Svenska hockeyligan
.mw-parser-output .infobox{border:1px solid #aaa;background-color:#f9f9f9;color:black;margin:.5em 0 .5em 1em;padding:.2em;float:right;clear:right;width:22em;text-align:left;font-size:88%;line-height:1.6em}.mw-parser-output .infobox td,.mw-parser-output .infobox th{vertical-align:top;padding:0 .2em}.mw-parser-output .infobox caption{font-size:larger}.mw-parser-output .infobox.bordered{border-collapse:collapse}.mw-parser-output .infobox.bordered td,.mw-parser-output .infobox.bordered th{border:1px solid #aaa}.mw-parser-output .infobox.bordered .borderless td,.mw-parser-output .infobox.bordered .borderless th{border:0}.mw-parser-output .infobox-showbutton .mw-collapsible-text{color:inherit}.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedtoprow td,.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedtoprow th{border:0;border-top:1px solid #aaa;border-right:1px solid #aaa}.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedrow td,.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedrow th{border:0;border-right:1px solid #aaa}.mw-parser-output .infobox.geography{border:1px solid #ccd2d9;text-align:left;border-collapse:collapse;line-height:1.2em;font-size:90%}.mw-parser-output .infobox.geography td,.mw-parser-output .infobox.geography th{border-top:solid 1px #ccd2d9;padding:0.4em 0.6em 0.4em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .mergedtoprow td,.mw-parser-output .infobox.geography .mergedtoprow th{border-top:solid 1px #ccd2d9;padding:0.4em 0.6em 0.2em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .mergedrow td,.mw-parser-output .infobox.geography .mergedrow th{border:0;padding:0 0.6em 0.2em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .mergedbottomrow td,.mw-parser-output .infobox.geography .mergedbottomrow th{border-top:0;border-bottom:solid 1px #ccd2d9;padding:0 0.6em 0.4em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .maptable td,.mw-parser-output .infobox.geography .maptable th{border:0;padding:0}
| |
Land | Sverige |
---|---|
Grundad | 1975 |
Tidigare | Elitserien (till juni 2013) |
Antal klubbar | 14 |
Nedflyttning till | Hockeyallsvenskan |
Nationella cuper | nej |
Internationella cuper | CHL |
Nuvarande mästare | Växjö Lakers HC (2018) |
TV-partners | C More |
Radiopartners | Sveriges Radio |
Webbplats | www.shl.se |
2018/2019 |
Svenska hockeyligan, officiellt SHL[1] (tidigare Elitserien i ishockey), är den högsta nivån i ishockeyns seriespel för herrar i Sverige. Ligan har spelats sedan säsongen 1975/1976. Serien består sedan 2015 av fjorton lag som spelar 52 omgångar, och sedan ett slutspel med åtta lag. Slutspelets vinnare blir svenska mästare i ishockey och får ta emot Le Mat-pokalen som är den officiella SM-bucklan. Inför säsongen 2013/2014 bytte ligan namn till SHL (Svenska hockeyligan).[1]
Räknar man med alla åren sedan första svenska mästerskapet spelades 1922 har Djurgårdens IF flest SM-tecken, före Brynäs IF, Färjestad BK och IK Göta. Färjestad BK är det lag som leder SHL:s maratontabell sedan säsongen 1975/1976, följt av Djurgårdens IF och Brynäs IF.[2]
Innehåll
1 Historia
1.1 Slutspelsformer före Elitserien
1.2 Säsongerna 1975/76 - 1976/77
1.3 Säsongerna 1977/78 - 1986/87
1.4 Säsongerna 1987/88 - 1995/96
1.5 Säsongerna 1996/97 - 2005/06
1.6 Säsongen 2006/07 - 2013/2014
2 Aktuell säsong
2.1 Lagen i Svenska hockeyligan 2018/2019
3 Poängsystem
3.1 SM-slutspel
4 Deltagande lag och svenska mästare
5 Svenska mästare genom åren
5.1 Antal SM-titlar
6 TV-sändningar
7 Dator- och TV-spel
8 Se även
9 Källor
9.1 Noter
9.2 Källförteckning
10 Externa länkar
Historia |
Svenska mästerskap i ishockey började spelas 1922, endast två år efter att sporten introducerats i Sverige av den amerikanske filmdirektören Raoul Le Mat. Innan den moderna Elitserien blev verklighet 1975/1976 bestod den högsta serien av:
- 1922/1923 - 1926/1927: Klass I
- 1927/1928 - 1934/1935: Elitserien
- 1935/1936 - 1943/1944: en enkelserie med 8 lag, Svenska serien.
