Per Hasselberg
- Ej att förväxla med konstfrämjandets verksamhetsledare med samma namn.
.mw-parser-output .infobox{border:1px solid #aaa;background-color:#f9f9f9;color:black;margin:.5em 0 .5em 1em;padding:.2em;float:right;clear:right;width:22em;text-align:left;font-size:88%;line-height:1.6em}.mw-parser-output .infobox td,.mw-parser-output .infobox th{vertical-align:top;padding:0 .2em}.mw-parser-output .infobox caption{font-size:larger}.mw-parser-output .infobox.bordered{border-collapse:collapse}.mw-parser-output .infobox.bordered td,.mw-parser-output .infobox.bordered th{border:1px solid #aaa}.mw-parser-output .infobox.bordered .borderless td,.mw-parser-output .infobox.bordered .borderless th{border:0}.mw-parser-output .infobox-showbutton .mw-collapsible-text{color:inherit}.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedtoprow td,.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedtoprow th{border:0;border-top:1px solid #aaa;border-right:1px solid #aaa}.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedrow td,.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedrow th{border:0;border-right:1px solid #aaa}.mw-parser-output .infobox.geography{border:1px solid #ccd2d9;text-align:left;border-collapse:collapse;line-height:1.2em;font-size:90%}.mw-parser-output .infobox.geography td,.mw-parser-output .infobox.geography th{border-top:solid 1px #ccd2d9;padding:0.4em 0.6em 0.4em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .mergedtoprow td,.mw-parser-output .infobox.geography .mergedtoprow th{border-top:solid 1px #ccd2d9;padding:0.4em 0.6em 0.2em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .mergedrow td,.mw-parser-output .infobox.geography .mergedrow th{border:0;padding:0 0.6em 0.2em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .mergedbottomrow td,.mw-parser-output .infobox.geography .mergedbottomrow th{border-top:0;border-bottom:solid 1px #ccd2d9;padding:0 0.6em 0.4em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .maptable td,.mw-parser-output .infobox.geography .maptable th{border:0;padding:0}
| Per Hasselberg | |
 Per Hasselberg med Grodan på kavaletten. | |
| Födelsenamn | Karl Petter Åkesson |
|---|---|
| Född | 1 januari 1850  Hasselstad, Sverige |
| Död | 25 juli 1894 (44 år) Hedvig Eleonora församling, Stockholm |
| Begravningsplats | Norra begravningsplatsen i Solna |
| Andra namn | Per Hasselberg (från 1869)[1] |
| Nationalitet | Sverige |
| Konstnärskap | |
| Fält | Skulptur |
| Motiv | Kvinnofigurer, porträtt |
| Mecenater | Pontus Fürstenberg |
Per Hasselbergs gravplats på Norra begravningsplatsen i Solna.
Gravhällen i granit är utförd av Christian Eriksson.
Per Hasselberg, egentligen Karl Petter Hasselberg, (före 1870 Åkesson), född 1 januari 1850 i Hasselstad nära Ronneby, död 25 juli 1894 i Hedvig Eleonora församling i Stockholm,[2] var en svensk skulptör, känd främst för allegoriska skulpturer av sensuella kvinnofigurer liksom impressionistiska porträttbyster.
Innehåll
1 Biografi
2 Utställningar och representation
3 Verk i urval
4 Bildgalleri
5 Referenser
5.1 Noter
5.2 Webbkällor
5.3 Tryckta källor
6 Vidare läsning
7 Externa länkar
Biografi |
Per Hasselberg slutade skolan som tolvåring och började som timmermanselev, och senare lärling vid M. Östergrens möbelsnickeri i Karlshamn där han även utvecklade färdigheter som ornamentbildhuggare. Efter erhållet gesällbrev flyttade han 1869 till Stockholm, där han tog anställning hos ornamentbildhuggaren Henrik Nerpin, och påbörjade kvälls- och helgstudier vid Slöjdskolan. Per Hasselberg sökte till Konstakademien men blev endast antagen till dess förberedande kurs, Principen. År 1876 reste han till Paris på ett yrkesidkarstipendium från Kommerskollegium, och antogs året därefter till École des Beaux-Arts där han bedrev tre års studier för den franske skulptören och akademiprofessorn François Jouffroy. Per Hasselberg förblev verksam i Paris till år 1890, då han återvände till Stockholm. Där skaffade han en ateljé på Östermalmsgatan.[3]
Per Hasselbergs konstnärliga genombrott blev Snöklockan, som antogs till 1881 års Salon i Paris och som enda svenska konstverk belönades med ett hedersomnämnande, och vid Parissalongen 1883 erhöll Snöklockan i marmor guldmedalj. Såningskvinnan invigdes 1883 i Brunnsparken i Göteborg. År 1886 utförde han Farfadern i gips, vilken göts i brons för sin placering 1895 i Humlegården, Stockholm. Prins Eugen verkade för att Farfadern skulle placeras på denna plats. Grodan från 1887–90 visades vid Världsutställningen 1889 i Paris.
