Indycar Series
IndyCar Series är den viktigaste serien sanktionerad av Indy Racing League och körs på ovalbanor och vanliga racerbanor främst i USA mellan mars och oktober.
Innehåll
1 Historia
1.1 Sammanslagning med Champ Car
2 Bilar
3 Banor
4 Kända förare
Historia |
1994 annonserade Tony George, president på Indianapolis Motor Speedway, att han planerade att starta sin egen serie för formelbilar, som ett billigare alternativ och mindre teknologiskt avancerat än CART, som var den officiella serien då. Han drog tillbaka Indianapolis 500 från CART-schemat, och inkluderade den i sin nya serie som till en början helt enkelt hette Indy Racing League. I början av seriens historia var det inte särskilt kända förare och team som deltog, förutom ett par äldre förare som CART-stallen inte längre vill ha kvar. Efter sex år i relativ anonymitet förutom under Indydagen, klev serien in i rampljuset när Penske meddelade att de bytte till serien 2002. Året därpå flyttade Chip Ganassi Racing och Andretti Green Racing till serien, vilket gjorde den till den ledande serien inom amerikansk formelbilsracing.
Andretti Green Racing blev det mest framgångsrika teamet under de följande säsongerna, med Tony Kanaan, Dan Wheldon och Dario Franchitti alla som mästare för teamet. Den första säsongen med de kända överhopparna från CART; 2003, vanns av Scott Dixon från Nya Zeeland i Ganassi, som även vann titeln 2008, och var en av decenniets mest framgångsrika förare. Sam Hornish Jr. var dock decenniets allra mest framgångsrika förare, då amerikanen vann serien 2001, 2002 och 2006, innan han bytte till NASCAR.
Sammanslagning med Champ Car |
2008 tog IndyCar över Champ Car, sedan serien var på väg att gå i konkurs, vilket gjorde att det bara blev en högklassig formelbilsserie i USA, vilket ansågs nödvändigt för formelbilsracingens framtida intresse. George och IRL har ofta fått skulden för intressetappet sedan splittringen, och serien står i skuggan av NASCAR när det gäller sponsorintäkter och förarlöner. Den kvinnliga stjärnan Danica Patrick har dock fått intresset för serien att öka i USA, liksom det faktum att den tvåfaldige vinnaren av Indianapolis 500, Hélio Castroneves vann Dancing with the Stars 2007. Tack vare dessa har intresset ökat, och Indianapolis 500 2008 var nästan fullsatt för första gången på länge.
Bilar |
Serien kör med chassin från Dallara och motorer från Honda och Chevrolet. Genom åren har ett antal chassitillverkare varit med, noterbart Panoz, vilka blev mästare med Scott Dixon 2003, och även Toyota som motortillverkare har tävlat i serien med framgång. Efter Panoz tillbakadragande 2005 beslutades att Dallaran skulle bli standardchassi i serien, och när även Toyota drog sig tillbaka efter att ha blivit förbisprungna av Honda har serien varit en specserie (alla har formellt samma material). Bränslet är en blandning mellan metanol och etanol. Motorn har ungefär 650 hk, och kan på Indianapolis nå 370 km/h. Bilen är dock ganska osmidig på vanliga racerbanor jämfört med en formel 1-bil, och även en Champ Carbil.
Banor |
Serien kördes under de första nio säsongerna enbart på ovalbanor, vilket klart skilje den från CART. Den första säsongen pågick bara våren 1996, och besökte bara tre banor: Walt Disney World Speedway utanför Orlando, Phoenix International Raceway i Phoenix i Arizona och även Indianapolis 500. Det innebar två korta ovaler och en superoval. Den andra säsongen gick mellan 1996 och 1997, och bestod av tio omgångar, varav fem på korta ovaler, fyra på mellanovaler och ett race på en superoval. Efter det utökades serien till elva omgångar 1998, innan tävlingskalendern bantades något de två följande säsongerna. Samtidigt blev Texas Motor Speedway säsongfinal, vilket den var fram till 2004.
Från och med 2001 körs serien med minst 13 omgångar, och mellan 2002 och 2004 bestod serien av cirka 16 omgångar, och allt fler mellanovaler lades till serien. Säsongen 2005 utökades serien med tre tävlingsbanor till för att vidga serien. De två NASCAR-banorna Watkins Glen och Sears Point samt ett stadslopp i Saint Petersburg i Florida, Honda Grand Prix of Saint Petersburg, lades till.
