Intercity
Intercity (IC) är ett begrepp för ett större antal tåglinjer. Intercity betyder "mellan städer" och beteckningen avser främst olika dagtåg mellan städer på lite längre avstånd från varandra. Extra snabba motorvagnståg brukar dock inte kallas Intercity utan ha egna varumärken, såsom TGV, ICE eller X 2000.[1][2]
Intercity finns i de flesta europeiska länder. Bland dessa länder kan nämnas Sverige, Tyskland, Danmark, Tjeckien, Polen, Norge, Rumänien, Nederländerna, Schweiz, Serbien, Österrike och Kroatien. Intercity har helt olika status i olika länder. I vissa av dessa länder är Intercity ett tåg med hög klass och hög status medan i andra länder är det de lite enklare tågen för längre sträckor. Gränsöverskridande dagtåg av denna typ brukar kallas Eurocity.[3]
Ursprungligen var det Storbritannien som tog fram begreppet Intercity 1966. Därefter har andra europeiska länder följt efter och antagit samma begrepp. I det forna Östeuropa under kalla kriget fanns inte begreppet Intercity. Efter att kalla kriget tog slut 1989 infördes däremot begreppet Intercity i stor skala även i dessa länder.
Innehåll
1 Danmark
2 Nederländerna
3 Norge
4 Sverige
4.1 Intercity
4.2 Interregio
5 Tyskland
5.1 Intercity
5.2 Interregio
6 Österrike
7 Källor
8 Externa länkar
Danmark |
Intercity kom till Danmark 1974 och trafikerade sträckan Köpenhamn-Århus. Idag finns det sju linjer som även internationellt kompletteras av Eurocity sedan 1987.
Nederländerna |
I Nederländerna infördes Intercity-tågen 1970. Tågen som går ganska ofta liknar Sveriges regionaltåg snarare än Intercitytågen då de går i tät trafik och stannar på många stationer. Tågen är lätta att känna igen med sin gul-blå färgsättning och sin högt belägna förarhytt. Det finns även mer "klassiska" Intercitytåg i Nederländerna, dessa är sammansatta med manövervagn + 11 mellanvagnar + lok respektive manövervagn + fyra mellanvagnar + lok för att likna motorvagnståg. Även internationella loktåg benämnda "Intercity" förekommer.
Norge |
I Norge är Intercity (även omtalat som bl.a. InterCity-utbyggingen, InterCity-strekningene och tidigare InterCity-triangelet) är en sammanfattande benämning på järnvägslinjerna från Oslo till Halden, Skien, Hønefoss och Lillehammer. Banorna omfattar Østfoldbanen, Follobanen, Vestfoldbanen, Ringeriksbanen, Gardermobanen samt Dovrebanen till Lillehammer. Längsta avstånden från Oslo är ca 180 km (Lillehammer, Skien).
Cirka 80 % av NSBs persontågtrafik sker inom detta område.[källa behövs] Det finns planer på att bygga om dessa sträckor till dubbelspår för 200 km/h eller mer hela vägen. Vissa sträckor är utbyggda under 1990-talet och 00-talet, och en del andra sträckor är under 10-talet under byggnad. Det finns en förhoppning att allt är färdigbyggt år 2030.[4]
Sverige |
Intercity |
I Sverige är Intercity sedan många år begreppet för de enklare tåg som går på längre sträckor. Fram till början av 1990-talet var det däremot annorlunda då Intercity symboliserade de tåg på längre sträckor som hade lite högre standard, tågen stannade även endast på de större och medelstora stationerna. Under 1980-talet var det höga krav på tågen för att benämnas Intercity. Tågen skulle bestå av Statens Järnvägars då modernaste vagnar och samtliga tåg av denna typ skulle ha restaurangvagn. I restaurangvagnen fanns även en så kallad Intercity-Shop där det såldes parfymer och liknande saker. När X 2000 infördes förlorade Intercity sin status och degraderades.
Det senaste åren har det dock hänt en del med Intercity i Sverige eftersom nya tåg har ersatt ett stort antal äldre tåg och därför har ett antal Intercity-tåg också förnyats med moderna tåg. Majoriteten av dagens Intercity-tåg är så kallade lokdragna tåg, dragna av lok som Rc3 och Rc6. Även Rc1, Rc2, Rc4 och Rc5 har använts för att dra Intercity-tåg men de har överförts till Green Cargo som godstågslok. Många avgångar med moderna motorvagnståg kallas inte Intercity utan har egna namn, till exempel Öresundståg. Exempel på svenska Intercitylinjer:
Stockholm–Södertälje–Norrköping–Linköping–Mjölby–Nässjö–Alvesta–Hässleholm–Lund–Malmö
Stockholm–Arlanda–Uppsala–Sala–Borlänge–Falun
Stockholm–Arlanda–Uppsala–Gävle–Söderhamn–Hudiksvall–Sundsvall
Interregio |
En period hade SJ ett produktnamn Interregio som hade lägre standard, men fungerade som Intercity.[5]
Tyskland |
Intercity |
I Tyskland lanserades Intercity år 1971 som komplement till det tyska Trans Europ Express (TEE) men kom så småningom att ersätta TEE. Från början fanns det bara första klass på tågen men år 1979 infördes även andra klass på tågen. Intercitytågen kan gå i 200km/h. En del Intercitylinjer är delvis ersatta av InterCityExpress.
Interregio |
År 1988 kom Interregio till Tyskland som komplement till Intercity. I praktiken var det ingen skillnad mellan Intercity och Interregio förutom att Interregio gick på kortare sträckor än Intercity, varför Interregio lades ner år 2003 och delvis ersattes av Intercity och InterregioExpress.
Österrike |
De österrikiska Intercity-tågen körs av Österreichische Bundesbahnen och är mer regionaltågsliknande då de flesta snabbtågen är gränsöverskridande Eurocity-tåg. Även snabbtåg som ej är gränsöverskridande för ofta beteckningen Eurocity.
Exempel på Intercitylinjer i Österrike 2016:
- Wien Hbf–Bruck/Mur–Klagenfurt–Villach
- Graz–Selzthal–Bischofshofen–Salzburg
Källor |
^ ”Lista: Höghastighetståg i världen” (på sv-SE). Sydsvenskan. https://www.sydsvenskan.se/2014-07-03/lista-hoghastighetstag-i-varlden. Läst 15 mars 2018.
^ ”Tyska tåg kör till London” (på sv). Ny Teknik. https://www.nyteknik.se/fordon/tyska-tag-kor-till-london-6425002. Läst 15 mars 2018.
^ Augustsson, Tomas. ”Jätteorder när Deutsche Bahn byter ut sina tåg” (på sv). SvD.se. https://www.svd.se/jatteorder-nar-deutsche-bahn-byter-ut-sina-tag. Läst 15 mars 2018.
^ InterCity. Bane NOR SF.
^ ”Vagnguide - Sittvagn BFS9 - järnväg.net” (på sv-se). www.jarnvag.net. http://www.jarnvag.net/vagnguide/bfs9. Läst 15 mars 2018.
Externa länkar |
Wikimedia Commons har media som rör Intercity.Bilder & media