Per Hasselbergs sista stora verk blev Näckrosen 1892. Utöver sina kvinnofigurer blev han även känd för impressionistiska porträttgestaltningar av bland andra prins Eugen och Ernst Josephson.
Han var även en del av konstnärsgruppen Opponenterna och vice ordförande i Konstnärsförbundet. Viktiga uppdragsgivare var Pontus Fürstenberg och prins Eugen. Hasselberg var även engagerad inför öppningen av Svenska Panoptikon och som lärare vid Konstnärsförbundets skola. När Fürstenberg planerade sitt blivande galleri 1882–83 var Hasselberg hans rådgivare.[4]
Under åren i Paris mötte Hasselberg konstnärinnan Eva Bonnier, och de inledde en relation och förlovade sig, men förlovningen bröts. Han inledde en relation med sin modell för Näckrosen, Signe Larsson, som 1893 födde deras dotter Julia. Per Hasselberg avled den 25 juli 1894[5] på Sofiahemmet[6] i Stockholm i sviterna av mångårig diabetes, och då adopterades dottern av Eva Bonnier.[7] Per Hasselberg begravdes den 28 juli 1894 på Norra begravningsplatsen i Solna. Graven ligger i kvarteret 16A4 och har nummer 1207.[8]
Utställningar och representation |
Per Hasselberg är rikt representerad vid Nationalmuseum[9], Göteborgs konstmuseum[10], Prins Eugens Waldemarsudde[11] och Rottneros Park. Efter Hasselbergs död kom ett 40-tal av hans verk att visas under mars-april 1918 vid en retrospektiv utställning på Liljevalchs konsthall.[12] Våren 2010 visades en stor retrospektiv utställning på Waldemarsudde,[13] recenserad i bland annat Svenska Dagbladet[14] och Stockholms-Tidningen.[15]
Hasselbergsvägen i stadsdelen Södra Ängby i Stockholm och Per Hasselbergs väg i Kallinge är båda uppkallade efter Per Hasselberg.[16]
Verk i urval |
Grodan finns bland annat i Hoglands park i Karlskrona.
- Familjen Åkessons familjegrav, Bredåkra kyrkogård (1876)[17]
Tjusningen (Le Charme, 1880)
Snöklockan (La Perce-Neige, 1881)
Ernst Josephson (1883)
Såningskvinnan (La Semeuse, 1883)
S.A. Hedlund (1883)- Götilda Fürstenberg (1885)
Pontus Fürstenberg, (1885)
Farfadern (L'Aiëul, 1886)- Vallmo (1887)[18]
Vågens tjusning (Attrait de la Vague, 1888)
Prins Eugen (1889)
Grodan (La Grenouille, 1890)
Coco (Marchand de Coco, 1890)- Sandelbinderskan (1892)
Näckrosen (1892)- Faun och nymf (1893)
- Mignon (1894)
Bildgalleri |
Snöklockan och takskulpturer, Fürstenbergska galleriet, Göteborgs konstmuseum.
Pontus Fürstenberg, marmorbyst i Fürstenbergska galleriet, Göteborgs konstmuseum.
Näckrosen i parken vid Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm.
Såningskvinnan i Brunnsparken, Göteborg.
Sven Adolf Hedlunds byst vid Samhällsvetenskapliga biblioteket, Göteborg.
Farfadern vid Kungliga biblioteket, Stockholm.
Snöklockan i Fürstenbergska galleriet, Göteborgs konstmuseum.
Tjusningen på Mariatorget, Stockholm.
Vågens tjusning i parken vid Vasakyrkan, Engelbrektsgatan, Göteborg.
Grodan i Brunnsparken vid Ronneby Brunn.
Ernst Josephson, exempelvis i Nationalmuseum, Prins Eugens Waldemarsudde, Thielska galleriet och Fürstenbergska galleriet.
