Guldmurarbi
.mw-parser-output .infobox{border:1px solid #aaa;background-color:#f9f9f9;color:black;margin:.5em 0 .5em 1em;padding:.2em;float:right;clear:right;width:22em;text-align:left;font-size:88%;line-height:1.6em}.mw-parser-output .infobox td,.mw-parser-output .infobox th{vertical-align:top;padding:0 .2em}.mw-parser-output .infobox caption{font-size:larger}.mw-parser-output .infobox.bordered{border-collapse:collapse}.mw-parser-output .infobox.bordered td,.mw-parser-output .infobox.bordered th{border:1px solid #aaa}.mw-parser-output .infobox.bordered .borderless td,.mw-parser-output .infobox.bordered .borderless th{border:0}.mw-parser-output .infobox-showbutton .mw-collapsible-text{color:inherit}.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedtoprow td,.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedtoprow th{border:0;border-top:1px solid #aaa;border-right:1px solid #aaa}.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedrow td,.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedrow th{border:0;border-right:1px solid #aaa}.mw-parser-output .infobox.geography{border:1px solid #ccd2d9;text-align:left;border-collapse:collapse;line-height:1.2em;font-size:90%}.mw-parser-output .infobox.geography td,.mw-parser-output .infobox.geography th{border-top:solid 1px #ccd2d9;padding:0.4em 0.6em 0.4em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .mergedtoprow td,.mw-parser-output .infobox.geography .mergedtoprow th{border-top:solid 1px #ccd2d9;padding:0.4em 0.6em 0.2em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .mergedrow td,.mw-parser-output .infobox.geography .mergedrow th{border:0;padding:0 0.6em 0.2em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .mergedbottomrow td,.mw-parser-output .infobox.geography .mergedbottomrow th{border-top:0;border-bottom:solid 1px #ccd2d9;padding:0 0.6em 0.4em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .maptable td,.mw-parser-output .infobox.geography .maptable th{border:0;padding:0}
| Guldmurarbi | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Buksamlarbin Megachilidae |
| Släkte | Murarbin Osmia |
| Undersläkte | Helicosmia[1] |
| Art | Guldmurarbi O. aurulenta |
| Vetenskapligt namn | |
§ Osmia aurulenta | |
| Auktor | Panzer, 1799[2] |
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen | |
Guldmurarbi (Osmia aurulenta) är en art i insektsordningen steklar som tillhör släktet murarbin.
Innehåll
1 Kännetecken
2 Utbredning
3 Ekologi
3.1 Fortplantning
4 Referenser
Kännetecken |
Guldmurarbiet har en kroppslängd på omkring 8 till 10 millimeter. Grundfärgen på kroppen är svart. Bakkroppen har svarta tvärränder. Yngre honor kan skiljas från hanen genom att hon har en övervägande brunrödaktig behåring på bakhuvudet, mellankroppen och första tergiten (bakkroppssegmentet).[3] Hanen, som vanligen är något mindre kraftig än honan, har en mer gråaktig till grågul kroppsbehåring.[4][5]
Utbredning |
Detta bi förekommer i Europa, ofta (särskilt på Brittiska öarna) i kusttrakter, samt i Nordafrika.[6] I Europa är arten vanligast i södra och centrala Europa och mindre vanlig i norr. Den norra gränsen för artens utbredningsområde går vid omkring den 57:de breddgraden. I Alperna finns arten upp till 2 000 meter.[3] Västerut förekommer den till de brittiska öarna och österut till Rumänien[6]. Fynd har även gjorts i sydvästra Asien[7]. I Sverige var arten rödlistad som missgynnad (numera nära hotad, "NT") i 2005 års rödlista. I 2010 års rödlista anges den inte längre som hotad. I Sverige förekommer den i Halland, på Öland och Gotland. Den har även funnits i Skåne, men är numera lokalt utdöd där.[8].
Ekologi |
Guldsandbiet är ett solitärt bi, det vill säga att det inte bildar samhällen. Dess habitat är öppna, soliga och gärna kalkrika områden. En typisk livsmiljö för arten är sanddynsområden, men den kan även hittas på andra liknande platser som erbjuder de rätta levnadsbetingelserna, som övergivna grustag eller parker.[3] Mera sällsynt förekommer den också i skogsbryn och -gläntor.[6]
Flygtiden är april till augusti och de viktigaste nektar- och pollenkällorna för arten är kransblommiga växter och ärtväxter. Ibland förekommer en andra generation under sommaren.[3]
Fortplantning |
Honan använder medelstora till stora tomma snäckskal som bo för sin avkomma, till exempel av vinbergssnäcka (Helix pomatia), trädgårdssnäcka (Cepaea hortensis), den närstående arten Cepaea vindobonensis, fläcklundsnäcka (Arianta arbustorum) samt sydhedsnäcka (Helicella obvia).[3] Det förekommer också att hon gräver ut sina larvbon i marken[6]. Även hanarna använder snäckskal som övernattningsställen.[3]
Referenser |
^ ”Osmia aurulenta (Panzer, 1799)” (på engelska). Discovery Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Osmia+aurulenta. Läst 31 juli 2013.
^ ”Osmia aurulenta (Panzer, 1799)” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=756850. Läst 31 juli 2013.
- ^ [a b c d e f] ”Mauerbienen: Osmia aurulenta” (på tyska). Tier und Natur. http://www.wildbienen.de/eb-oauru.htm. Läst 31 juli 2013.
^ Josef Dvorák, Arie Koster. ”Gouden slakkenhuisbij Osmia aurulenta” (på nederländska). De Nederlandse bijen. http://www.zoekkaartwildebijen.nl/Osmia/OsAurul/Bijen.htm. Läst 6 september 2013.
^ Josef Dvorák. ”Osmia aurulenta (Panzer, 1799) (bilder)” (på engelska). Biolib. http://www.biolib.cz/en/taxon/id70776/. Läst 6 september 2013.
- ^ [a b c d] G. R. Else (Februari 2012). ”Osmia aurulenta (Panzer, 1799)” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. http://www.bwars.com/index.php?q=bee/megachilidae/osmia-aurulenta. Läst 31 juli 2013.
^ ”Map of Osmia aurulenta” (på engelska). Discovery Life. http://www.discoverlife.org/mp/20m?kind=Osmia+aurulenta. Läst 7 september 2013.
^ Björn Cederberg (2015). ”Osmia aurulenta Guldmurarbi”. Artdatabanken. http://artfakta.artdatabanken.se/taxon/103187. Läst 21 april 2018.