- 1944/1945-1954/1955: två grupper, "Division 1 Norra" och "Division 1 Södra" med vardera 6 lag.
- 1955/1956-1973/1974: två grupper, Division 1 Norra och Division 1 Södra med vardera 8 lag.
- 1974/1975: en Division I-serie med 16 lag
Slutspelsformer före Elitserien |
- 1922-1944: Det fristående Svenska Mästerskapet består av rena utslagstävlingar med kvartsfinaler, semifinaler och final mellan de anmälda lagen.
- 1945-1951: Ettorna i Division I Norra och Division I Södra möts för att utse seriesegrare. Det fristående Svenska Mästerskapet består av rena utslagstävlingar med kvartsfinaler, semifinaler och final mellan de anmälda lagen.
- 1953-1955: Ett möte mellan segrarna i Division I Norra och division I Södra i bäst av två matcher.
- 1956-1961: En SM-serie med de två främsta i Division 1 Norra och Division 1 Södra. Före säsongen 1955/56 tilläts inga lag från norr om Gästrikland att spela i högsta serien.
- 1962-1965: En SM-serie med de fyra främsta i Division 1 Norra och Division 1 Södra.
- 1966-1967: Ett slutspel med kvartsfinaler, semifinaler, match om tredje pris och final i bäst av tre matcher mellan de fyra främsta lagen i Division 1 Norra och Division 1 Södra.
- 1968-1974: En SM-serie med de fyra främsta i Division 1 Norra och Division 1 Södra.
- 1975: Ett playoff med de fyra främsta i den allsvenska serien.
Inför Svenska Ishockeyförbundets årsmöte 1959 föreslog Arne Grunander, då ordförande för Djurgårdens IF och senare ordförande för Svenska Ishockeyförbundet, en serie med sex lag som möttes fyra gånger per säsong, totalt 20 omgångar. Djurgårdens IF var vid denna tid överlägsna i Sverige, och man ville göra det svenska seriespelet jämnare. Förslaget var mindre populärt bland landsortsklubbarna och drogs tillbaka på grund av det starka motståndet. I stället fick Arne Grunander i uppdrag av Svenska Ishockeyförbundet och Seriekommittén att utreda frågan om införande av ett nytt svenskt seriesystem.
Den 23 maj 1973 gav Svenska ishockeyförbundet, under ett extra årsmöte, sin förbundsstyrelse i uppdrag att tillsätta en kommitté som skulle utreda införandet av ett nytt seriesystem.[3]
Säsongen 1973/1974 blev Leksands IF svenska mästare i överlägsen stil. Svenska mästerskapstiteln säkrades redan med fyra omgångar kvar att spela, och serien ansågs vara för ojämn. Förespråkare talade om att locka mer publik, motståndarna påpekade att fler långresor skulle ge mer ekonomiska problem. Då säsongen var över lovade Arne Grunander att förändring var på gång. Ärenden gick ut på remiss bland klubbarna i Division I, och bara Modo AIK var emot.
I april 1974, efter att seriespelet i ishockey i Sverige säsongen 1973/1974 avslutats, beslöt Svenska Ishockeyförbundet på ett extrainsatt årsmöte att säsongen 1974/1975 skulle bli en övergångssäsong, inför Elitserien som startade säsongen 1975/1976.[4]
Beslutet att införa Elitserien påskyndades av att amerikanen Bruce Norris, som ägde NHL-klubben Detroit Red Wings, ville införa en professionell Europaliga från säsongen 1973/1974. Helge Berglund, ordförande för Svenska ishockeyförbundet åren 1948-1973 samt trafik- och stadsbyggnadsborgarråd i Stockholms stad åren 1945-1965, lyckades dock stoppa Bruce Norris lag från att spela i Sveriges kommunala ishallar.[4]
Säsongerna 1975/76 - 1976/77 |
Den 5 oktober 1975 släppte domarna Elitseriens första puckar i spel. Under de första två säsongerna bestod elitserien av tio lag som spelade 36 omgångar. Efter dessa flyttades lag 9 och 10 ner för spel i Division 1 följande säsong. De första fyra lagen spelade SM-slutspel som bestod av semifinaler, match om 3:e pris och final. Slutspelmatcherna avgjordes i bäst av tre matcher. Brynäs IF var dominanter och vann båda Elitseriens första säsonger.
