Titel





För andra betydelser, se Titel (olika betydelser).





Brorskål. Färglitografi av Hjalmar Mörner, 1830. Kungliga biblioteket.


En titel är ett ord som vanligen indikerar en persons yrke, sociala position eller status. De kan användas vid tilltal, men den vanligaste användningen är som en status- eller befattningsmässig beskrivning.


Titlar har använts i de flesta samhällen och kan vara antingen ärvda eller förvärvade. För många titlar har det funnits explicita regler om vem och hur de får användas. Förr var det vanligt att makan till den betitlade maken i sociala sammanhang utrustades med en feminiserad form, exempelvis kunde makan till en konsul kallas konsulinnan. Motsatsen, att maken får en egen form av makans titel, är om inte okänt så åtminstone mycket ovanligt. I de fall en titel är förvärvad hör den ofta ihop med ett yrke, ett uppdrag eller en utbildning.




Innehåll






  • 1 Användning i Sverige


    • 1.1 Äldre tid[1]


    • 1.2 Senare tid




  • 2 Referenser





Användning i Sverige |


Titlar och artighetsfraser är något som ändras med tid och mode, och det har i Sverige i olika tider funnits en mängd titlar och fraser.



Äldre tid[1] |


Fram till tidigt 1900-tal var titelsystemet i Sverige relativt hierarkiskt och styrt, och indelade i en mängd undergrupper































































































































































Titel
Artighetsfras samt överskrift i brev
Tilltal
Avslutningsfras i brev

Konungen
Stormägtigste, Allernådigste Konung
Eders Kunglig Majestät
Framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit; Stormägtigste, Allernådigste Konung; Eders Kungl. Maj:ts; Allerunderdånigste och tropligtigste tjänare och undersåte. (Tjänare nyttjas om Kungl. fullmakt innehas, annars endast undersåte.)

Drottningen
Stormägtigsta, Allernådigsta Drottning
Eders Kunglig Majestät
Framhärdar med all undersåtlig lydnad och trohet; Stormägtigsta, Allernådigsta Drottning; Eders Kungl. Maj:ts; Allerunderdånigste och tropligtigste tjänare och undersåte. (Tjänare nyttjas om Kungl. fullmakt innehas, annars endast undersåte.)

Kronprins eller Kronprinsessa
Högborne Furste, Allernådigste Kronprins (eller Herre)
Eders Kunglig Höghet
Med djupaste vördnad och nit framhärdar; Högborne Furste; Eders Kungl. Höghets; underdånigste tjänare.

Prins eller Prinsessa
Högborne Furste, Allernådigste Herre
Eders Kunglig Höghet
Med djupaste vördnad och undergivenhet framhärdar; Högborne Furste; Eders Kungl. Höghets; underdånigste tjänare

Ämbetsverk och Domstolar
Till Kungl. Maj:ts och Rikets Svea Hovrätt eller Till Kungl. Maj:ts Befallningshavande i N.N. Län

dag, årtal samt namn
Grevar och Friherrar

Högvälborne
Ers nåd / Herr greve alt baron


Adelsmän

Välborne
Ers nåd / Herr


Ärkebiskop, Biskop, Överhovpredikant, Pastor primarius
Högvördigste
Herr


Domprost, Teologie doktor, Licentiat
Högvördige och Vittberömde
Herr


Hovpredikant, Pastor, Kyrkoherde i Stockholm, Regementspastor, Lektor eller Rektor (som är präster)
Högärevördige och Höglärde
Herr


Konrektor, Kyrkoherde, Bataljonspredikant, Skvadronspredikant
Välärevördige och Höglärde, (om de inte är Filosofie doktor blir det istället Välärevördige och Högvällärde)
Herr


Komminister, Skolkolleger, Skollärare
Ärevördige och Vällärde, (om de är Filosofie doktor blir det Ärevördige och Höglärde)
Herr

Civila och militära ämbetsmän som innehar Kunglig fullmakt
Högädle
Herr

Civila tjänstemän
Ädle och Högaktade
Herr

Lägre civila tjänstemän
Välaktade
Herr


Jurist
Vittlagfarne och Höglärde
Herr


Medicine doktor
Vitterfarne och Höglärde
Herr


Professor vid Universitet
Vittberömde och Höglärde
Herr


Borgare, Handelsman
Högaktade
Herr


Hantverkare i städer
Äreborne och Konsterfarne
Herr


Nämndeman
Ärlige och Välförståndige
Herr


Bonde
Ärlige och Förståndige
Herr


Dräng, Torpare
Ärlige och Beskedlige
Herr


Soldat
Ärlige och Manhaftige
Herr


Hantverkare på landsbygden
Ärlige och Konsterfarne
Herr


Före du-reformen som infördes i Sverige i slutet av 1960-talet och början på 1970-talet var det viktigt hur man titulerade varandra.
Före denna reform var det vanligt att männen sinsemellan slopade titlarna genom att bli "du och bror" med varandra för att kunna umgås mer lättsamt. Titelbortläggningen kunde ske med en ceremoni som kallades brorskål eller duskål.


Restaurangpersonal, butikspersonal och liknade undvek titlar genom att säga "vad får det vara?" och andra fraser, även om de också kunde använda "herrn" och "frun" om de inte visste titeln, vilket finare stamgäster förväntade att de visste.



Senare tid |


En man som inte har någon särskild titel av annat slag tituleras på svenska herr/herrn, en kvinna tituleras fru/frun eller fröken, det senare om man vet eller kan anta att hon är ogift.


Numera används sällan titlar vid tilltal utom i mycket officiella sammanhang eller i vissa situationer, till exempel i militära sammanhang.



Referenser |




  1. ^ http://aforum.genealogi.se/discus/messages/1063/16319.html




Popular posts from this blog

Bressuire

Cabo Verde

Gyllenstierna