Potemkinkuliss
Potemkinkulisser (egentligt uttal Potjomkinkulisser) eller Potëmkinbyar [patjå'mkin-] är bedrägliga skönmålningar som är avsedda att dölja en bedrövlig verklighet bakom vackra och förskönande kulisser. Begreppet sägs ha kommit från den ryska fursten Grigorij Potemkin som inför kejsarinnan Katarina II:s resa till Krim 1787 lät bygga teaterdekorationer utefter hennes resväg föreställande välmående byar för att ge intryck av det välstånd han snabbt åstadkommit på den nyerövrade halvön.[1]
Enligt Simon Sebag Montefiore som har skrivit biografin Potemkin och Katarina den stora - en kejserlig förbindelse, är "Potemkinkulisserna" en myt uppfunnen av Potemkins politiska fiender.
Exempel på potemkinkulisser |
- Gettot och staden Theresienstadt kallades paradisghettot under andra världskriget - när det förevisades för Röda Korset putsades fasader och gator och blommor planterades. Det var dock en potemkinfasad, verkligheten var svält, usla förhållanden och den grymma hemligheten att det var en mellanstation till Auschwitz-Birkenau.
- I förintelselägren i östra Polen, till exempel Treblinka, fanns potemkinfasader i form av trevliga stationshus.
Gijeong-dong, Nordkorea
Referenser |
^ Potemkin-byar i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1915)