Säsongerna 1977/78 - 1986/87 |
Systemet med tio lag som spelade 36 omgångar kom att leva kvar till mitten av 80-talet. Från och med säsongen 1977/78 förändrades dock nedflyttningssystemet: bara det lag som kom sist i serien flyttades ner för spel i Division 1 följande säsong, det lag som kom näst sist gick istället till Kvalserien. De första fyra lagen spelade SM-slutspel bestående av semifinaler och final. Fortfarande avgjordes slutspelmatcherna i bäst av tre matcher.
Säsongen 1986/87 blev speciell eftersom man beslutat att utöka Elitserien till tolv lag följande säsong. Inget lag flyttades ner automatiskt, och bara det lag som kom sist gick till Kvalserien.
Säsongerna 1987/88 - 1995/96 |
Från och med hösten 1987 bestod Elitserien av tolv lag som till att börja med spelade 22 omgångar. Efter dessa flyttades lag 11 och 12 över till spel i Allsvenskan. De resterande tio lagen fortsatte i Elitserien och mötte varandra hemma och borta ytterligare en gång. Efter sammanlagt spelade 40 omgångar gick de åtta första lagen till SM-slutspel. Lag 9 och 10 hade då spelat färdigt. I SM-slutspelet spelades kvartsfinaler, semifinaler och final i bäst av fem matcher.
Säsongerna 1996/97 - 2005/06 |
Antalet omgångar utökades till 50, undantaget 1997/98 då det bara spelades 46 omgångar. Dessutom införde man derbygrupper med fyra lag i varje. Lagen i samma grupp mötte varandra sex gånger och de övriga lagen fyra gånger.
Säsongen 2006/07 - 2013/2014 |
Spelordningen med derbygrupper utgick från och med säsongen 2006/2007. Idag består ligan av tolv lag som spelar 55 omgångar, d.v.s. varje lag möter de övriga lagen fem gånger. Sex lag får spela 28 hemmamatcher och 27 bortamatcher medan de övriga lagen får spela 27 hemmamatcher och 28 bortamatcher. Säsongen efter byter lagen så att antal hemma- och bortamatcher blir lika över två säsonger.
Den 17 juni 2013 bytte ligan namn till "SHL". SHL kan utläsas, och är en förkortning av, "Svenska hockeyligan" på svenska och "Swedish Hockey League" på engelska/internationellt.[1]
Den 13 mars 2014 meddelades att serien utökas från 12 till 14 lag från säsongen 2015/2016.[5]
Aktuell säsong |
Säsongen 2018/2019 blir den 44:e säsongen och kommer att spelas mellan september 2018–mars 2019. Nykomlingar i serien är Timrå IK, som ersatte Karlskrona HK.
Lagen i Svenska hockeyligan 2018/2019 |
Lag | Ort | Arena | Kapacitet |
---|---|---|---|
Brynäs IF | Gävle | Gavlerinken Arena | 8 265 |
Djurgårdens IF | Stockholm | Hovet | 8 094 |
Frölunda HC | Göteborg | Scandinavium | 12 044 |
Färjestad BK | Karlstad | Löfbergs Arena | 8 647 |
HV71 | Jönköping | Kinnarps Arena | 7 000 |
Mora IK | Mora | Jalas Arena | 4 514 |
Linköpings HC | Linköping | Saab Arena | 8 500 |
Luleå HF | Luleå | Coop Norrbotten Arena | 6 300 |
Malmö Redhawks | Malmö | Malmö Arena | 13 000 |
Rögle BK | Ängelholm | Lindab Arena | 5 150 |
Skellefteå AIK | Skellefteå | Skellefteå Kraft Arena | 5 801 |
Timrå IK | Timrå | NHK Arena | 6 000 |
Växjö Lakers | Växjö | Vida Arena | 5 750 |
Örebro HK | Örebro | Behrn Arena | 5 500 |
Poängsystem |
Om matchen efter full tid är oavgjord, spelas en förlängning (sudden death) med endast 3 spelare i vardera laget under högst 5 minuter. Om inget mål gjorts under förlängningen följer straffläggning. Lagen får då turas om att lägga tre straffar och det lag som gör flest mål på dessa vinner matchen. Vid lika får lagen slå var sin straff tills ett avgörande kommer. Poäng ges enligt följande:
- 3 poäng för vinst under ordinarie tid
- 2 poäng för vinst efter förlängning eller straffar
- 1 poäng för förlust efter förlängning eller straffar
- 0 poäng för förlust under ordinarie tid
SM-slutspel |
Vinnarna av grundserien får förutom äran en segerbonus på 1 miljon kronor. Dessutom får vinnarna fördelen att spela på hemmaplan i alla avgörande slutspelsmatcher.
