Huvudserien
Huvudserien i ett Hertzsprung-Russell-diagram är en kurva längs med vilken de flesta stjärnor befinner sig. En stjärna i huvudserien kallas huvudseriestjärna. [1][2]
Kurvan är jämförelsevis skarpt avgränsad, eftersom både spektralklassen och luminositeten hos en stjärna bestäms nästan enbart av stjärnans massa så länge den fortfarande förbränner väte genom fusion till helium – vilket de flesta stjärnor gör.
Solen, med spektralklass G2V, är ett exempel på en huvudseriestjärna: den har varit det i ungefär 4,5 miljarder år och kommer att fortsätta så i ytterligare ungefär 4,5 miljarder år. Efter att vätet i solens kärna förbrukats kommer den att börja förbränna helium, svälla upp och bli en röd jättestjärna.
Innehåll
1 Exempelstjärnor
2 Se även
3 Externa länkar
4 Referenser
Exempelstjärnor |
Tabellen nedan visar typiska värden för stjärnor längs huvudsekvensen. Värdena för luminositet (L), radie (R) och massa (M) är relativ i förhållande till en dvärgstjärna – nämligen vår egen stjärna, solen.
De faktiska värdena för en stjärna inom huvudserien kan variera så pass mycket som 20-30 procent från de angivna värdena nedan.
Tabell med stjärnparametrar för huvudsekvensen
Klassificering stjärnklass
Radie
Massa
Luminositet
Temperatur
Exempel[3]
R☉
M☉
L☉
K
O6
18
40
500000
38000
Theta1 Orionis C
B0
7,4
18
20000
30000
Fi1 Orionis
B5
3,8
6,5
800
16400
Pi Andromedae A
A0
2,5
3,2
80
10800
Alfa Coronae Borealis A
A5
1,7
2,1
20
8620
Beta Pictoris
F0
1,3
1,7
6
7240
Gamma Virginis
F5
1,2
1,3
2,5
6540
Eta Arietis
G0
1,05
1,10
1,26
5920
Beta Comae Berenices
G2
1,00
1,00
1,00
5780
Solen … är en typisk G2V-stjärna.
G5
0,93
0,93
0,79
5610
Alfa Mensae
K0
0,85
0,78
0,40
5240
70 Ophiuchi A
K5
0,74
0,69
0,16
4410
61 Cygni A
M0
0,63
0,47
0,063
3920
Gliese 185[3]
M5
0,32
0,21
0,0079
3120
EZ Aquarii A
M8
0,13
0,10
0,0008
2660
Van Biesbroecks stjärna
Se även |
- Hertzsprung-Russell-diagram
- Asymptotiska jättegrenen
- Astronomi
Externa länkar |
- Stockholms Observatorium - Astronomiska termer
Referenser |
- Zombeck, Martin V., “Handbook of Space Astronomy and Astrophysics” (1990, 2:a upplagan), Cambridge University Press, ISBN 0-521-34787-4.
^ Harding E. Smith (1999). ”The Hertzsprung-Russell Diagram”. Gene Smith's Astronomy Tutorial. Center for Astrophysics & Space Sciences, University of California, San Diego. http://cass.ucsd.edu/public/tutorial/HR.html. Läst 24 oktober 2013.
^ Richard Powell (2006). ”The Hertzsprung Russell Diagram”. An Atlas of the Universe. http://www.atlasoftheuniverse.com/hr.html. Läst 24 oktober 2013.
- ^ [a b] ”SIMBAD astronomical Databse”. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/. Läst 24 oktober 2013.
