Tysklands återförening
.mw-parser-output .infobox{border:1px solid #aaa;background-color:#f9f9f9;color:black;margin:.5em 0 .5em 1em;padding:.2em;float:right;clear:right;width:22em;text-align:left;font-size:88%;line-height:1.6em}.mw-parser-output .infobox td,.mw-parser-output .infobox th{vertical-align:top;padding:0 .2em}.mw-parser-output .infobox caption{font-size:larger}.mw-parser-output .infobox.bordered{border-collapse:collapse}.mw-parser-output .infobox.bordered td,.mw-parser-output .infobox.bordered th{border:1px solid #aaa}.mw-parser-output .infobox.bordered .borderless td,.mw-parser-output .infobox.bordered .borderless th{border:0}.mw-parser-output .infobox-showbutton .mw-collapsible-text{color:inherit}.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedtoprow td,.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedtoprow th{border:0;border-top:1px solid #aaa;border-right:1px solid #aaa}.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedrow td,.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedrow th{border:0;border-right:1px solid #aaa}.mw-parser-output .infobox.geography{border:1px solid #ccd2d9;text-align:left;border-collapse:collapse;line-height:1.2em;font-size:90%}.mw-parser-output .infobox.geography td,.mw-parser-output .infobox.geography th{border-top:solid 1px #ccd2d9;padding:0.4em 0.6em 0.4em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .mergedtoprow td,.mw-parser-output .infobox.geography .mergedtoprow th{border-top:solid 1px #ccd2d9;padding:0.4em 0.6em 0.2em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .mergedrow td,.mw-parser-output .infobox.geography .mergedrow th{border:0;padding:0 0.6em 0.2em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .mergedbottomrow td,.mw-parser-output .infobox.geography .mergedbottomrow th{border-top:0;border-bottom:solid 1px #ccd2d9;padding:0 0.6em 0.4em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .maptable td,.mw-parser-output .infobox.geography .maptable th{border:0;padding:0}
| Tysklands historia | |
 Denna artikel är en del av en serie | |
| Tidslinje | |
|---|---|
| Germanien | |
| Folkvandringstiden | |
Austrasien (511–719) | |
Gamla Sachsen (?–785) | |
Frankerriket (719–843) | |
Östfrankiska riket (843–962) | |
Tysk-romerska riket (962–1806) | |
Preussen (1701–1918) | |
Rhenförbundet (1806–1813) | |
Tyska förbundet (1815–1866) | |
Nordtyska förbundet (1866–1871) | |
Kejsardömet (1871–1918) | |
Novemberrevolutionen (1918–1919) | |
Weimarrepubliken (1919–1933) | |
Nazityskland (1933–1945) | |
Ockupationen (1945–1949) | |
Västtyskland-Östtyskland (1949–1990) | |
Tysklands återförening (1989–1990) | |
Efter återföreningen (från 1990) | |
Tyskland-portalen |
Tysklands återförening avser det tidigare Östtysklands (DDR:s) anslutning till Förbundsrepubliken Tyskland (BRD), som tidigare även kallats Västtyskland. Den formella anslutningen skedde den 3 oktober 1990, då de nya delstaterna inom DDR:s tidigare område, liksom östra Berlin, blev en del av den tidigare, men nu utökade, Förbundsrepubliken Tyskland. Sedan dess är den 3 oktober Tysklands nationaldag, Tag der Deutschen Einheit (sv: Tyska enhetens dag).
Innehåll
1 Bakgrund
2 Murens fall hösten 1989
3 Vägen fram till återföreningen
3.1 Avtal om återförening
4 Den 3 oktober 1990
5 En fortsatt återföreningsprocess
6 Referenser
Bakgrund |
Efter andra världskrigets slut 1945 var Tyskland ockuperat av de allierade segermakterna Frankrike, Sovjetunionen, Storbritannien och USA. På grund av efterkrigstidens politiska spänningar mellan öst och väst, kalla kriget, bildades två tyska stater, knutna till var sitt maktblock; delstaterna i de västliga ockupationszonerna bildade den 23 maj 1949 Förbundsrepubliken Tyskland (BRD) "Västtyskland", medan den sovjetiska zonen blev Tyska demokratiska republiken (DDR) "Östtyskland" den 7 oktober samma år.
Förbundsrepubliken Tyskland (BRD), "Västtyskland", utgick vid antagandet av författningen från att det tidigare Tyskland inte var borta såsom stats- och folkrättssubjekt. Utgångspunkten var Tysklands storlek per den 31 december 1937, det vill säga året före införlivandet av Österrike och Sudetlandet.