När grundserien är färdigspelad påbörjas SM-slutspelet, där de sex främsta lagen är direktkvalificerade till slutspelet medan fr. o. m. 2015/16 lag 7-10 spelar åttondelsfinaler i bäst av tre matcher där vinnarna får slutspelsplatser. För förlorande lag är tävlingssäsongen slut, liksom för lag 11-12 i grundserien. Lag 13 och 14 möter lag från Hockeyallsvenskan i direktkval i bäst av sju matcher, där segrarna spelar i SHL nästa säsong, förlorarna i Hockeyallsvenskan.[6]
Kvartsfinaler, semifinaler och final spelades tidigare i bäst av fem matcher men fr.o.m. säsongen 2002/2003 spelas samtliga slutspelsmatcher i bäst av sju matcher. Sedan säsongen 2010/2011 börjar bäst placerade lag i elitserietabellen på hemmaplan, och man spelar varannan match hemma och borta.
Tidigare användes en valprocedur vid SM-kvartsfinalerna där seriesegraren fick välja motståndare mellan lagen placerade 5-8. Sedan fick lagen på plats 2 och 3 i tur och ordning välja mellan de lag som var kvar. Laget som kom fyra fick det laget som 1:an, 2:an och 3:an inte ville ha.[7] Valproceduren togs bort inför säsongen 2013/2014; 1:an möter den lägst placerade vinnaren från Play In, 2:an möter den andra vinnaren från Play In, 3:an möter 6:an, och 4:an möter 5:an.[6]
I semifinalerna spelar från och med säsongen säsongen 2005/2006 högst placerade lag i SHL mot lägst placerade lag. Näst högst placerade lag spelar mot näst lägst placerade lag.
Deltagande lag och svenska mästare |
Svenska mästare är markerade med guldstjärna.
75 76 | 76 77 | 77 78 | 78 79 | 79 80 | 80 81 | 81 82 | 82 83 | 83 84 | 84 85 | 85 86 | 86 87 | 87 88 | 88 89 | 89 90 | 90 91 | 91 92 | 92 93 | 93 94 | 94 95 | 95 96 | 96 97 | 97 98 | 98 99 | 99 00 | 00 01 | 01 02 | 02 03 | 03 04 | 04 05 | 05 06 | 06 07 | 07 08 | 08 09 | 09 10 | 10 11 | 11 12 | 12 13 | 13 14 | 14 15 | 15 16 | 16 17 | 17 18 | 18 19 | |
AIK | | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Björklöven | | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Brynäs | | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Djurgården | | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Frölunda | | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Färjestad | | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Hammarby | | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
HV71 | | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Karlskrona | | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Leksand | | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Linköping | | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Luleå | | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Malmö | | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
MoDo | | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Mora | | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Rögle | | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Skellefteå | | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Södertälje | | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Timrå | | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Väsby | | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Västerås | | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Växjö | | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Örebro HK | | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Örebro IK | |
Svenska mästare genom åren |
Svenska mästerskapen i ishockey har avgjorts drygt 80 gånger sedan starten 1922. Åren 1939, 1949 och 1952 kunde tävlingarna ej genomföras. Beviset för SM-seger är Le Mat-pokalen, svensk ishockeys största utmärkelse, som har delats ut sedan 1926. Flest SM-guld har Djurgårdens IF med 16 SM-titlar.
Två spelare delar på rekordet på flest erövrade SM-guld. Lasse Björn (Djurgårdens IF) och Tord Lundström (Brynäs IF) har nio SM-guld var.
Mästerskapet 1939 blev inställd på grund av den dåvarande stränga vintern, mästerskapet 1949 ställdes in på grund av världsmästerskapet i Sverige och säsongen 1951/1952 blev inställt på grund av olympiska vinterspelen.
