra befälet över armén. Han fick order att föra armén över Vorskla in på tatariskt område och lovade att det skulle ske. På morgonen 1 juli anlände furst Mensjikov med en rysk styrka på mindre än 9 000 man, huvudsakligen kavalleri. Lewenhaupt ville dock inte ta strid mot ryssarna, utan efter överläggningar och omröstningar med de högre officerarna kapitulerade den svenska armén. Det har betecknats som stormaktstidens enda MBL-förhandling.^[2]

Regementen som föll i fångenskap |

• 
  Dalregementet ^[3]
  


• 
  Hälsinge regemente ^[4]
  


• 
  Kronobergs regemente ^[5]
  


• 
  Livgardet till fot ^[6]
  


• 
  Närke-Värmlands regemente ^[7]
  


• 
  Skaraborgs regemente ^[8]
  


• 
  Smålands husarregemente ^[9]
  


• 
  Södermanlands regemente ^[10]
  


• 
  Västerbottens regemente ^[11]
  


• 
  Västmanlands regemente ^[12]
  

Påverkan på kriget |

Kapitulationen var en bidragande faktor till Rysslands seger i kriget. Adam Ludvig Lewenhaupt fängslades och dog i rysk fångenskap 1719. Karl XII gjorde inget för att försöka få honom frisläppt och flydde själv till Bender i dåvarande Osmanska riket.

Se även |

• Slaget vid Poltava


• Stora nordiska kriget

Referenser |

Noter |

1. 
   ^ Englund, Peter (1988). Poltava. sid. 340-341. ISBN 91-7486-050-X 
   


2. 
   ^ Se skylt på Armémuseum
   


3. 
   ^ Kjellander (2003), s. 254
   


4. 
   ^ Kjellander (2003), s. 270
   


5. 
   ^ Kjellander (2003), s. 276
   


6. 
   ^ Kjellander (2003), s. 313
   


7. 
   ^ Kjellander (2003), s. 295
   


8. 
   ^ Kjellander (2003), s. 300
   


9. 
   ^ Kjellander (2003), s. 306-307
   


10. 
    ^ Kjellander (2003), s. 315
    


11. 
    ^ Kjellander (2003), s. 326
    


12. 
    ^ Kjellander (2003), s. 330
    

Tryckta källor |

• 
  Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5 
  

Webbkällor |

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.