Xrfgtjtk

.mw-parser-output .infobox{border:1px solid #aaa;background-color:#f9f9f9;color:black;margin:.5em 0 .5em 1em;padding:.2em;float:right;clear:right;width:22em;text-align:left;font-size:88%;line-height:1.6em}.mw-parser-output .infobox td,.mw-parser-output .infobox th{vertical-align:top;padding:0 .2em}.mw-parser-output .infobox caption{font-size:larger}.mw-parser-output .infobox.bordered{border-collapse:collapse}.mw-parser-output .infobox.bordered td,.mw-parser-output .infobox.bordered th{border:1px solid #aaa}.mw-parser-output .infobox.bordered .borderless td,.mw-parser-output .infobox.bordered .borderless th{border:0}.mw-parser-output .infobox-showbutton .mw-collapsible-text{color:inherit}.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedtoprow td,.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedtoprow th{border:0;border-top:1px solid #aaa;border-right:1px solid #aaa}.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedrow td,.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedrow th{border:0;border-right:1px solid #aaa}.mw-parser-output .infobox.geography{border:1px solid #ccd2d9;text-align:left;border-collapse:collapse;line-height:1.2em;font-size:90%}.mw-parser-output .infobox.geography td,.mw-parser-output .infobox.geography th{border-top:solid 1px #ccd2d9;padding:0.4em 0.6em 0.4em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .mergedtoprow td,.mw-parser-output .infobox.geography .mergedtoprow th{border-top:solid 1px #ccd2d9;padding:0.4em 0.6em 0.2em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .mergedrow td,.mw-parser-output .infobox.geography .mergedrow th{border:0;padding:0 0.6em 0.2em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .mergedbottomrow td,.mw-parser-output .infobox.geography .mergedbottomrow th{border-top:0;border-bottom:solid 1px #ccd2d9;padding:0 0.6em 0.4em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .maptable td,.mw-parser-output .infobox.geography .maptable th{border:0;padding:0}

Amamikanin Status i världen: Starkt hotad[1]
Uppstoppat exemplar av en amamikanin
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Däggdjur Mammalia
Ordning	Hardjur Lagomorpha
Familj	Harar och kaniner Leporidae
Släkte	Pentalagus Lyon, 1904
Art	Amamikanin P. furnessi
Vetenskapligt namn
§ Pentalagus furnessi
Auktor	Stone, 1900
Utbredning
Utbredningsområde (röd)
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Amamikanin, amamihare eller riukiukanin (Pentalagus furnessi) är en art i familjen harar och den enda arten i släktet Pentalagus. Arten förekommer bara på två öar som tillhör de japanska Ryukyuöarna.

Kännetecken |

Djuret har en ullig mörkbrun till svart päls. Öronen är med en längd på 4 till 5 centimeter jämförelsevis korta. Även extremiteterna är korta och vid fötterna finns påfallande klor. Amamikanin når en kroppslängd mellan 40 och 53 centimeter och därtill kommer en 2 till 3,5 centimeter lång svans. Vikten ligger mellan två och tre kilogram.

Habitat |

Öarna Amami-Ōshima och Tokunoshima har subtropiskt klimat. Haren lever i höjder upp till cirka 700 meter över havet. Vanligast är arten i klippiga zoner med kottepalmer samt i ekskogar. Efter en storartad skogsröjning under 1970- och 1980-talet anpassade sig arten till gräsmark med arter av miskantussläktet.

Levnadssätt |

Amamikanin är aktiv på natten vanligen mellan klockan 17 och klockan 6 på morgonen. De gräver 30 till 200 centimeter långa tunnlar och vid slutet ligger bon som har en diameter på 20 centimeter och som används för att vila. Honan har förmåga att para sig flera gånger per år och per kull föds två eller tre ungdjur.

Vid en analys angående harens föda upptäcktes 29 olika växter i djurets magsäck. Vanligast var arter från mikantussläktet, starrsläktet och släktet Peucedanum. Dessutom hittades frukter från trädsläktena Castanopsis och Styrax.

Systematik |

Artens närmaste släktingar förmodas i det utdöda släktet Pliopentalagus som under miocen och pliocen var vis spridd över Eurasien.

Hot |

Tidigare var arter av ormsläktet Trimeresurus amamikaninens enda naturliga fiender. Senare infördes av människan manguster av släktet Herpestes samt hundar som jagar hardjuret.

Dessutom jagades arten fram till 1921 av människan för köttets skull och på grund av de läkande egenskaperna som tillskrivits amamikaninens kroppsdelar. Efter beslut av den japanska regeringen blev arten fullständig skyddad men förstörelsen av levnadsområdet och de nämnda fienderna hotar fortfarande arten. Hela populationen uppskattades 2003 med 2000 till 4800 individer. IUCN listar arten som stark hotad (endangered). För att skydda arten beslöts att utrota alla manguster på ön.

Vanligtvis undviker amamikaninen kontakt med människor. Trots allt finns den på ön i några inhängningar samt i djurparken i Kagoshima.

Referenser |

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 25 januari 2009.

• Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, Baltimore 1999, ISBN 0801857899
  


• Fumio Yamada, Fernando A. Cervantes: Pentalagus furnessi. In: Mammalian Species. Nr. 782, 2005.

1. 
   ^ Pentalagus furnessi på IUCN:s rödlista, auktor: Yamada, F & Sugimura, K. 2008, besökt 11 februari 2009.