1922 – IK Göta
1923 – IK Göta
1924 – IK Göta
1925 – Södertälje SK
1926 – Djurgårdens IF
1927 – IK Göta
1928 – IK Göta
1929 – IK Göta
1930 – IK Göta
1931 – Södertälje SK
1932 – Hammarby IF
1933 – Hammarby IF
1934 – AIK
1935 – AIK
1936 – Hammarby IF
1937 – Hammarby IF
1938 – AIK
1940 – IK Göta
1941 – Södertälje SK
1942 – Hammarby IF
1943 – Hammarby IF
1944 – Södertälje SK
1945 – Hammarby IF
1946 – AIK
1947 – AIK
1948 – IK Göta
1950 – Djurgårdens IF
1951 – Hammarby IF
1953 – Södertälje SK
1954 – Djurgårdens IF
1955 – Djurgårdens IF
1956 – Södertälje SK[8]
1957 – Gävle GIK[8]
1958 – Djurgårdens IF[8]
1959 – Djurgårdens IF[8]
1960 – Djurgårdens IF[8]
1961 – Djurgårdens IF[8]
1962 – Djurgårdens IF[8]
1963 – Djurgårdens IF[8]
1964 – Brynäs IF[8]
1965 – Västra Frölunda IF[8]
1966 – Brynäs IF
1967 – Brynäs IF
1968 – Brynäs IF[8]
1969 – Leksands IF[8]
1970 – Brynäs IF[8]
1971 – Brynäs IF[8]
1972 – Brynäs IF[8]
1973 – Leksands IF[8]
1974 – Leksands IF[8]
1975 – Leksands IF
1976 – Brynäs IF[9]
1977 – Brynäs IF[9]
1978 – Skellefteå AIK
1979 – Modo AIK[9]
1980 – Brynäs IF
1981 – Färjestad BK
1982 – AIK
1983 – Djurgårdens IF
1984 – AIK[9]
1985 – Södertälje SK
1986 – Färjestad BK
1987 – IF Björklöven
1988 – Färjestad BK
1989 – Djurgårdens IF
1990 – Djurgårdens IF
1991 – Djurgårdens IF
1992 – Malmö IF
1993 – Brynäs IF
1994 – Malmö IF
1995 – HV71
1996 – Luleå HF[9]
1997 – Färjestad BK
1998 – Färjestad BK
1999 – Brynäs IF
2000 – Djurgårdens IF[9]
2001 – Djurgårdens IF[9]
2002 – Färjestads BK[9]
2003 – Västra Frölunda HC[9]
2004 – HV71
2005 – Frölunda HC[9]
2006 – Färjestad BK
2007 – Modo Hockey
2008 – HV71[9]
2009 – Färjestad BK[9]
2010 – HV71[9]
2011 – Färjestad BK
2012 – Brynäs IF
2013 – Skellefteå AIK[9]
2014 – Skellefteå AIK[10]
2015 – Växjö Lakers
2016 – Frölunda HC
2017 – HV71
2018 – Växjö Lakers
Antal SM-titlar |
Lag | Antal titlar totalt (1922-) | Titlar i SHL (1976-) |
---|---|---|
Djurgårdens IF | 16 | 6 |
Brynäs IF | 13 | 6 |
Färjestad BK | 9 | 9 |
IK Göta | 9 | 0 |
Hammarby IF | 8 | 0 |
AIK | 7 | 2 |
Södertälje SK | 7 | 1 |
HV71 | 5 | 5 |
Frölunda HC | 4 | 3 |
Leksands IF | 4 | 0 |
Skellefteå AIK | 3 | 3 |
Malmö Redhawks | 2 | 2 |
Modo Hockey | 2 | 2 |
Växjö Lakers HC | 2 | 2 |
IF Björklöven | 1 | 1 |
Luleå HF | 1 | 1 |
Gävle GIK | 1 | 0 |
TV-sändningar |
C More (tidigare Canal+) äger rättigheterna till att visa matcher i TV och har sedan slutet av 1990-talet och under 2000-talet sänt ligans matcher.[11]Sveriges Radio rapporterar från matcherna genom Radiosporten.
Den 19 september 2016 meddelade SHL att man valt att förlänga avtalet med C More. Det nya fortsätter att ge C More exklusiva sändningsrättigheter av samtliga SHL-matcher fram till och med säsongen 2023/2024.[12]
Tidigare har delar av SM-slutspelet visats i TV4. Under 1990-talet sändes även matcher i den nu nedlagda kanalen Supersport, och dessförinnan sände ibland SVT.
