Xrfgtjtk

Kina erkänner officiellt att det är en multietnisk enhetlig stat och erkänner 56 olika nationaliteter eller mínzú 民族 där hankineser utgör minst 92 procent av det totala antalet. Förutom dessa 56 nationaliteter finns det människor som räknar sig till inofficiella nationaliteter. Utlänningar som blivit kinesiska medborgare utgör ytterligare en form av inofficiell kategorisering.

Historia |

Kinas multietniska natur beror delvis på de erövringar som gjordes under Qingdynastin, vars kejsare var manchuer, en av dagens minoritetsnationaliteter. Kinesisk etnisk politik är i hög grad påverkad av den som fördes i Sovjetunionen och på 1950-talet genomfördes kommunistpartiet ett omfattande arbete för att kartlägga de olika etniska grupperna i Kina och för att skapa skriftspråk till skriftlösa folk. Av 400 möjliga etniska grupper utvaldes 56 som officiellt erkända etniska grupper. Arbetet översågs bland annat av Li Weihan som då hade ansvar för minoritetsfrågor.

Officiell politik |

Den officiella ståndpunkten är att man inte försöker tvinga fram assimilering och man hävdar varje nationalitets rätt att utveckla sin egen kultur och språk. Den officiella ståndpunkten är att alla nationaliteter är en del av en gemensam kinesisk nationalitet som benämns 中华民族 zhonghua minzu.

Enligt Folkrepubliken Kinas konstitution från 1982 finns det fem autonoma regioner i Kina i vilka de etniska grupperna åtnjuter långtgående autonomi även om konstitutionen utesluter möjligheten till självständighet.^[1] De autonoma regionerna är Inre Mongoliet, Xinjiang, Tibet, Ningxia och Guangxi. Förutom de autonoma regionerna finns det autonoma prefekturer och härad som lyder under respektive provinsregering.

Statens kommission för etniska ärenden, som sedan 28 april 2016 leds av Bagatur, har ansvar för minoritetspolitiken i Folkrepubliken Kina. I realiteten är det dock centralkommitténs avdelning för enhetsfronten som leder utformandet av politiken, vilken sedan 31 december 2014 leds av Sun Chunlan.

Indelning |

Även om de flesta av dessa nationaliteter kan räknas som etniska grupper sammanfaller de inte alltid med språkliga eller etniska skiljelinjer. Hui, är till exempel ett samlingsnamn på kinesisktalande muslimer, som kan ha mycket olika etniskt ursprung. Å andra sidan har hakka-folket en tydlig identitet med en egen dialekt, men anses officiellt tillhöra hankineserna.

Även om hankineser utgör den överväldigande majoriteten av Kinas totala befolkning är fördelningen av dessa mycket ojämn i landets västra regioner, där hankineserna ofta är i minoritet. Utöver det är den mycket breda termen "hankineser" så generell att många förhållandevis olika grupper som skulle kunna räkna som egna etniska gruppering buntas ihop i en stor kategori.

Graden av integration av minoriteter varierar kraftigt från grupp till grupp. Några, som tibetanerna och uigurerna, är i allmänhet mycket fientligt inställda till majoritetskulturen.^[2]

Andra grupper, som zhuang, hui och koreaner, är väl integrerade.

Lista över Kinas nationaliteter |

Här följer en lista över Kinas nationaliteter efter befolkningsstorlek:

Källor |

1. 
   ^ CONSTITUTION OF THE PEOPLE'S REPUBLIC OF CHINA
   


2. 
   ^ ”Kina – Befolkning och språk | Utrikespolitiska institutet” (på sv). www.ui.se. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/kina/befolkning-och-sprak/. Läst 31 januari 2018. 
   

• 
  Kjellgren, Björn (2000). Kinakunskap. Lund: Studentlitteratur. Libris 7275391. ISBN 91-44-01445-7 
  

Externa länkar |

• Ethnic minority


• Foton


• 
  The Ethnic Publishing House: om vanor i autonoma regioner (på förenklad kinesiska)


• Enhetsfronsavdelningens hemsida (på kinesiska)