Godis






En skål med blandat godis.




Thailändskt majsgodis.


Godis, gott, konfekt, sötsaker, snacks eller snask (gottis eller gött på vissa dialekter) är en typ av livsmedel som är avsedd enbart för njutning.




Innehåll






  • 1 Historia


    • 1.1 Etymologi


    • 1.2 Sverige




  • 2 Tillverkning


  • 3 Konsumtion


    • 3.1 Sverige




  • 4 Ingredienser


    • 4.1 Kritiserade ingredienser


    • 4.2 Vegetarianism




  • 5 Klimatpåverkan


  • 6 Exempel på godissorter


  • 7 Källor


  • 8 Vidare läsning


  • 9 Externa länkar





Historia |



Etymologi |


Ordet kan härledas från "god" och "gott", eller ordet "godsaker". Enligt Svenska Akademiens ordbok (SAOB) finns det belägg för att ordet använts så tidigt som 1887. "Godis" används även i sammansättningar, som till exempel godisgris, godismonster, julgodis, påskgodis, lördagsgodis och lösgodis.



Sverige |


Godistillverkningen i Sverige startade efter att chokladdrycken fått uppmärksamhet. Under 1600-talet spreds kunskapen att raffinera socker i Europa och under 1700-talet började apoteken att producera kandisocker (även kallat bröstsocker). Det bestod av kristalliserade sockerlösningar smaksatta med kryddor. Eftersom socker var dyrt och exklusivt riktade det sig till förmögna. Apotekens monopol på karameller stod sig fram till slutet av 1800-talet, då den skånska sockerbetsproduktionen tog fart och godisfabriker kom till. År 1872 började Cloetta tillverka chokladkakor och praliner i en fabrik. I början av 1900-talet blev godistillverkningen storskalig och godisförsäljningen till allmänheten tog fart. De första decennierna på 1900-talet var det främst gräddkola som gällde, sedan kom tillverkning av skumgodis och gelégodis på 1930-talet. Tillverkarna experimenterade med former och många finns ännu kvar, som geléhallon, sega råttor, geléhjärtan, gröna grodor och verktygsformade godisbitar.


På 1940-talet var dålig tandhälsa vanligt i Sverige och i stort sett alla hade haft karies. Vipeholmsexperimenten påbörjades i Lund, där forskare skapade och analyserade karies genom att under flera år låta patienter med utvecklingsstörningar äta rikliga mängder godis. Försöken fick senare kritik eftersom patienterna användes som försökspersoner och utan tillstånd från anhöriga. Efter experimenten rekommenderade Medicinalstyrelsen godisätning högst en dag i veckan och begreppet lördagsgodis föddes.


Fler godissorter kom till under följande decennier och på 1980-talet blev det möjligt med självplock av lösgodis efter att Livsmedelsverket rekommenderade Hälsovårdsnämnden att tillåta det under vissa förutsättningar.[1]



Tillverkning |


Världens största tillverkare av godis är amerikanska Mars Incorporated följd av Mondeléz International. Andra stora bolag är Bimbo (Mexiko), Nestlé, Hershey's och Ferrero.[2] Större tillverkare i Sverige är Marabou (Mondeléz International) och Cloetta. Toms-Webes har flyttat tillverkningen till Danmark.



Konsumtion |


Godis förekommer ofta vid olika typer av firande eller uppvaktningar, inte minst under storhelger. Förutom julen brukar godis förknippas dels med påsken (påskägg och påskkärringar) och Halloween (bus eller godis). På Alla hjärtans dag kan man ge godis som gåva till någon som man tycker om. I många länder brukar man även ge godis i julstrumpan.



Sverige |


Konsumtionen av godis har fördubblats i Sverige mellan 1970-talet och det första decenniet under 2000-talet[3] och i synnerhet när självplock av lösgodis blev vanligt i de flesta livsmedelsbutiker och kiosker under 1980-talets mitt, sedan tidigare regler emot detta hade lättats. Vid storhelger ökar godisätandet ytterligare, och vid början-mitten av 2010-talet var påsken ledande godishelg tätt följd av Halloween och julen.[4] År 2009 åt svenskarna 17 kilo godis per person och år, vilket var mest i världen och dubbelt så mycket som genomsnittet i EU.[5]



Ingredienser |



Kritiserade ingredienser |


Urvalet av godis har blivit mycket större. Debatt och larm om tillsatser, som färg- och smakämnen, kommer då och då. Det talas också om att man kan bli sockerberoende av att ofta äta godis.



Vegetarianism |


Segt godis har ofta en animalisk ingrediens, gelatin. Det animaliska färgämnet karminsyra, som även benämns E120, förekommer i bland annat rött och rosa godis.



Klimatpåverkan |


Godis och chips har visat sig vara dåliga för miljön, och allra värst är skumgodis följt av gelégodis och mjölkchoklad. En påse skumgodis har lika stor klimatpåverkan som en portion fläskkött. Detta enligt en studie av SIK (Institutet för Livsmedel och Bioteknik) på uppdrag av Livsmedelsverket.[6]



Exempel på godissorter |




  • Choklad
    • Praliner


  • Dragé


  • Gelé

    • Gelébjörnar

    • Geléhallon

    • Godisnappar

    • Sega råttor

    • Vingummi




  • Karameller
    • Polkagris


  • Klubba

  • Knäck

  • Kola


  • Lakrits
    • Saltlakrits


  • Marsipan

  • Mintkyssar


  • Skumgodis
    • Marshmallows


  • Tuggummi



Källor |




  1. ^ ”Godis är ingen vi skojar om”. Sydsvenskan. 26 januari 2014. http://www.sydsvenskan.se/2014-01-25/godis-ar-ingen-vi-skojar-om. Läst 31 maj 2016. 


  2. ^ http://www.candyindustry.com/Top25candycompanies


  3. ^ Svenskarna äter mest godis i världen. Sveriges Television. 29 oktober 2009. Läst 21 augusti 2017.


  4. ^ Caroline Englund (14 november 2014). ”Godiset svenskar gillar mest”. Dagens nyheter. http://www.dn.se/ekonomi/godiset-svenskar-gillar-mest-1/. Läst 9 april 2016. 


  5. ^ Svenskarna äter mest godis i världen. Dagens Nyheter.  [inloggning krävs]


  6. ^ Aftonbladet: Godis lika stor klimatbov som kött Publicerad: 1 mars 2011. Läst: 1 mars 2011.



Vidare läsning |



  • Godis åt folket - en bok om hur svenskarna blev sockerslavar i karamellkungens rike, André Persson, Thomas Hedlund, Anderson pocket, 2009


Externa länkar |



  • Commons-logo.svg Wikimedia Commons har media som rör Godis.
    Bilder & media




Popular posts from this blog

Bressuire

Cabo Verde

Gyllenstierna