Dator- och TV-spel |
Svenska hockeyligan (Elitserien) har också getts ut som datorspel tre gånger: Elitserien 95 till Sega Mega Drive, Elitserien 96 till Sega Mega Drive och Elitserien 2001 till PC. Sedan NHL 2004 och framåt är också lagen tillgängliga i EA Sports spelserie baserad på NHL.
Se även |
- Hockeyallsvenskan
- Lista över ishockeyligor
- Lista över ishockeyspel
- Lista över rekord i Svenska hockeyligan
- Maratontabell för Svenska hockeyligan
- Maratontabell för Sveriges högsta division i ishockey
Källor |
Noter |
- ^ [a b c] SHL 17 juni 2013): "Elitserien blir SHL". SHL.se. Läst 27 augusti 2013.
^ Hockeyligan.se - Elitseriens marathontabell Arkiverad 23 november 2010 hämtat från the Wayback Machine.
^ Jyri Backman. ”I skuggan av NHL”. Göteborgs universitet. sid. 52. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/32679/1/gupea_2077_32679_1.pdf. Läst 17 mars 2018.
- ^ [a b] Stora ishockeyboken, Gregor von Know, Bokförlaget Semic 2002, sidan 72-82 - Elitserien
^ Robert Pettersson (13 mars 2014). ”SHL utökar till 14 lag nästa år”. Hockeysverige. http://www.hockeysverige.se/2014/03/13/shl-utokar-till-14-lag-nasta-ar/. Läst 14 mars 2014.
- ^ [a b] Hemming, Johanna (13 juni 2013). ”Nytt format på SM-slutspelet i ishockey”. Svenska hockeyligan. http://www.shl.se/artikel/38194/. Läst 16 juli 2014.
^ Elitseriens SM-slutspel säsongen 2010/2011' läst 5 april 2011
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q] Inget SM-slutspel, laget vann SM-serien.
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n] Laget vann även Elitserien.
^ Laget vann även SHL.
^ Nya avtalet för C More - håller kvar i elitserien Expressen.se 15 mar 2013
^ ”C More förlänger sitt SHL-avtal – till 2024”. expressen.se. http://www.expressen.se/sport/hockey/shl/c-more-forlanger-sitt-shl-avtal--till-2024/. Läst 26 september 2019.
Källförteckning |
Alla tiders elitserie, Jonas Fahlman, Idrottsförlaget 2008, sidan 8-11 - Så började det
Stora ishockeyboken, Gregor von Know, Bokförlaget Semic 2002, sidan 72-82 - Elitserien
Externa länkar |
Wikimedia Commons har media som rör Svenska hockeyligan.Bilder & media
- SHL.se - Officiell hemsida för Svenska hockeyligan
- Svenska hockeyligan - Ligatabell, spelscheman, inbördes möten och direktrapporter
- Hockeysnack community
- Svensk Hockey - Elitserien säsongerna 1975/1976-2002/2003
- Svenska Ishockeyförbundet
.mw-parser-output table.navbox{border:#aaa 1px solid;width:100%;margin:auto;clear:both;font-size:88%;text-align:center;padding:1px}.mw-parser-output table.navbox+table.navbox{margin-top:-1px}.mw-parser-output .navbox-title,.mw-parser-output .navbox-abovebelow,.mw-parser-output table.navbox th{text-align:center;padding-left:1em;padding-right:1em}.mw-parser-output .navbox-thlinkcolor .navbox-title a{color:inherit}.mw-parser-output .nowraplinks a,.mw-parser-output .nowraplinks .selflink{white-space:nowrap}.mw-parser-output .navbox-group{white-space:nowrap;text-align:right;font-weight:bold;padding-left:1em;padding-right:1em}.mw-parser-output .navbox,.mw-parser-output .navbox-subgroup{background:#fdfdfd}.mw-parser-output .navbox-list{border-color:#fdfdfd}.mw-parser-output .navbox-title,.mw-parser-output table.navbox th{background:#b0c4de}.mw-parser-output .navbox-abovebelow,.mw-parser-output .navbox-group,.mw-parser-output .navbox-subgroup .navbox-title{background:#d0e0f5}.mw-parser-output .navbox-subgroup .navbox-group,.mw-parser-output .navbox-subgroup .navbox-abovebelow{background:#deeafa}.mw-parser-output .navbox-even{background:#f7f7f7}.mw-parser-output .navbox-odd{background:transparent}
|
|
|
|