Det blev stora förändringar säsongen 2006, då kalendern bantades till 14 race, medan de tre racerbanetävlingarna var kvar. Säsongen 2007 såg det ut som om serien hittat en balans mellan bantyperna, efter att Mid-Ohio och Detroit lagts till i kalendern.
Detta ändrades dock när Champ Car övertogs av IRL och vissa Champ Car-tävlingar skulle ingå i IndyCar.
Long Beach och Edmonton lades snabbt till, vilka säsongen 2009 följdes av Torontos Grand Prix. Säsongen 2009 innehöll sammanlagt 17 tävlingar, tio på ovaler och sju på racerbanor.
Följande banor har genom åren deltagit:
Atlanta Motor Speedway
California Speedway
Charlotte Motor Speedway
Chicagoland Speedway
Detroit Belle Isle
Dover International Speedway
Edmonton Indy
Gateway International Raceway
Homestead-Miami Speedway
Indianapolis Motor Speedway
Iowa Speedway
Kansas Speedway
Kentucky Speedway
Las Vegas Motor Speedway
Long Beach Circuit (Long Beach Grand Prix)
Michigan International Speedway
Mid-Ohio Sports Car Course
Milwaukee Mile
Nashville Superspeedway
Nazareth Speedway
New Hampshire Motor Speedway
Phoenix International Raceway
Pikes Peak International Raceway
Pocono Raceway
Richmond International Raceway
Streets of Saint Petersburg (Honda Grand Prix of Saint Petersburg)
Sears Point Raceway
Texas Motor Speedway
Torontos Grand Prix
Twin Ring Motegi
Walt Disney World Speedway
Watkins Glen International
Kända förare |
Serien har inte haft lika lätt att locka kända internationella namn som Champ Car hade under 1990-talet, och man har även haft problem med för få amerikanska förare som slagits om segrar. Under de första åren dominerades serien av inhemska förare, men så fort de stora CART-teamen anslutit tog de med sig sina utländska förare, som vann nästan allt som kom i deras väg. Den mest framgångsrika föraren är dock Sam Hornish Jr., som är amerikan.
Marco Andretti
Michael Andretti
Enrique Bernoldi
Raul Boesel
Kenny Bräck
Ryan Briscoe
Hélio Castroneves
Gil de Ferran
Scott Dixon
Dario Franchitti
Bruno Junqueira
Sam Hornish Jr.
Arie Luyendyk
Tony Kanaan
Vitor Meira
Danica Patrick
Graham Rahal
Eliseo Salazar
Takuma Sato
Tony Stewart
Al Unser Jr.
Justin Wilson
Dan Wheldon
Några förare har kört serien bara på deltidsbasis (vanligtvis Indianapolis 500)
Sébastien Bourdais
Franck Montagny
Juan Pablo Montoya
Paul Tracy
.mw-parser-output table.navbox{border:#aaa 1px solid;width:100%;margin:auto;clear:both;font-size:88%;text-align:center;padding:1px}.mw-parser-output table.navbox+table.navbox{margin-top:-1px}.mw-parser-output .navbox-title,.mw-parser-output .navbox-abovebelow,.mw-parser-output table.navbox th{text-align:center;padding-left:1em;padding-right:1em}.mw-parser-output .navbox-thlinkcolor .navbox-title a{color:inherit}.mw-parser-output .nowraplinks a,.mw-parser-output .nowraplinks .selflink{white-space:nowrap}.mw-parser-output .navbox-group{white-space:nowrap;text-align:right;font-weight:bold;padding-left:1em;padding-right:1em}.mw-parser-output .navbox,.mw-parser-output .navbox-subgroup{background:#fdfdfd}.mw-parser-output .navbox-list{border-color:#fdfdfd}.mw-parser-output .navbox-title,.mw-parser-output table.navbox th{background:#b0c4de}.mw-parser-output .navbox-abovebelow,.mw-parser-output .navbox-group,.mw-parser-output .navbox-subgroup .navbox-title{background:#d0e0f5}.mw-parser-output .navbox-subgroup .navbox-group,.mw-parser-output .navbox-subgroup .navbox-abovebelow{background:#deeafa}.mw-parser-output .navbox-even{background:#f7f7f7}.mw-parser-output .navbox-odd{background:transparent}
|
|