Xrfgtjtk

.mw-parser-output .infobox{border:1px solid #aaa;background-color:#f9f9f9;color:black;margin:.5em 0 .5em 1em;padding:.2em;float:right;clear:right;width:22em;text-align:left;font-size:88%;line-height:1.6em}.mw-parser-output .infobox td,.mw-parser-output .infobox th{vertical-align:top;padding:0 .2em}.mw-parser-output .infobox caption{font-size:larger}.mw-parser-output .infobox.bordered{border-collapse:collapse}.mw-parser-output .infobox.bordered td,.mw-parser-output .infobox.bordered th{border:1px solid #aaa}.mw-parser-output .infobox.bordered .borderless td,.mw-parser-output .infobox.bordered .borderless th{border:0}.mw-parser-output .infobox-showbutton .mw-collapsible-text{color:inherit}.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedtoprow td,.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedtoprow th{border:0;border-top:1px solid #aaa;border-right:1px solid #aaa}.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedrow td,.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedrow th{border:0;border-right:1px solid #aaa}.mw-parser-output .infobox.geography{border:1px solid #ccd2d9;text-align:left;border-collapse:collapse;line-height:1.2em;font-size:90%}.mw-parser-output .infobox.geography td,.mw-parser-output .infobox.geography th{border-top:solid 1px #ccd2d9;padding:0.4em 0.6em 0.4em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .mergedtoprow td,.mw-parser-output .infobox.geography .mergedtoprow th{border-top:solid 1px #ccd2d9;padding:0.4em 0.6em 0.2em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .mergedrow td,.mw-parser-output .infobox.geography .mergedrow th{border:0;padding:0 0.6em 0.2em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .mergedbottomrow td,.mw-parser-output .infobox.geography .mergedbottomrow th{border-top:0;border-bottom:solid 1px #ccd2d9;padding:0 0.6em 0.4em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .maptable td,.mw-parser-output .infobox.geography .maptable th{border:0;padding:0}

Opiumvallmo
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Växter Plantae
Division	Fröväxter Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter Angiospermae
Klass	Trikolpater Eudicotyledonae
Ordning	Ranunkelordningen Ranunculales
Familj	Vallmoväxter Papaveraceae
Släkte	Vallmosläktet Papaver
Art	Opiumvallmo P. somniferum
Vetenskapligt namn
§ Papaver somniferum
Auktor	Carl von Linné
Synonymer
Papaver somniferum subsp. nigrum Schübler & Martens Papaver somniferum subsp. nigrum (DC.) Thell. Papaver somniferum subsp. hortense Arcangeli Papaver polycephalum Hort. ex E.Vilm. Papaver opiiferum Forssk. Papaver officinale C. C. Gmelin Papaver nigrum Garsault Papaver indehiscens Dumort. Papaver hortense Hussenot Papaver glabrum Gilib. Papaver amplexicaule Stokes Papaver amoenum Lindl. Papaver album-nigrum Crantz Papaver album Mill.
Hitta fler artiklar om växter med Växtportalen Växtindex

Opiumvallmo (Papaver somniferum^[1]), även opievallmo eller fjädervallmo,^[2] är en ettårig ört inom familjen vallmoväxter.

Arten beskrevs av Carl von Linné. Enligt Catalogue of Life^[3][4] ingår Opievallmo i släktet vallmor, och familjen vallmoväxter, men enligt Dyntaxa^[5] är tillhörigheten istället släktet vallmor, och familjen vallmoväxter. Arten är reproducerande i Sverige.^[5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.^[3]

Beskrivning |

Den kan bli upp till 80 cm hög och blommar från juni till juli med upp till en decimeter breda blommor som varierar från vitt, rosa, violett till rött eller purpur. Kronbladen har vanligtvis en svart fläck vid basen. Frukten blir en stor, klotrund, kal kapsel med åtta till tolv märkesstrålar. Fröna är njurformade, vita, blåaktiga eller svarta. Stjälken är upprätt och har strödda, halvt stjälkomfattande, djupt parflikiga blad som är blågröna och nästan kålartade.

Förekomst och användning |

Opiumvallmo är en odlad art som ibland påträffas tillfälligt förvildad i närheten av bebyggelse, ofta på ruderatmark. Första fynduppgift som förvildad är från Varberg, Halland och publicerades 1818, men arten var känd redan under medeltiden.

Fröna används i matlagning, framför allt i bröd.

Ur mjölksaft från opiumvallmons frökapslar har man i Asien sedan mycket lång tid framställt opium, vilket använts för sina smärtstillande egenskaper, men också för rekreationellt bruk.

”	Då Ceres sörjde förlusten av sin dotter Proserpina, som blivit henne frånrövad av Pluton, skapade hon vallmoblomman, i vars sömngivande förmåga hon sökte lindring och glömska för sin sorg. Morpheus (Somnus), sömnens gud, framställdes också alltid omgiven av vallmo och detta är mer än en legend, då just ur vallmoblommans fröhus, företrädesvis den vita vallmon, man får opium. Fröna själva äro emellertid oskadliga, till och med ätbara och användes redan på romarnas tid.	„
– Ida Sager, Från gamla trädgårdsland (1910)

Referenser |

1. 
   ^ Carl von Linné, 1753 In: Sp. Pl.: 508
   


2. 
   ^ "opievallmo". NE.se. Läst 13 augusti 2013.
   


3. ^ [a b] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (18 januari 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/details/species/id/16718005. Läst 26 maj 2014. 
   


4. 
   ^ World Plants: Synonymic Checklists of the Vascular Plants of the World
   


5. ^ [a b] Dyntaxa Papaver somniferum
   

Externa länkar |

• Den virtuella floran – Opievallmo


• 
  


• 
  Wikimedia Commons har media som rör Opiumvallmo.
  Bilder & media