Ecklesiologi
Ecklesiologi är ett studium av kyrkan där särskild tyngdpunkt läggs på kyrkosyn, det vill säga tolkning eller praktik gällande kyrkans uppgifter och verksamhet. Ordet ecklesiologi kommer från det grekiska ordet εκκλησία (ecklesia) som betyder församling eller i överförd betydelse kyrka. Ecklesiologi kan översättas som läran om kyrkan. De enskilda frågor som berörs inom ämnet ecklesiologi är ämbete, sakramentslära, organisation, kyrkorätt, praxis m.m. Vad som menas med ecklesiologi är alltså något utöver endast kyrkosyn men något annat än enbart kyrkovetenskap.
Termen ecklesiologi dyker upp för första gången någon gång mellan slutet av 1300-talet och slutet av 1600-talet, men det är först i 1990 års utgåva av NE som termen finns beskriven i ett svenskt uppslagsverk. Termen ecklesiologi har fått genomslagskraft i modern teologi under 1980- och 1990-talen. Begreppets betydelse har under denna tid förändras i och med utbredandet av användandet.
Historiskt spelade synen på kyrkan i Sverige en avgörande roll under striderna på 1500-talet och en fragmatisering av kyrkosyner kunde under 1600-talet skönjas i den svenska teologiska debatten. Under 1800-talet skedde i och med väckelserörelsernas kyrkokritik en uppgörelse med tidigare kyrkosyn. Det är i detta fält mellan kyrkosyn och kyrka som ecklesiologin rör sig.
Denna kristendomsrelaterade artikel saknar väsentlig information. Du kan hjälpa till genom att tillföra sådan.