Snöklockan i parken Kronbergs minne, Falun.[19]
Coco i Rottneros Park.
Referenser |
Noter |
^ Torell, Ulf (2007). Per Hasselberg : den nakna sensualismens skulptör. Ronneby: Ronneby hembygdsförening. sid. 15. Libris 10643114. ISBN 9789197509237
^ Torell, Ulf (2007). Per Hasselberg: den nakna sensualismens skulptör. Ronneby: Ronneby hembygdsförening. sid. 337. Libris 10643114. ISBN 9789197509237
^ Östermalmsgatan 2B, då i korsningen med Engelbrektsgatan, enligt Gunnarsson, s. 55.
^ Öhnander, Bengt A. (2004). Statyer berättar: [76 konstverk i Göteborg]. Göteborg: Tre böcker. sid. 90. Libris 9600298. ISBN 91-7029-565-4
^ Torell, Ulf (2007). Per Hasselberg: den nakna sensualismens skulptör. Ronneby: Ronneby hembygdsförening. sid. 282-83. Libris 10643114. ISBN 9789197509237
^ Norra Skåne, Lördag den 28 juli 1894, s. 2.
^ Giornale Nuovo Arkiverad 5 juli 2008 hämtat från the Wayback Machine.
^ Per Hasselberg-Åkesson, hittagraven.stockholm.se
^ Nationalmuseum
^ Göteborgs konstmuseum
^ Prins Eugens Waldemarsudde
^ Utställning 1918. Stockholm (1918). Minnesutställning: Per Hasselberg, Eugène Jansson, Herman Norrman, Ernst Josephson. Mars-april. [Illustr.]. Stockholm. Liljevalchs konsthall. Katalog ; 11. Stockholm. Libris 3087915 , s. 4-7, 31-36.
^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 19 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100819141639/http://www.waldemarsudde.se/hassel.html. Läst 8 april 2010.
^ http://www.svd.se/kulturnoje/konst/en-manlig-blick-fast-i-det-forflutna_4480401.svd
^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 15 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100815021925/http://www.stockholmstidningen.se/default.aspx?page=3&kulturstock=61. Läst 8 april 2010.
^ Per Hasselbergs väg, Kallinge. Läst 10 juni 2018.
^ Bredåkra Kyrkogård - en kulturhistorisk presentation, Rundvandring, s. 13-14, p. 4, Familjen Åkessons grav. 1876.
^ https://online.auktionsverket.se/1710/488957-per-hasselberg-vallmo-klassiskt-svenskt-maleri/ ; http://www.artnet.com/artists/karl-peter-per-hasselberg/vallmo-JPYt-hsITWt2uXnQavgzqw2
^ Planteringen i Kronbergs minne, Föreningen Kultur och Miljö i Falun.
Webbkällor |
Bredåkra Kyrkogård - en kulturhistorisk presentation, Rundvandring, s. 13-14, p. 4, Familjen Åkessons grav. 1876. Läst 23 december 2015.
Giornale Nuovo. Läst 1 mars 2016.
Per Hasselberg-Åkesson, hittagraven.stockholm.se. Läst 23 december 2015.
Planteringen i Kronbergs minne, Föreningen Kultur och Miljö i Falun. Läst 1 mars 2016.
Göteborgs konstmuseum. Läst 1 mars 2016.
Nationalmuseum. Läst 1 mars 2016.
Per Hasselbergs väg, Kallinge. Läst 10 juni 2018.
Tryckta källor |
Norra Skåne, 28 juli 1894, s. 2.
