Xrfgtjtk

Projektiler, i det här fallet kulor till en 357 Magnum

Projektil (militär förkortning prj) är ett föremål som skjuts ut från ett skjutvapen eller kastas/slungas med handen eller med ett vapen. Stenar användes ursprungligen för eldvapen och katapulter men från 1300-talet började man för eldvapnen använda kulor av järn, bly eller koppar och senare även andra typer av projektiler. Pilar är projektiler avsedda för skjutvapen.

Projektiler för eldvapen |

Så länge alla eldvapen hade slätborrade eldrör (pipor) kunde sfäriska projektiler användas, men när eldrören försågs med spiralvridna räfflor övergick man till att använda avlånga spetsiga projektiler. Genom räfflingens utformning erhöll projektilen en rotation vilken genom gyroverkan (gyroskop) stabiliserade den i banan.

Idag är artilleriets projektiler ihåliga och försedda med sprängladdning (spränggranater) eller exempelvis röksats (rökgranater). För stridsvagnskanoner har man sedan slutet av andra världskriget använt underkalibriga projektiler. Moderna stridsvagnskanoner har slätborrade eldrör och till dessa används pilprojektiler. De är underkalibrerade, tillverkade av volframkarbid eller utarmat uran, och har formen av en pil.

Handeldvapnens projektiler är massiva och består oftast av en blykärna med en mantel av koppar eller nickel, eller eventuellt av koppar- eller nickelpläterat järn.

Enligt folkrätten är projektiler som innehåller sprängladdning eller på annat sätt är avsedda att splittras vid träff förbjudna i handeldvapen i krigstid. Svenska polisen använder en expanderande projektil i sina tjänstevapen då de inte lyder under dessa bestämmelser. Detta är för att minska risken för överpenetration och skada på tredje part.
Vid jakt är det däremot lag på att kulan skall expandera i kroppen. Det åstadkoms genom att mantelspetsen på kulan är öppen och fläks upp vid träff.

Historik |

När kanonen kom i bruk använde man först rundknackade stenar som projektiler. Järnkulor var fördelaktigare på grund av sin tyngd, och i slutet av 1400-talet övergick man till sådana. Under 1500-talet började man göra bomber, granater i form av ihåliga järnklot. Ett brandrör i bomben tändes då före utskjutningen. Detta gjorde att endast mörsare kunde användas för granatskjutning ända i på 1800-talet.^[1]

År 1853 sköts för första gången granater ur en kanon, bombkanonen, och därmed var man framme vid utvecklingen till de moderna formerna av projektiler. Utmärkande för projektilen är att den får all sin rörelseenergi i startögonblicket.^[1]

Källor |

1. ^ [a b] Bra Böckers lexikon, 1979.
   

• Flygvapnets Eldvapenammunition 1949. Källa för förkortning.

Se även |

• Dumdumkula


• Norma Projektilfabrik