Sola fide
Sola fide, lat. 'Genom tron allena', ofta återgivet som tron allena, även kallat reformationens materialprincip,[1] är en av de tre grundsatserna i Martin Luthers reformatoriska lära.
I anslutning till Paulus teologi, särskilt till Romarbrevet och Galaterbrevet, lärde Luther att människan inte kan bli frälst genom gärningar utan endast genom tro. Detta riktade sig mot en viss typ av senmedeltida fromhet som Luther menade lade överdriven vikt vid botövningar och befrielse från sådana genom avlat.
I Efesierbrevet 2:8 framgår denna tankegång tydligt: "Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det". Paulus avvisar Gamla Testamentets lagrättfärdighet; han gick emot dem som menade att man bara kunde bli rättfärdig, det vill säga acceptabel inför Gud, genom att hålla lagen. Paulus hänvisar till Abraham, som levde under lagförbundet, och menade på hur han förklarades rättfärdig genom tro (1 Mos. 15:6).
Se även |
- Sola gratia
- Sola scriptura
Källor |
^ Reformationen, Bonniers Lexikon, Band 11, 1965