Detta framkommer framför allt i artikel 116 i författningen, där statstillhörigheten definieras: ”(1)Tysk är i författningens mening med undantag för andra lagliga regler, den som har tyskt medborgarskap, eller som flykting eller (lands)förvisad med tysk härkomst eller som dennes äkta make eller arvinge som funnit tillflykt på tysk mark efter den 31 december 1937.”
Detta medförde dock att det nygrundade BRD hade ett stort antal potentiella medborgare som inte kunde vara delaktiga i den nya staten. Därigenom blev också målet återförening en av de viktigaste uppgifterna för BRD, vilket framgår redan i det första stycket i förordet till författningen.
Murens fall hösten 1989 |
Måndagsdemonstration i Leipzig den 23 oktober 1989
Berlinmuren vid Brandenburger Tor just efter öppningen i november 1989
Efter reformer i andra östländer, exempelvis av den reformpolitik Michail Gorbatjov startat i Sovjetunionen, var den östtyska regimen sensommaren och hösten 1989 pressad och hade svårt att hantera situationen. Hundratusentals östtyskar flydde till väst, denna gång via Ungern, Prag och Warszawa, inte minst för att gränsen mellan Ungern och Österrike hade blivit lättare för östmedborgare att passera.
Allt fler östtyskar trotsade regimens förbud och genomförde upprepade demonstrationer för demokrati. Under hösten 1989 startade de s.k. måndagsdemonstrationerna. Leipzig, som startade med måndagsdemonstrationer den 4 september, utmärkte sig med särskilt stora demonstrationer. Den 2 oktober 1989 upplöste polisen i Leipzig med våld den dittills största av dessa demonstrationer, med runt 20 000 deltagare. Men veckan därpå var deltagarna fler, och två veckor senare demonstrerade 120 000 personer i Leipzig för demokrati. Efter några dagar tvingades den östtyske ledaren Erich Honecker att avgå och ersattes av Egon Krenz. Den 4 november demonstrerade hela 500 000 människor i Östberlin för demokratiska reformer.[1]
Den 9 november 1989 beslutade kommunistpartiets politbyrå, med tanke på det politiska trycket, att tillåta privata besök i väst. Det skulle gälla från följande dag, och ansökan skulle krävas. Brister i kommunikation och samordning gjorde dock att man stod handlingsförlamad när stora folkmassor samma kväll samlades vid Berlinmurens gränsövergångar och krävde passage. Man kunde inget annat göra än att öppna muren, och inom ett år skulle DDR vara upplöst och dess område vara upptaget inom ett utökat Förbundsrepubliken Tyskland. Den plötsliga omvälvningen kring murens fall omnämns ofta som die Wende (sv. vändpunkten, förändringen).
Vägen fram till återföreningen |
De 1990 skapade förbundsländerna (röda gränslinjer) följde ungefär gränserna för delstaterna fram till 1952 (i svart)
DDR var redan pressat av dålig ekonomi och inrikes tilltagande politiska protester. Man såg inte mycket alternativ till att närma sig sin västliga granne. Bara några veckor efter att muren öppnats presenterade den västtyske förbundskanslern Helmut Kohl ett tiopunktsprogram för det framtida arbetet med den tyska återföreningen som slutmål.
Demonstrationerna fortsatte; den 15 januari 1990 demonstrerade 150 000 personer i Leipzig för en tysk återförening. I februari meddelade Gorbatjov att Sovjetunionen inte skulle hindra ett tyskt enande.[1]
DDR avskaffade enpartistaten och höll den 18 mars de första fria valen. Det konservativa Allianz für Deutschland blev största grupperingen och Lothar de Maizière (CDU) blev ministerpresident för en stor koalition.[1]
Den 18 maj undertecknades ett fördrag mellan de båda tyska staterna om en valuta- ekonomi- och socialpolitisk union, som trädde i kraft den 1 juli.[1]
Avtal om återförening |
Förbundsrepubliken Tyskland utökades 1957 med Saarland och 1990 med forna DDR-området inklusive Berlin.
Inför återföreningen beslutades den 22 juli 1990 om att DDR:s 14 delområden, Bezirke, utanför Berlin, i samband med anslutningen till förbundsrepubliken i oktober, skulle bilda de 5 förbundsländerna Brandenburg, Mecklenburg-Vorpommern, Sachsen, Sachsen-Anhalt och Thüringen.[2] Dessas gränser var i stort, men inte helt, överensstämmande med de delstater som upphört i DDR under 1950-talet.