Per Hasselberg. Waldemarsuddes utställningskatalog 0282-0323 ; 95:10. Malmö: Arena/Åmells Artbooks. 2010. Libris 11659598. ISBN 978-91-7843-325-4
Svensson, Björn O.; Larsson Stefan arkeolog, Jönsson Jan (2009). Bredåkra kyrkogård: en kulturhistorisk presentation. Ronneby: Svenska kyrkan. sid. 13-14. Libris 11658768. http://s3.amazonaws.com/standoutcms/files/181/original/bredakra_webb.pdf
Torell, Ulf (2007). Per Hasselberg : den nakna sensualismens skulptör. Ronneby: Ronneby hembygdsförening. Libris 10643114. ISBN 9789197509237
Utställning 1918. Stockholm (1918). Minnesutställning : Per Hasselberg, Eugène Jansson, Herman Norrman, Ernst Josephson. Mars-april. [Illustr.]. Stockholm. Liljevalchs konsthall. Katalog ; 11. Stockholm. sid. 4-7, 16, 31-36. Libris 3087915
Öhnander, Bengt A. (2004). Statyer berättar: [76 konstverk i Göteborg]. Göteborg: Tre böcker. sid. 90. Libris 9600298. ISBN 91-7029-565-4
Vidare läsning |
Bergh, Richard; Josephson, Ernst; Valentin, Karl (1898). Per Hasselberg : minnesblad. Sveriges allmänna konstförenings album, 99-1679617-3 ; 6. Stockholm. Libris 1610939. http://runeberg.org/brphasselb/
Blekingeboken: årsbok för Blekinge hembygdsförbund och Blekinge museum. Karlskrona: Blekinge hembygdsförbunds förlag. 1934. sid. 72-119. Libris 3685493. http://www.blekingemuseum.se/reports?did=9
Blekingeboken: årsbok för Blekinge hembygdsförbund och Blekinge museum. Karlskrona: Blekinge hembygdsförbunds förlag. 2004. sid. 61-83. Libris 3685493. http://www.blekingemuseum.se/reports?did=9
Båge, Ragnar (1933). Vallpojken som blev marmorns skald. Karlshamn. Libris 1193879
Cavalli-Björkman, Görel (2013). Eva Bonnier - ett konstnärsliv. Albert Bonniers Förlag. sid. 232-260. Libris 13564992. ISBN 978-91-0-013093-0
Leander, Sigfrid (1930). Några Hasselbergsbrev. [Karlskrona]. Libris 9751114
Romdahl, Axel L (1909). Per Hasselberg : tre studier. Göteborg: Zachrisson. Libris 1192428
Per Hasselberg i Georg Nordensvan, Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet (1928), II. Från Karl XV till sekelslutet
Per Hasselberg i Herman Hofberg, Svenskt biografiskt handlexikon (andra upplagan, 1906)
Per Hasselberg i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1909)
Per Hasselberg i Internet Archive
Strömbom, Sixten (1965). Konstnärsförbundets historia. [2], Nationalromantik och radikalism : 1891-1920. Stockholm. sid. 1, 38-40, 42-45, 56-57, 64, 72, 77, 83, 90, 117-120, 149, 156-159, 176, 191, 195, 197, 200, 210, 248, 274, 332, 363, 366, 369, 371-372, 394, 396, 417. Libris 8575
Wirén, Folke (1954). ”Kring Såningskvinnan”. Ekskölden 1954,: sid. 9-12 : ill. 1102-4569. ISSN 1102-4569. Libris 14217958
- Wærn, Lennart: Per Hasselberg i Svenskt biografiskt lexikon (1969-1971)
Externa länkar |
Wikimedia Commons har media som rör Per Hasselberg.Bilder & media
Wikimedia Commons har media som rör Per Hasselberg..mw-parser-output table.navbox{border:#aaa 1px solid;width:100%;margin:auto;clear:both;font-size:88%;text-align:center;padding:1px}.mw-parser-output table.navbox+table.navbox{margin-top:-1px}.mw-parser-output .navbox-title,.mw-parser-output .navbox-abovebelow,.mw-parser-output table.navbox th{text-align:center;padding-left:1em;padding-right:1em}.mw-parser-output .navbox-thlinkcolor .navbox-title a{color:inherit}.mw-parser-output .nowraplinks a,.mw-parser-output .nowraplinks .selflink{white-space:nowrap}.mw-parser-output .navbox-group{white-space:nowrap;text-align:right;font-weight:bold;padding-left:1em;padding-right:1em}.mw-parser-output .navbox,.mw-parser-output .navbox-subgroup{background:#fdfdfd}.mw-parser-output .navbox-list{border-color:#fdfdfd}.mw-parser-output .navbox-title,.mw-parser-output table.navbox th{background:#b0c4de}.mw-parser-output .navbox-abovebelow,.mw-parser-output .navbox-group,.mw-parser-output .navbox-subgroup .navbox-title{background:#d0e0f5}.mw-parser-output .navbox-subgroup .navbox-group,.mw-parser-output .navbox-subgroup .navbox-abovebelow{background:#deeafa}.mw-parser-output .navbox-even{background:#f7f7f7}.mw-parser-output .navbox-odd{background:transparent}
| ||||||||
|