Den 23 augusti följde Volkskammers beslut med 2/3 majoritet att de tidigare östtyska förbundsländerna enligt artikel 23 i Förbundsrepublikens författning skulle gå med i Förbundsrepubliken med verkan från 3 oktober 1990.[3] Den 31 augusti följde avtalet, Einigungsvertrag, mellan de tyska staterna att Tyskland skulle återförenas och detta från och med 3 oktober 1990.[4]
Den 31 augusti undertecknades så ett fördrag om enande av förbundsrepubliken och DDR-området.[5]
I Två plus fyra-fördraget, slutet i Moskva den 12 september 1990, uppsade de fyra segrarmakterna efter andra världskriget (Sovjetunionen, USA, Frankrike och Storbritannien) sina rättigheter i Tyskland, och Tyskland erkände Oder-Neisse-linjen som sin östgräns.
Den 3 oktober 1990 |
Die Fahne der Einheit hissas på Platz der Republik i Berlin inför återföreningen den 3 oktober 1990
Den 3 oktober 1990 anslöt sig de nya delstaterna, "die neuen Länder", från DDR:s tidigare område, liksom östra Berlin, till Förbundsrepubliken Tyskland. Den 3 oktober är sedan dess Tysklands nationaldag, Tag der Deutschen Einheit (sv. Tyska enhetens dag).
Samtidigt, den 3 oktober 1990, blev Berlin officiellt det återförenade Tysklands huvudstad.[6]
Först 1991 kom dock beslutet om den fysiska flytten av Tysklands parlament, förbundsdagen, och regering från Bonn till Berlin.[7]
En fortsatt återföreningsprocess |
Tysklands historia efter återföreningen har fortsatt att präglats av den omfattande processen att sammanföra de två starkt ojämlika delarna av landet. Tyskland är sedan dess Europas näst folkrikaste land, efter Ryssland, och liksom det tidigare Västtyskland, har Tyskland efter återföreningen fortsatt vara en ekonomisk och politisk tungviktare i Europa, men de tidigare västtyska delarna är fortfarande starkt dominerande.
Referenser |
- ^ [a b c d] Kleßmann, Christoph (2006). ”Teilung und Wiederherstellung der nationalen Einheit (1945-1990)”. i Ulf Dirlmeier et al.. Kleine deutsche Geschichte. Reclam. ISBN 978-3-15-017054-0
^ ”Verfassungsgesetz zur Bildung von Ländern in der Deutschen Demokratischen Republik - Ländereinführungsgesetz - vom 22. Juli 1990”. På www.verfassungen.de. http://www.verfassungen.de/ddr/laendereinfuehrungsgesetz90.htm. Läst 31 juli 2018.
^ Haunhorst, Regina: Jahreschronik 1990, in: Lebendiges Museum Online, Stiftung Haus der Geschichte der Bundesrepublik Deutschland
^ Petschow, Annabelle: Einigungsvertrag, in: Lebendiges Museum Online, Stiftung Haus der Geschichte der Bundesrepublik Deutschland
^ ”Vertrag zwischen der Bundesrepublik Deutschland und der Deutschen Demokratischen Republik über die Herstellung der Einheit Deutschlands (Einigungsvertrag)”. På www.gesetze-im-internet.de, Bundesministerium der Justiz, Bundesrepublik Deutschland. http://www.gesetze-im-internet.de/einigvtr/BJNR208890990.html#BJNR208890990BJNG000300301. Läst 28 augusti 2013.
^ ”Vertrag zwischen der Bundesrepublik Deutschland und der Deutschen Demokratischen Republik über die Herstellung der Einheit Deutschlands - Auszug” (pdf). Berlin.de. Arkiverad från originalet den 2 februari 2014. https://web.archive.org/web/20140202094249/http://www.berlin.de/imperia/md/content/rbm-skzl/hauptstadtvertraege/4.pdf?download.htm. Läst 31 maj 2013.
^ Deutscher Bundestag, 12. Wahlperiode. ”Vollendung der Einheit Deutschlands” (pdf). Berlin.de. Arkiverad från originalet den 2 februari 2014. https://web.archive.org/web/20140202094251/http://www.berlin.de/imperia/md/content/rbm-skzl/hauptstadtvertraege/umzugsbeschluss_bt_910620.pdf?download.html. Läst 31 maj 2013.
Tysklandsportalen
